Att förverkliga sina drömmar

Ju äldre jag blivit, desto tydligare har tendensen blivit hos mig själv att jag blir jättetaggad av att ha en dröm eller ett mål på något visst område. Tror jag tillräckligt starkt på något, så starkt att den där känslan vaknar till liv ”Det här är det jag vill”, då föds ett slags jävlar anamma hos mig som ofta förvånar även mig.

Jag såg det aldrig när jag var yngre, kanske för att jag aldrig riktigt hade något specifikt att sträva mot, inga uttalade planer. Visst hade jag drömmar, men de var mer av den ganska odefinierade sorten… ”En dag skulle jag vilja bo i Italien” eller ”jag skulle vilja bli författare”. Men i det skedet gjorde jag inget aktivt för att förverkliga dem, mer än närde drömmen. Det kanske iofs var nog så viktigt då, när man ännu bodde hemma och inte riktigt hade förutsättningarna. Och så här i efterhand kan man väl säga att det gick rätt bra i alla fall. De tre drömmar jag hade (i olika faser) i min uppväxt har jag alla förverkligat:

  • drömmen om att jobba med hästar
  • drömmen om att få uppleva hur det är att bo i Italien, året runt s.a.s, och inte bara besöka som turist
  • drömmen om att bli författare

Förutom den första som förverkligades någonstans runt 20 så fick jag den verkliga drivkraften när jag fyllde trettio. Kanske var det en slags trettioårskris, men jäklar, i så fall var det en riktigt bra kris! 😀 Där föddes en slags insikt om att ”gör jag inte detta nu så kanske det aldrig blir av”, ”jag blir ju inte yngre, det kommer aldrig bli lättare än nu”, och ”vad är det egentligen som hindrar mig?”.

Mycket har jag såklart gynnats av det faktum att jag inte är gift eller har barn, (även det ett aktivt val), allt blir såklart lite lättare när man bara har sig själv att ta hänsyn till, vilket passar mig perfekt, då jag i mångt och mycket är en ensamspelare. Lagsporter var aldrig min grej i skolan, det var snarare ”ensam är stark” som var mitt motto. (om jag nu hade något) För jag hade redan insett att så länge jag förlitade mig på mig själv och inte behövde räkna in insatserna från andra, kunde jag oftast klara det jag ville och behövde göra. Varför försämra oddsen genom att blanda in faktorer man inte kan påverka, liksom?

Varje gång har dessa förverkliganden av drömmar lett till en livsstilsförändring, så det kanske är en bra grej att inte vara rädd för förändringar i livet, om man vill uppfylla drömmar. För, som de säger,

If you want something you’ve never had, you’ve gotta do something you’ve never done.

Senast det hände var förra våren. Efter ett par år med olika hälsoissues kände jag en slags trötthet på hur mitt yrkesliv såg ut och försökte föreställa mig hur jag skulle orka fortsätta på samma bana, göra samma saker på heltid i tjugo år till, tills jag går i pension. Tanken fick mig inte direkt att studsa upp och ner av glädje. Och då har jag ändå älskat mitt yrkesval hela vägen fram till hit. I över 20 års tid. Det var så jag kom in på att starta eget som fotograf, med förhoppningarna att det en dag skulle kunna bli min huvudsakliga försörjning. Och någonstans hittade jag motivationen för att ta stegen för att försöka förverkliga den. Också.

Sedan dess har mycket hänt på önskefronten. För tydligen är man inte klar med drömmandet när man förverkligat alla drömmar man hade som ”ung”. Nej då, man kan visst få nya drömmar vid både 43 och 45. Vem hade kunnat tro det? De drömmarna är ingenting jag kan förverkliga i nuläget, utan kräver lite tid och förberedelser. Men jag kan lägga grogrunden och är faktiskt redan i full gång och det fina är att det som föreföll fullständigt ouppnåeligt vid en första anblick, med lite mer tankearbete och planerande faktisk känns görbart. Jag tror faktiskt på att det kan gå, vilket är en berusande tanke. Jag älskar kicken jag får när jag försöker uppfylla en dröm. Det är nog den bästa känslan jag vet.

Nothing happens unless first a dream.

Hur många av våra drömmar är egentligen inte så omöjliga som vi först tror när vi avfärdar dem, ger upp dem? Hur mycket beror egentligen bara på vår egen vilja att samla kraften att orka kämpa för dem, kanske under lång tid. På att oförtrytligt gneta på tills vi en dag befinner oss där vi önskade oss, som jag skrev i en rad i början av mitt allra superförsta manus (det före 90): ”Mitt på skådeplatsen för sina drömmar”. (när HP kommer till en plats hon drömt om att besöka och inser att hon faktiskt slutligen är där, mitt i drömmen)

Ofta handlar det kanske mer om det, att man inte orkar kämpa för det man drömmer om, utan garantier, kanske åratal av hårt arbete. Eller försaka andra saker för att nå dit man vill. Att åstadkomma en stor förändring som det ju ofta handlar om är inget som bara sker, utan uppoffringar eller ansträngning. Och kanske har man det rättså bra ändå, man har ju ingenting att klaga på, egentligen. Det har vi ju fått med oss med modersmjölken, att ”man ska inte klaga”, underförstått att om vi gapar efter mer än vi har, ja då kan det gå illa. Och den där drömmen, ja den var ju ändå bara en fånig dröm.

Eller var den det egentligen?

Annons

8 reaktioner till “Att förverkliga sina drömmar

  1. Jag tror aldrig man blir för gammal för att sätta upp nya mål, det enda hindret är nog hur livssituationen ser ut just när man funderar på ett nytt mål.
    Men jag tror att alla som följer sin dröm, på ett eller annat vis lyckas uppnå den också. Ibland tar det bara lite längre tid 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Det har du nog helt rätt i 🙂 därför så viktigt att faktiskt göra slag i saken medan man kan, för man vet aldrig hur livet ser ut imorgon. 🙂 tänker tex på de som drömmer om att skriva en bok men skjuter upp det tills senare, till de har mer tid, ungarna är utflyttade etc. Men självklart kan även rådande livssituation spela in. Man får göra en avvägning helt enkelt. Men jag tror att om man bara vill något tillräckligt mycket och har ett hyfsat flexibelt sinne kan man åstadkomma väldigt mycket av det man vill och drömmer om 🙂

      Gilla

  2. Så intressanta och tänkvärda inlägg du skriver. Hoppas att du har en fin helg. Här är det både sol och regn, t o m lite åska. Dramatiskt, men ganska vackert. Bra fotoväder antagligen, kom jag att tänka på nu när jag kommenterar hos dig 😉 Kram

    Gillad av 1 person

    1. Men tack, vad roligt att du tycker det. 🙂 Jag har ju inte så mycket att skriva kring skrivandet just nu så då blir det lite andra funderingar istället, mellan fotoinläggen. 🙂
      Helgen verkar bli fin på det personliga planet, har egentligen en fotografering om vädret tillåter, men roligt jobb är ju inte som jobbigt jobb. 😉 Hm, ja en del gillar lite dramatiska himlar, men regn är lite svårare. Man vill ju helst inte blöta ner utrustningen… däremot kan det ju som du säger bli jättefina himlar efter att regnet passerat på kvällen. 🙂 det är lite det jag hoppas på idag, får se hur det går.
      Kram!

      Gillad av 1 person

      1. Det tycker jag verkligen, orken finns bara inte alltid att kommentera, måste hushålla så hårt med min energi…Jag håller mig ju inte heller alltid till skrivandet eftersom jag inte orkar skriva så mycket jag vill, men jag tror att det ger dynamik att ta upp lite annat med. Älskar dina bilder, som du ju vet vid det här laget ..😉

        Gillad av 1 person

      2. Det förstår jag. Ja efter en tid tycker man att man har skrivit om allt som rör skrivandet och det känns mest som att man upprepar sig. Då är det kul att hitta lite andra ämnen att skriva om ett tag. 🙂 En människa är ju mer än bara ett enda intresseområde.
        Tack fina du! Blir så glad att höra det. 🙂

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s