No nano

Det blir inget nano för mig i år. Heller. Tror inte jag gjorde det senast heller, men blev plötsligt lite osäker. Hur som tror jag att mina nanodagar är över. 🙂

Har för närvarande inget manus varken på gång eller i planeringsstadiet. Även läsningen har avstannat lite. Och jag inser att det känns ganska skönt. Som författare förväntas man ju läsa all vaken tid, typ. Och min verkliga läslust försvann för flera år sedan. Jag kan fortfarande sluka en bok på några dagar när jag hittar ”den rätta”. Men det händer tyvärr allt mer sällan. Och det var en ständig källa till dåligt samvete. Vad var jag för författare som tappat lusten att läsa, liksom. Så det känns ganska skönt att inte vara tvungen längre. Utan läsa när man verkligen vill.

Istället glädjer jag mig åt att Anstiftarens Löfte går så bra, trots att det gått ungefär ett halvår sedan releasen. Det där med att en bok bara ”lever” några få månader stämmer nog kanske mest för de fysiska bokhandlarna. Om författaren jobbar aktivt med sin bok, pratar om den, skriver om den, nämner den i olika sammanhang och är ute och säljer så kan den nog leva precis så länge man vill och orkar marknadsföra den. Har man sedan ett stort nätverk av folk som är intresserade av en och ens böcker är det förstås till stor hjälp. Så jag förstår allt mer varför en del större förlag förhör sig om debutanters nätverk när de är intresserade av ett manus. De försöker göra något slags kalkyl på hur många böcker de kan förväntas sälja, och det ligger ju till grund för om de ska kunna tjäna något på den. Ju större förlag, desto större volymer vill de sälja för att vara nöjda. Lägg till det att några större markandsföringsinsatser sällan läggs på debutanter. Där är man i mångt och mycket lämnad åt sitt egna arbete.

Kanske är även det något man kan fundera över som debutant. Hur många kommer vilja köpa min bok? Har jag ett stort nätverk eller är det mest de närmast sörjande som garanterat kommer köpa? Är boken smal eller bred? Hur stor är målgruppen? Och utifrån det kanske man kan fundera över vilken slags förlag som skulle passa en bäst.

Det var lite tankar jag hade.

När det gäller foto börjar jag bli väldigt sugen på att fota mer företagarfoton, lite ”personal branding” foton. Hittills har jag älskat färgstarka mustiga miljöer och bakgrunder, men nu börjar jag snegla åt ljusa luftiga miljöer, som tex den där jag fotade Elin nyligen, på musikhögskolan. Jag var där innan och kollade hur den skulle te sig på bild, lite utsuddad. Såhär såg den ut:

Urfint ju. Jag har sparat lite inspirationsbilder jag hittat på instagram, så här skulle de kunna se ut:

Någon mer än jag som tycker detta är jättefint? Lite on location, ljusa företagsmiljöer, mycket rymd, vitt och fräscht.

Det känns mer och mer som min grej. 🙂

(Fotona är från instagram och tillhör ursprungsfotograferna.)

Så medan andra sitter och skriver nano sitter jag och samlar inspo på bilder som dessa 🙂 mycket trevligt det med.

Vad gör ni för kul den här veckan?

Annons

4 reaktioner till “No nano

  1. Jag hade gärna velat Nanoskriva då det riktigt kliar i fingrarna att få ner nya scener. Fast till bok två. Bestämde mig för att låta bli och redigera klart manus nr ett först. 😀
    En sak i taget.😉
    Att fota företagsbilder låter härligt. Åtminstone brukar de ha en sådan härlig stämning över sig. Håller tummarna för sådana uppdrag framöver.🙂

    Gillad av 1 person

    1. Ja, kan förstå det för det är verkligen en perfekt månad att sitta inne och skriva. 🙂
      Det låter klokt ändå, tycker jag i alla fall . Du kan ju fortfarande skriva ned anteckningar och ideer du får. Själv ”skriver” jag bara i huvudet. 🙂 fast där är det mer som att regissörsa en filmatisering av min berättelse, hehe. Ser det i bild och ljud, inte i text.
      Ja visst ser de härliga ut! Tycker det skulle vara jättespännande att få lite sådana uppdrag 🙂 tack för tumhållningen. 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Ja visst är det roligt att Anstiftarens löfte går så bra fortfarande 🙂
    Tycker inte du behöver ha dåligt samvete för att du inte hittar något att läsa, det har varit mitt stora dilemma under många år nu, varför jag heller inte läser speciellt mycket 🙂 Försöker hitta guldkornen istället och då får det ta den tid det tar, för när man väl hittar dem, blir ju läsningen genast lustfylld och rolig 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Jättekul! Vad skönt att höra för jag har verkligen skämts för det där. Men som du säger, när man väl hittar något så älskar man ju verkligen att läsa dem. Så det handlar ju inte om att ”inte gilla att läsa”, utan mer om att inte mycket känns intressant och läsvärt. 🙂

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s