Kan man bry sig för mycket?

Det här kommer låta väldigt konstigt, men jag ska säga det ändå 😉

Jag upplever det som att den senaste tiden har jag släppt på kraven på mig själv avsevärt när det gäller skrivandet. Dvs på att det måste bli på ett visst sätt osv för att jag ska vara nöjd. Men det lustiga är att det känns som att det både går lättare att skriva och kanske rentav blir lite bättre trots det! 😮

Jag har nog aldrig varit med om ett manus som kändes så totalt kravlöst och lätt att skriva som Samhällets fiende. Visst, det blev en del omskrivning och visst fick jag inte till det på en gång, och visst krävdes det en avsevärd mängd arbete, speciellt som jag gjorde alla delar av boken själv. Men det kändes inte jobbigt eller så. Inte mentalt jobbigt alltså. Som ”Gud, det här kommer aldrig bli bra” eller ”lika bra att skrota hela skiten för jag kan ändå inte skriva.”

(Om det kändes så har jag i alla fall  glömt det nu 😀 )

Nu sitter jag med omskrivningen av det som har arbetsnamnet Den som tiger, och återigen känns det mycket mer lättare och lustfyllt att skriva den än vad jag trodde det skulle göra.

Den som följt mig ett tag vet att jag alltid varit extremt självkritisk till mina egna manus och mitt skrivande. Och sällan känt att jag duger, inte ens när jag blev utgiven. Det hängde nog till stor del ihop med mina egna förväntningar och den totalt exklusiva betydelsen av skrivandet i mitt liv. Det var liksom det enda jag ville göra, det enda jag ville vara riktigt, riktigt bra på. Så det är med en blandning av oro och lättnad jag noterar denna förändring. Det är inte det att jag inte bryr mig om kvaliteten på mina texter längre. Utan jag har bara slutat noja över att de suger.

Betyder det att jag är slut som författare? Att jag tappat all (sund?) självkritik en gång för alla? Eller kan det betyda att man passerat en första(?) milstolpe och äntligen lärt sig någonting längs vägen, som gör arbetet lite lättare?

Vad tror ni?

8C475C37-8258-4CC4-A12D-08732766705E
”Jag ser ljuset!”

 

Annonser

6 reaktioner till “Kan man bry sig för mycket?

  1. Jag tror på det sista. En sorts personlig utveckling baserad på erfarenhet som gett en mer avslappnad inställning till skrivandet. Låter ju jätteskönt. Njut. 🙂
    Jag är visserligen petig med mitt opublicerade skrivande men har aldrig våndats direkt över det. Kan hända att sådana tankar/känslor kommer den där dagen när det blir utgivning och vem som helst kan läsa. Men hittills tackar jag min lyckliga stjärna att jag inte är en sådan som våndas. 😉

    Gillad av 1 person

    1. Hoppas du har rätt! 😀 För det vore ju trist om erfarenhet aldrig skulle resultera i någon sorts trygghet tillslut. Så kanske jag vågar njuta lite ändå. 🙂
      Ja vad skönt att inte vara en som våndas. 🙂 det är ju en del oros- och nervositetsmoment i skrivandet. Från att man skickar in sitt manus till förlag, until… ja typ alltid.

      Gillad av 1 person

  2. Har hört författare som tycker att det blir allt svårare att skriva pga självkritiken. Men många tycker nog som du och får en allt mer avslappnad inställning. Skönt! Dit vill jag också 🙂 Erfarenheten gör sitt förstås, men jag tror också att det kan bero på att du har flyttat lite fokus till fotograferandet. Det kanske inte länge står och faller med skrivandet, du får utlopp för din kreativitet på annat sätt.

    Gillad av 1 person

    1. Det har jag med hört, och även själv upplevt. Bok två var svårare än bok ett och manus fyra (aldrig utgiven) var svårare än bok tre osv. Men nu verkar det ha vänt åt andra hållet. 😀
      Ja jag är inne på lite samma tankebanor som du. Med fokusflyttandet: Jag får utlopp för kreativiteten på fler sätt. Det är nog en bra grej, att inte lägga alla ägg i samma korg. ☺️

      Gillad av 1 person

  3. Jag upplever ju Samhällets fiende som lika välskriven som Nästan som du, så en gissning är nog att du vuxit in i det, och vet med dig att det du skriver duger! Och det är väl skönt? Det kritiska sinnet behövs i processen, men tar det över riskerar det nog ofta att det stjälper mer än det hjälper.

    Gillad av 1 person

    1. Ja kanske är det så. Vad roligt att höra din feedback, tack för den 🙂 Ja det är absolut en härlig känsla, och skrivandet känns lite roligare nu med, när man slipper den biten. Ja kritik (från en själv) behövs nog alltid, vad man än sysslar med. Man måste nog som du säger bara lära sig hantera det och veta när i processen man ska släppa fram den. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s