Tid för skrivande

Just nu är det hög tid att låta skrivandet och manusläsande och -bearbetning ta lite mer tid igen, speciellt som fotot står lite still för närvarande, och jag dessutom har ett manus jag eventuellt tänkte ge ut i höst. Det är en kortis, så ingen fullängdsroman, men det var en storyidé jag haft på lut ett tag och precis efter att Samhällets fiende var släppt satte jag mig ner och skrev denna.

Kortromaner är ett så tillfredsställande format tycker jag och passar mig och mitt skrivsätt perfekt. Jag har aldrig varit bra på att som en del författare ”skriva om ingenting i 300 + sidor”. Och med det menar jag vränga ut och in på precis varenda händelse i karaktärens liv och grotta ner sig i detaljer som inte är relevanta för handlingen. Nej, jag vill oftast ha ett lite högre tempo än så och en mer handlingsdriven story.

Så den senaste veckan eller två har jag dels testläst ett manus, dels arbetat på mitt eget. Nu är det hos testläsare för andra gången och jag pustar ut någon dag innan jag ska läsa ett annat manus som kommit in, innan jag tar tag i redigeringen av detta. Titeln är inte helt spikad än, jag har en temporär, men vet inte riktigt om den funkar.

Någonstans i de bakre (om det nu finns någon sådan) regionerna på datorn ligger också ett halvredigerat romanmanus, men det är osäkert om det kommer se dagens ljus. Dessutom har en urgammal berättelse poppat upp i huvudet igen, en jag inte tänkt på på en evighet. Men den har blivit som en slags dagdröm, den är ett ganska bra sällskap när man inte har så mycket annat för sig, som tex i lite lugnare stunder på jobbet och innan man ska sova. Då kan jag plocka fram den och fundera lite på den. Det blir som att låta den spelas upp i huvudet med enda skillnaden att jag kan redigera scener under vägen. Precis som jag brukade göra innan jag först började skriva på allvar runt 2010. Ibland blir det rätt många omtagningar innan en scen fungerar. Ett ongoing project kan man säga. 🙂 Och på ett sätt gillar jag nästan den här sortens berättande bättre än regelrätt skrivande. De berättelser jag berättar för mig själv.

Det var lite om det.

När det gäller fotot så står jag vid ett vägskäl just nu där jag inte är helt säker på vad jag egentligen vill fokusera mest på. Å ena sidan gillar jag ju klassiskt porträttfoto jättemycket, men å andra sidan vill jag hemskt gärna utforska svartvita porträttbilder i stil med balettbilderna mer, andra teman, nya miljöer. Det är som ett slags blandning av lite porträtt, lite editorial, lite streetphoto och lite klassiskt vintage i svartvitt.  För är det något jag verkligen är en sucker för när det gäller bilder är det dels klassiska svartvita foton från fotografer som Patrick Demarchelier, Steven Meisel, Helmut Newton och Irving Penn bland andra, men även streetfotografer som Elliott Erwitt och Henri Cartier Bresson. Även Vincent Peters (som just nu har en utställning med porträtt av kända personer på Fotografiska).

Och just nu känns det som om jag lutar lite mer åt det senare, eller i alla fall  vill jag utforska det mer. Men jag måste arbeta lite mer på teman för dessa, samt hur man kan anpassa dem till idag. Måste kort sagt fila lite mer på hela konceptet. 🙂

Vad gör ni så här i slutet av sommaren? Vad har ni för planer för hösten?

womanwalking
En av mina första streetphotobilder från våren 2018 med min första kamera

 

 

 

Annonser

4 reaktioner till “Tid för skrivande

  1. Låter som ett bra upplägg med skrivandet. Gillar själv handlingsdrivna böcker och missar tydligen lite av det där inre känslolivet ibland (har jag fått höra) men tänker att det kanske kan passa vissa läsare med. Att en inte grottar ner sig. 😉
    Kul att höra om fototankarna. Tror du är på helt rätt spår. Den sortens av dina bilder är helt magiska. De vanliga portätten är riktigt fina de med, men med det mer konstnärliga känns det så rätt.😊

    Gillad av 1 person

    1. Vad skönt att höra att det inte bara är jag som föredrar det. Tror som du att det finns de läsare som faktiskt föredrar en mer aktiv handling och lite mindre tankevindlingar, om man inte råkar ha en karaktär vars inre monolog är väldigt intressant att följa. 🙂
      Men åh, tack! Vad kul att höra. 🙂 tack för dina tankar kring det. Det är svårt att veta när man inte har någon att bolla med i förväg, vad andra tycker om det man själv gillar, som det är nu får man mest feedback i efterhand, när man publicerar resultatet. 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Håller med om kortromaner. Inte för att jag skrivit någon 🙂 men det är mitt nästa projekt. Den ska vara kort och den ska bara ha ett perspektiv.
    Den blandning på foto du gillar: lite porträtt, lite streetphoto och svartvitt … Kan inte det vara din grej? Du kanske hittar något alldeles nytt och eget ur detta.

    Gillad av 1 person

    1. Ja det är liksom så enkelt på något vis. Inga massa olika sidointriger att hålla ordning på. Efter att ha försökt få nån fason på att annat manus sedan 2017 kändes det som en belöning att få skriva detta 🙂
      Ja jag börjar tänka likadant. Att det kanske är min grej. Kanske har hittat en egen liten nisch där. 🙂 det känns kul för då får jag fortsätta fota ”streetphoto” utan att behöva oroa mig för GDPR, hehe. 😉 allt det jag gillar bäst ihopbakat till ett koncept, liksom.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s