Jaha, nu då?

Det senaste året har jag förkovrat mig i facklitteratur på olika ämnen; Bland annat privatekonomi, sparande, minimalism, städande, ekorrhjulet och hur man bäst gör slut med det, samt en ganska intressant självhjälpsbok inom personlig utveckling. Jag följer också en hel del intressanta bloggar (även om jag aldrig kommenterar på dessa).

Att läsa faktaböcker har varit riktigt kul, framför allt som jag aldrig gjort det innan någon större omfattning, så nu funderar jag på vad jag ska fördjupa mig i härnäst? Kanske en intressant reseskildring? En ny hobby? Något ämne inom egenföretagande?

Har ni några förslag, grundat på det som nämnts ovan? Ser ni någon gemensam nämnare som inte jag ser eller en logisk fortsättning? 😄

Här är lite bilder som tagits nyligen, medan ni funderar. 🙂

Rådhuset
Nybroplan
Jag har en förkärlek för pajer! Så eftersom jag hade en hel massa zucchini hemma plus lite mjöl jag behövde göra av med så fick det bli zucchinipaj. Det slank nog med en riven potatis där med, bara för att liksom. 🙂 Smakade oväntat bra.
Sergels Torg, alltid lika kul att fota den lite ovanifrån.

I’m sorry

Rubriken kan låta lite överdrivet dramatisk, som om någon faktiskt brydde sig, lol. Nu för tiden är det inte så många som gör det längre. Men eftersom det faktiskt finns några kvar som faktiskt verkar hoppas på nästa bok så måste jag tyvärr meddela att DST inte kommer att se dagens ljus. Det känns inte speciellt troligt att det blir någon ny roman från min penna igen i närtid. Därmed inte osannolikt att det kan bli en och annan novell, om och när inspirationen och idéerna infinner sig. Skrev en novell strax före jul som faktiskt hade jultema, men eftersom den inte passade förlagets inriktning så refuserade jag mig själv innan tankar på inskick, s.a.s. Men det var i alla fall ett bra sätt att värma upp inför eventuella framtida noveller.

Året har börjat med storslaget planerande i vanlig ordning, får se hur verkligheten kommer att se ut om ett år. Vid det här laget törs jag inte längre planera in någon kommande resa eller ens fundera lite löst på när, jag nöjer mig med att drömma mig bort till olika delar av Italien när tid finns. För tillfället befinner jag mig i syditalien, närmare bestämt Positano (Campania) och Matera (Basilicata). Jag hittade en så mysig vlogger på Youtube, en brittisk kvinna som bor i Positano och skildrar sin vardag och livet där, sådär lite småmysigt och framför allt med storslagna vyer. Ni hittar det här: https://youtube.com/c/NickiPositano för den som behöver drömma sig bort lite i det här grå vinterruggiga vädret.

Jobbet börjar rulla igång igen, eller, det har egentligen aldrig riktigt upphört, inte alls som förra året då jag bara hade enstaka uppdrag under december och januari. Den här gången hade jag precis enough i november och december för att nästan hålla mig flytande inkomstmässigt och behöver bara skarva litegrann med bufferten. Vi får se hur januari blir.

Har ni en buffert förresten?

Jag tänker på det där Anne Wibble sa någon gång, att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Och blev utskälld/utskrattad och anklagad för att sakna verklighetsförankring. Idag tror jag folk skulle säga detsamma om hon föreslagit att de skulle ha en tre-fyra månadslöner i buffert som inte får röras annat än i verklig krissituation.

För mig som egenföretagare och speciellt som mängden jobb är så varierande över året är det en absolut nödvändighet. Men jag tror att många har en vana att ta en massa snabba smålån (med hög ränta) från allehanda tjänstvilliga låneinstitut så fort en oväntad utgift eller habegär av någon teknisk pryl dyker upp eller bara att det är för mycket månad kvar i slutet av lönen.

När jag jobbade på Konsum för länge sedan brukade jag spara 20% av lönen så fort den landade på kontot. På det sättet hann den aldrig försvinna på ”annat” (för är det något man kan vara säker på så är det väl att det alltid finns saker man tycker sig ”behöva” om det finns pengar på kontot, det är lite Parkinsons Law över det fast med pengar) utan jag fick leva på resten.

Bildcredit: Brainyquote

Detta var inte så mycket en buffert (fast det förstås hade kunnat användas till det med vid behov) som ett semesterkonto, jag hade nämligen fått smak för solresor och på det här sättet kunde jag åka till medelhavet (oftast Grekland, senare även Italien) två ggr per år, vilket jag också gjorde.

Jag rekommenderar det till alla, det här att sätta av en kompromisslös del av lönen så fort man får den. Oavsett vad man behöver eller inte behöver den till.

Nåja, eget manus eller inte så kommer jag ha året fyllt av (andras) manus i alla fall, inför årets utgivning. Så det går ingen nöd på mig på den punkten. 🙂

God fortsättning! 😀

Året lider mot sitt slut

Det har sannerligen varit ett dramatiskt, händelserikt och ovanligt år. Jag är ingen som egentligen tror på horoskop, men detta av Helenas Horoskop (fd bloggkollega som Lovable) tycker jag träffade precis rätt.

Från https://www.expressen.se/amelia/blogg/helenashoroskop/2019/12/12/arshoroskop-2020-oxen/

Det stämmer så bra, känslan av osäkerhet, önskan att byta yrkesinriktning och frilansandet. Ingen kunde förutspå Coronan, men jag tycker detta var riktigt kul att läsa. Hon är duktig, Helena. Och spännande också att trenden kan hålla i sig i flera år. Jag hoppas dock att den här pandemin inte håller i sig riktigt så länge… 😵

I år har jag:

* sagt upp mig från en heltidsanställning för ett liv som egenföretagare.

* utökat min företagsverksamhet från deltid till ett heltidsjobb.

* Fått 24 nya kunder

* utvecklat ett nytt intresse

* lärt mig leva på mindre för att kunna leva på mitt företagande även de månader då det är få/inga jobb.

* skippat semestern till förmån för jobb!

* inte rest till italien alls. 😮

* inte gett ut en enda titel

* läst mer facklitteratur än romaner

* återupptagit gatufotot till viss del

* sålt av lite fotoutrustning

* fortsatt min minimalistiska bana.

* Läst mycket bloggar på andra ämnen

* promenerat i genomsnitt 15740 steg x dag.

* fotat alldeles för lite porträtt

Och mer därtill. 🙂

Detta har alltså verkligen varit förändringarnas år, inte bara i form av en pandemi, utan yrkesmässigt och personligt med. Den personliga utvecklingen har varit stor, sorgen likaså.

Det verkar som om årets julklapp är ett stormkök. Det kan väl förvisso vara en grej man eventuellt kan få användning för en dag, speciellt som det här landet utvecklas, men risken är överhängande att väldigt många kommer att fylla på sitt redan fulla förrådsutrymme efter nyår med ett stormkök. 😉 Själv skulle jag vilja utnämna airfryern till årets julklapp. Dels för att jag själv upptäckt vilken bra grej det verkar vara, och jag verkar heller inte vara ensam om det intresset. Jag funderar faktiskt på att inköpa en sådan efter jul 🙂 Fast har inte bestämt mig än då det är en rätt stor pjäs som måste förvaras någonstans.

Vilket skulle ni utnämna till årets julklapp? Och vad har kännetecknat ert år personligen?

Skrivdrömmen

Som en del säkert märkt/gissat hade jag en period mellan 2010-2014 då mina skrivambitioner var uppskruvade till max. Jag bloggade i stort sett varje dag, hade massor av tankar och funderingar kring skrivandet, och också massor av drömmar och ambitioner. Mitt drömscenario då var att kunna skriva på heltid.

Sedan dess har både skrivandet och ambitionerna sakta avtagit för att slutligen helt tyna bort, men ironiskt nog skulle jag idag kunna uppfylla drömmen om att skriva på heltid. Ja bortsett från fotojobben då, men eftersom mitt företagande är inriktat på både författande och fotografi så skulle jag tekniskt sett kunna skriva som en del av mitt jobb.

Lustigt hur livet är funtat. Hur något som upptar all ens vakna tid (och ibland en del av sömnen med), påverkar ens arbete, relationer och livsrutiner några år senare kan vara förpassat till ett hörn i minnet, en liten rest av en tid som flytt. Hur livet ser till att uppfylla ens dröm när man slutat drömma om det för länge sedan.

Idag läste jag om en författarkollega (vet inte ens om jag är kvalificerad att säga så längre faktiskt) som blivit såld till ett gäng länder utomlands, och glädjen var total. Jag tänker på hur många böcker denna person skrivit, kämpat på för att nå erkännande och ta sitt skrivande framåt på alla tänkbara sätt, och inser att just den biten nog alltid saknades i mitt egna skrivande – och drömmande. Det begränsade sig liksom bara till själva akten i att faktiskt skriva, att få leva i den där bubblan av mina berättelser, umgås med mina karaktärer hela dagarna istället för mina snorkiga (då) kollegor. Själva biten med markarbetet var aldrig min starka sida. Och jag inser att hur mycket jag än ville skriva, så hade jag aldrig den sortens driv och ambitioner.

Jag är faktiskt rätt nöjd med hur jag har det idag och tänker att allt har sin tid i livet och det är de som verkligen vill något som blir kvar medan de andra sorteras bort. De där som bara drömmer men inte riktigt är redo att göra det som krävs för att faktiskt nå dit. Och jag lockades aldrig av tanken på att sitta och signera böcker på bokmässan, eller att resa land och rike runt och föreläsa. Av att intervjuas av tidningar eller sitta i tevesoffor och se djupsinnig ut och berätta om mitt skrivande. Det var aldrig en del av min dröm. Kanske borde det ha varit det för att vara realistisk, men det var det inte, och därför undrar jag om alltihop kanske bara var just det, ett luftslott utan vidare förankring i verkligheten. Men var det så så kändes den i alla fall väldigt verklig.

Hur är det för er? Hur mycket är ni redo att göra och hur långt är ni beredda att sträcka er, även utanför er comfort zone, för att uppfylla era drömmar? Hur realistiska är ni i ert drömmande? Finns det någon fler än jag som insett att de hyser drömmar som kanske inte riktigt stämmer överens med verkligheten?

Ha en fin helg!

Rapport från semestern

Ja nu är jag ledig. Nästan i alla fall. Det dyker visst upp nån liten bokning då och då. Men nästa är inte förrän den 18:e i nuläget så jag anser mig vara på semester. 😁

Jag måste säga att såhär långt har jag lyckats att inte tappa vanorna helt, tvärtom. Efter att ha insett att min extrema trötthet och yrsel berodde på en medicin jag käkar vars dosering nyligen ökats, så har jag dragit ner en aning och energierna börjar återvända. Hurra! Lite yrsel kvarstår men den är inte lika begränsande som tidigare.

Så nu tar jag mina morgonpromenader igen och det känns härligt. Speciellt morgnar som imorse när det faktiskt var sol. Överlag har jag promenerat mycket mer den senaste tiden, vilket känns toppen, samt ägnat en del tid åt matlagning, inspirerad av denna youtuber:

https://youtu.be/LNoiOU3XpR0

Jag vet faktiskt inte hur jag hittade den, antagligen kom den upp som förslag i mitt youtubeflöde men vad som orsakade det vet jag inte för jag är vanligtvis inte så road av matlagningsvideos, eller matlagning heller. Men det här var ju ett kul koncept och jag fann en uppsjö av relaterade videos av samma tjej, i stil med ”126 måltider för 30$” och liknande (då menar hon alltså att hela familjen på sex personer äter frukost, lunch och middag i x antal dagar då det är portionerna som avses). Och människan är ju helrolig, dessutom är hela familjen så rar, och jag blir förvånad hur alla fyra barnen gladeligen slevar i sig svarta bönor och ris och allehanda frugala anrättningar och att portionerna inte är ett dugg amerikanska, tvärtom. Det är dessutom en kul inblick i både hur förhållandena ser ut i USA med ställen där fattiga kan komma och få matvaror med hem, samt hur prisnivåerna ser ut där och vilka matvaror som finns som man aldrig ser här.

Detta är till skillnad från vanliga matlagningsvideos ett lite intressantare koncept tycker jag. Hur laga bra måltider på liten budget. Och hon är väldigt kreativ och rolig att lyssna på så jag har sett en uppsjö av hennes videos över lag. Alla handlar inte om brutalsnåla budgetar men alla handlar om att äta bra, nyttigt och hemlagat utan att behöva spendera massor. Så helt oväntat har jag plötsligt blivit inspirerad till lite mealpreppande och lagat mer mat än vanligt.

Jag försöker ju också att inte spendera alltför mycket på matkontot (vilket jag gjorde tidigare) så den träffade verkligen rätt. En sak som jag gjorde en tid nu (även innan jag hittade denna) är att handla frukt och grönt på tex lidl och Willys svinnhylla. Där snackar vi billigt och man kan ofta fynda. Några exempel:

– 1,7kg bananer med lite fläckar i skalet för 10kr

– cirka 5 kg apelsiner och clementiner för 20kr (jag hittade inga fel på dem alls, jo en var lite mosig…)

– 1 påse med ett par sötpotatisar, ett gäng palsternackor och en kålrot för 10kr. (kombinerat med potatis och morötter jag hade hemma blev det rotmos och resten ska ugnsrostas). Jag vet inte om jag är lite ovanlig men jag ääälskar hemlagat rotmos.

Så där sparar jag in en hel del. Och det verkar vara fler som gör det för de går oftast åt. 🙂

Har ni hittat något oväntat youtube-konto nån gång som gjorde att ni ändrade era vanor i nån riktning eller bara rent allmänt inspirerade er?

Jag har också fotat en del, fast mer streetfoto och solnedgångar istället för det vanliga.

apelsinkassen
mobilbild

Lågsäsong

Nu har lågsäsongen inletts, och jag måste säga att det är inte fullt så dött som jag hade befarat. Än. I alla fall fram till nästa vecka. Jag har en del jobb ändå, även om det är betydligt färre än det var under juni till oktober. Vilket känns skönt. Kanske behöver jag inte ens ta av min buffert nästa månad. Ja, för det jag jobbar nu blir ju lönen för december.

Igår hade jag en av de där roligare jobben, som jag sett fram emot en tid. Grannen (vägg i vägg) till en lägenhet jag fotat i somras, nu skulle även de sälja och jag fick fota även den, en superfin balkong högst upp med om möjligt ännu bättre utsikt. Så roligt, och intressant tycker jag. Ibland har jag fotat en balkong, altan eller uteplats och när den säljs vill någon i närheten sälja och vänder sig till samma mäklare som i sin tur vänder sig till mig, igen. 😀 Gillar dominoeffekten som kan bli, att ett jobb man gör liksom genererar ett nytt. Ränta på ränta, typ.

Så detta var veckans höjdpunkt, faktiskt veckans första jobb öht, men idag har jag en till, den kom in igår. I övrigt redigerar jag på DST och förlagsjobbar lite. I veckan fick vi även en leverans till förlaget, vad det är får ni nog snart veta. 🙂

Jag funderade på den här slöheten idag, och jag tror det är en blandning av åldern som börjar ge sig till känna för jag har spårat det till att den där stelheten ofta dyker upp efter att jag legat eller suttit konstigt, jag är tydligen inte lika mjuk längre som jag vill tro. 😏 Knycklar man ihop benen under en lång stund tar det en stund för dem att räta ut sig sedan, lol. Men tror även slöheten kan vara en effekt av att jag är så totalt OSTRESSAD just nu, att jag liksom blivit väl loj. Efter en stressig sommar har jag tillslut avslutat det mesta och nu börjar dessutom ledigheten få effekt, känner mig väldigt avslappnad just nu. ☺️ Kanske är det bara så enkelt.

Hoppas ni har en lugn och skön höst och slipper andra vågen.

Håll er friska därute. ❤️

Lite av Solnedgången från förra fredagen.

Skröplig eller bara lat?

Jag har märkt av en väldigt konstig grej den senaste tiden. På förmiddagarna är jag i vanlig ordning extremt seg, men det har jag alltid varit, dock tycker jag att det blivit värre sedan jag gick egenföretagare. Troligtvis kan detta härledas till att jag inte har samma uppenbara motivation att stiga upp på morgonen och därför inte kommer till skott med någonting förrän någon gång på eftermiddagen.

Men inte bara det, jag känner mig också väldigt stel, fysiskt orkeslös och allmänt skröplig. Det är som om kroppen tar halva dagen på sig för att skramla igång. Sedan någonstans när jag ger mig av för att jobba och därmed rör mig mer (på en lågintensivt nivå) så antingen glömmer jag av det eller så går det helt enkelt över. På väg hem från jobbet är jag hur pigg som helst och hade lätt kunnat ta en långpromenad, om det inte vore för att jag måste hem och redigera.

Och ju längre kvällen går desto mindre skröplig känner jag mig. Jag äter sedan många år en medicin och läkaren sa på ett besök nyligen att den kunde leda till en viss muskelstelhet. Något som jag då inte tycktes lida av enligt honom. Men kanske är det det det är? Eller så är jag bara lat och slö och behöver aktivera mig, en anledning att stiga upp och framför allt hålla igång med fysisk aktivitet redan från morgonen?

Nu vill jag inte leta efter ett jobb på morgnarna bara för detta, även om det förvisso tilltalar mitt ekonomiska jag att kunna tjäna lite extrapengar, för jag gillar verkligen att kunna disponera dagarna som jag vill. Tvätta, handla och promenera medan andra är på jobbet. Jag jobbar även med förlaget på dagarna. Det är en livsstil jag verkligen gillar. Men den här segheten??? Avskyr den.

Kanske är det även en konsekvens av att det blivit mörkare och kallare, för jag skulle kunna sova hur mkt som helst. Imorgon bitti ska jag i alla fall göra ett försök att återuppta mina morgonpromenader som blev satta lite på paus när det började regna vareviga dag.

Jag har också börjat omskrivningen av DST, och kommit cirka tre kapitel. Det var skönt att ha lite tidigare material att luta sig mot för att hitta rösten igen. Att nyskriva helt hade nog gått segare. Jag har alltid tyckt att det är först när jag börjar på ett nytt manus eller börjar skriva igen efter ett uppehåll som det märks vad jag lärt mig sedan sist. Så länge jag skriver på samma text är det som att ingen utveckling sker i mitt skrivande, jag fortsätter på samma sätt och även fast jag vet vad jag vill bli bättre på är det som om det finns en slags spärr någonstans. Det kommer efter, när man börjar på nästa text. Då märker man vad man lärde sig. Är det fler som känner så?

Nu går jag in i en period av ofrivillig semester, eller kanske snarare Hemester. För det blir ju ingen semesterresa nu. Jag är inte som de där pappskallarna (ursäkta språket) som drar iväg till medelhavsländerna på höstlovet, mitt när pandemin har dragit igång igen, och antalet insjuknade ökar i raketfart. Ärligt talat förstår jag mig verkligen inte på den sortens personer. Man skulle kunna tro att de tror att de aldrig någonsin kommer få åka någonstans ever again. Det är som att ”okej, så jag har hört talas om att det går något slags influensa av något slag men inte ska vi väl missunna oss en höstlovsresa bara för det? Oh nej, varför ska vi behöva avstå från något? Vi tänker minsann inte sitta hemma och ha det tråkigt.”

Suck!

Så jag blir hemma som sagt, bostadsmarknaden verkar lugna ner sig lite med och antalet jobb kommer nog nätt och jämnt att täcka den preliminärskatt jag ska betala in. Om jag har tur. På ett sätt kanske jag kan se det som något bra. Gott om tid att skriva på manuset, jobba med förlaget (mer om det framöver) och vila lite. Hobbyfota, hehe. Det kanske blir lite mer streetphoto om andan faller på. Blir jag rastlös får jag väl promenera mera. 😜

Gammalt manus får ny chans?

Under (eller var det strax före?) den tumultartade förlagshelgen började jag även fundera lite igen på ett gammalt manus, (DST) ett som påbörjades redan 2017, direkt efter Nästan som du, men som av någon märklig anledning har varit väldigt svårt att skriva. Kanske för att jag fick blodad tand av ”Nsd”, kanske för att den liksom svävar i gränslandet mellan två olika genrer, kanske för att jag inte riktigt hade definierat ens för mig själv, vilken som var den starkaste genren. Kanske för att jag ville så mycket med det att det tillslut blev väldigt spretigt.

Men jag gillar storyn i grunden, och nu har jag bollat feedbacken med testläsaren igen och rett ut vissa frågetecken, samt bollat tänkbara lösningar på problemen, sedan tog jag en promenad, och vips vaknade skrivarhjärnan igen! Det var inte igår. Härlig känsla. 😃

Jag tror en del av lösningen i det här fallet handlar om att gå mer på djupet än på bredden så att säga, och bredd kommer inte saknas ändå, med tre huvudpersoner som alla har varsitt perspektiv, försöker man brodera ut det för mycket tappar man lätt tråden, vilket var precis vad som hände. Skönt att ha insett det tillslut. En rejäl frånvaro var precis vad som behövdes.

Så jag ska sätta igång att skriva en ny outline, stommen är densamma, men för att styra den i den riktning jag vill så krävs en ny komponent, samt lite annan tagning på ämnet och mycket mindre av det andra som får strykas till stora delar.

Blir den någonsin färdig kommer det tveklöst bli den bok som tog mig allra längst tid att skriva, men jag tror också den har chansen att bli en av de bättre (hittills iaf) så kanske är det värd det. Fast så känner man väl alltid iofs, att det manus man skrev senast är ens bästa, varje gång. Det hör väl till, att hela tiden utvecklas lite till med varje ny bok? Konstigt vore det väl annars. Men den är en sådan där idé som bara inte kunnat lämna mig och då ska man väl skriva den, så är det bara. Om man fortfarande inte kan släppa den efter 3,5 år så är det kanske meningen?

Helgens huvudperson 🤩Grattis bästa Eva-Lisa!

Piffar och varvar ner

Det senaste halvåret har varit rättså hektiskt. Både på det yrkesmässiga och personliga planet. Nu börjar det lugna ner sig med både det ena och det andra och jag träder in i årets lugnaste jobbmånader, november-januari. Så istället för att ligga och vila har jag börjat ta morgonpromenader, bara det! 😄

Tidigare hade jag trott att jag skulle kunna ta lite semester och resa iväg någonstans vid det här laget, men med andra vågen som nu breder ut sig över europa känns det inte så hett. Jag blir nog hemma istället och vilar lite efter allt som varit.

Kanske ett tecken på att jag börjar få tid över, för jag har börjat piffa lite hemma igen. Byta ut innehållet i vaser, fundera på min garderob, köpt en jacka, planerar att röja ut lite saker igen under vintern. Saker jag kanske inte kunde göra mig av med senast, men som känns ok nu. Kanske blir det även något klädköp.

Funderar på att skriva något och inser hur totalt jag tappat kontakten med mitt skrivarjag. Förr i tiden hade jag liksom alltid antennerna ute, var alltid öppen för nya idéer och influenser, och hade väl alltid en idé av något slag att grunna på. Numera skriver jag förvisso lite i huvudet, på min urgamla roman från tonåren. Men så mycket mer än så tänker jag inte på skrivande. Och det senare är mer ett slags dagdrömmande och tidsfördriv, det finns inga avsikter att faktiskt skriva det jag tänker ut. Nu är det som att vandra i en korridor där alla dörrar är stängda och låsta från insidan.

Så hur hittar man tillbaks till…ådran? Inspirationen och kreativiteten? Idéerna? Antar att en bra början är att läsa något skönlitterärt igen, för under sommaren och hösten har jag förvisso läst mycket, men enbart facklitteratur. Så det får kanske bli en tur till bibblan imorgon.

Har ni några andra förslag på hur man hittar tillbaks in i skrivandet igen efter en längre tids frånvaro? Någon som gjort det?

En annan fråga: jag har en större mängd böcker av två olika författare, skulle tro att det är om inte alla så i alla fall de flesta titlar som getts ut på svenska av dem. En är en svensk författare, det andra en amerikansk. Jag har inte hjärta att skänka dem till myrorna i nuläget, så undrar om ni har tips på vart man kan vända sig för att skänka bort dem eller sälja till någon som gillar samma författare eller där de så att säga kan ha ett värde som helhet, inte bara som enskilda böcker? Tips mottages gärna. 🙂

Ha en fin höst!

Att hitta gamla manus

Jag har ju tappat lite av min inspiration att skriva det senaste året. Det känns oklart om det kommer bli fler manus. Dels för att jag som egenföretagare har huvudet fullt av annat, dels för att jag utvecklat andra och nya intressen och dels för att idéerna har tagit slut.

Därför blev jag glad när jag i samband med att pappa tömde mitt vindsförråd på sina saker nyligen hittade en hel låda med gamla manusutskrifter. Jag ögnade bara helt snabbt igenom de översta pappren, de är riktigt gamla. Och jag menar RIKTIGT gamla. Så där gamla att man nästan hade glömt bort dem.

Sånt är ju bland det roligaste man kan hitta. 😀

Så nu ska jag börja kika igenom dem för att se om det kan väcka skrivarandarna till liv igen. 🙂 Och om inte så får jag kanske i alla fall en stunds skämsigt nöje av att läsa mina gamla texter och se vad jag tyckte var roligt att skriva förr. Jag tror det till och med fanns en tidig version av mitt Allra första manus! Då förstår ni. Det här kommer bli en högtidsstund. 😆

Skämskudden är placerad nära till hands, samt en kopp te på sängbordet bredvid mig. Nu kör vi!