Jag gjorde något läskigt

I början av året gjorde jag något jag inte trott jag skulle våga göra. Jag bestämde mig för att gå ned i tid under våren till att börja med, för att få en chans att satsa mer på fotografijobben och frigöra mer tider till det. Så i nuläget jobbar jag mest förmiddagspass under veckan (mån, ons, fre) , samt några timmar på lördag morgon och hela söndagen. Hela tanken är att jag ska ha frfa eftermiddagarna lediga, då det är då jag fotar. Anledningen till att jag är helt ledig ett par dagar i veckan är dels att jag jobbar helg och dels att jag tror det skulle bli för mycket att jobba sex dgr i veckan på det vanliga jobbet plus företaget på det. Förra våren och hösten gjorde jag så och det blev ganska tungt. Nu har vi dessutom två titlar att jobba med de kommande månaderna på förlaget, så jobb lär inte saknas, om man säger så. 🙂

I början av året var det dock så få uppdrag att jag undrade hur det skulle gå och om det där beslutet verkligen var så lysande, trots allt. Sedan small det plötsligt till för någon vecka sedan och vällde in jobb i en aldrig tidigare skådad takt. 😀 då var jag glad att jag kunde tillgodose (så gott som ) alla med tider för fotograferingar.

Så nu har jag haft denna vecka fullbokad och nästa är likadan. Får se dock hur många av nästa veckas fotograferingar som går att genomföra, för vädret signalerade snö flera dagar… 😩 men jag hoppas på det bästa. 🙂

Jag får se hur länge jag vill och kan fortsätta med färre timmar, men så länge jag får tillräckligt med uppdrag så kommer jag fortsätta som nu. Jag ser även möjligheten att gå ner så långt som till 50% om detta fungerar bra.

Har ni gjort något drastiskt någon gång, som att gå ner i tid för att få mer tid till annat slags arbete, skrivande eller företagande? Hur kände ni inför det och har det varit värt det? Jag gick ner bara en aning i tid medan jag skrev Nittio Minuter, men det blev en allt annat än positiv erfarenhet i slutänden. Mest av allt tillät det mig kanske att tillbringa mer tid i skrivbubblan, resultatet påverkades inte så mycket och de ekonomiska nackdelarna blev kännbara den dagen då jag avslutade anställningen. Så att gå ner i tid för att skriva på sin bok utan någon intäkt kopplat till det skulle jag inte rekommendera personligen.

Lite jobb från veckan som gick. Ha en fin vecka som kommer och glöm inte fettisdagen nu på tisdag 🙂

Liten bild från ikväll med som avslutning.

Jag är lite svag för effekten man får när man ser strålarna från solen. Resultatet av en pytteliten bländare, f/9 och uppåt brukar funka för mig.
Annons

10 reaktioner till “Jag gjorde något läskigt

  1. Ja det är verkligen mycket på förlaget just nu 🙂
    Jättefina bilder! 🙂

    Det mest drastiska jag har gjort var nog att be min arbetsförmedlare sticka och brinna. Hon var spritt språngande galen och ville vid tidpunkten dra in mitt starta eget-bidrag för företaget jag då hade, för att jag inte tjänade tillräckligt med pengar på det, trots att jag bara haft företaget i två månader. Jag undrade varför jag skulle behöva ett starta eget-bidrag om jag drog in tillräckligt för att klara mig, varpå hon bara svarade att det kunde hon inte svara på, lol.
    Så, jag sa tack och adjö till Arbetsförmedlingen och drog till USA med min nuvarande make istället. Sedan dess har mina och AF:s vägar aldrig korsats igen och det är jag lika tacksam över 🙂
    Ibland måste det bara få bära eller brista, tror jag, men tycker du gör klokt i att ha kvar en stadig inkomst på halvtid i alla fall 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Ja våren verkar alltid vara lite hektisk hos oss 🤗 tack fina du!
      Ahahaha, ja det gjorde du helt rätt i, för vilken arbetsförmedlare är det som förväntar sig att ett nystartat företag går med vinst på direkten så man kan klara sig utan det där bidraget? Förstår att du undvikit dem efter den erfarenheten 🙂 synd bara att det skulle behöva bli så, men USA verkar ju ha varit kul med så det kanske fanns en mening med det iaf 🙂

      Gillad av 1 person

      1. Men eller hur? Och just den där arbetsförmedlaren var det inte bara jag som hade problem med, de flesta som hade henne avskydde henne. Det fanns aldrig någon rim och reson i hennes beslut.
        Där snackar vi verkligen maktmissbruk.

        Hehe, nej USA var ju inte fy skam, men då hade vi precis träffats och kände knappt varandra, så visst undrade jag lite om jag verkligen vågade släppa taget helt och bara kasta mig in i något nytt.
        Dock har jag ju alltid varit lite av en risktagare, så jag tänkte att det värsta som kunde hända var att jag kom hem och fick sova på gatan. En risk som ändå kändes bättre än att fortsätta bråka med min arbetsförmedlare. Det här var ju inte första gången heller hon försökte förstöra för mig.

        Men nu är det snart 20 år sedan och med facit i hand var det ju helt rätt beslut 🙂

        Gillad av 1 person

      2. Usch då, helt fel person på den tjänsten med andra ord! Ja helt klart!
        Aha, ja då var det riktigt modigt på fler än ett plan. :). Och det föll ju väl ut 🙂 skönt när man kan konstatera i efterhand att ens risktagande ändå var rätt val och känna att man inte skulle ha velat gjort annorlunda. 🙂
        Apropå min egen situation(vilket jag glömde svara på) så precis, det känns bra att ha en försörjningskälla även de månader då det är lite lugnare, och även åt andra hållet, skulle jag en dag bli arbetslös från mitt lönejobb blir jag förhoppningsvis inte helt nödställd genast. 🙂 önskescenariot skulle vara att slippa alla kontakter med a-kassan fortsättningsvis, för dem har jag inte vidare ömma känslor för. 😉

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s