Tacksamhet – ett sätt att ta sig igenom svåra perioder?

Louise skrev nyligen om en sak som träffade precis mitt i prick.

https://mittmanus.com/2020/05/27/livet-pa-sin-spets/

Om att i perioder i livet då man känner att livet sätter en på prov, fundera över hur vissa saker skulle se ut i ett större perspektiv. Om jorden var på väg att gå under, skulle detta kännas lika stort? Där nämner hon bland annat att fundera på vad man har att vara tacksam för i livet, när det känns som att allt mest är jobbigt.

Själv går jag igenom en period som alla går igenom förr eller senare, det här när ens föräldrarblir äldre, och kanske behöver en extra mycket eller när en av dem, som i mitt fall, kanske kommit till den punkt att man inte ens kan hjälpa dem längre, annat än med det administrativa och organisatoriska. När de behöver flytta från sitt boende och man på grund av en pandemi inte ens kan träffa dem i deras svåraste tid i livet. Det rör upp så mycket känslor av olika slag.

De senaste två månaderna har jag försökt hänga ihop på alla plan, både med jobbet och allt annat vardagligt. Försökt bibehålla någon slags känsla av vardag och rutiner, men det är verkligen inte lätt, när hela ens liv förändrades från en dag till en annan. Framför allt inte mentalt. Jag kan inte ens lyssna på vanlig musik längre för i stort sett alla låttexter tycks ge mig jobbiga tankar. Oavsett genre. På något sätt är det som om alla låtar plötsligt går att tolka på många vis, utifrån ens situation. Som den här, som jag lyssnat jättemycket på under våren: (och älskar)

https://youtu.be/Cm__LTpuuRc

Själva Videon är tydligen från en film, men jag läste någonstans att sångaren egentligen inte alls sjöng om en tjej utan om (tror jag) sin bror, och både texten och musiken är så full av vemod och övergivenhet att jag inte klarar av att lyssna på den längre.

Så istället har jag börjat lyssna på jazz medan jag redigerar bilder på kvällarna från mina fotograferingar, för något vill man ju lyssna på i bakgrunden och den där plinkiga sortens café-jazz är precis lagom. Inga texter, utan bara musik. Den slår inte an några känslor, tvärtom får den mig tro koppla bort alla känslor för ett tag och bara fokusera på det jag håller på med. Hinner det bli riktigt sent blir det midnight jazz. Det verkar finnas en jazzsort för alla tider på dagen.

Det blir som att betrakta sig själv på film, de där sekvenserna där man ser huvudpersonen fortsätta med sitt liv över en längre period innan något nytt ska ske. Lite som den där filmen där huvudpersonen går igenom ett helt år med alla skiftande säsonger medan denne vandrar längs torgstånden på en gata i sitt område. (det var nog för övrigt det snyggaste sätt jag sett någon film skildra tid som går i visuell form.)

Jag har också börjat skriva listor på allt jag har att vara tacksam för, och även det sätter saker i perspektiv. För visst är inte allt nattsvart i livet bara för att det rasat fullkomligt på en front. Jag har jobb, och en inkomst vilket bara det i dessa tider är något att verkligen vara tacksam för. Mitt fotande går bra och jag får så mycket positiv respons från de jag arbetar med. Våren är här. Värmen börjar komma tillbaka. Jag är frisk (äntligen) och har fått tillbaks energin efter en längre svacka. Jag bor i ett område jag bara gillar mer och mer. Det finns mycket att vara tacksam för när man börjar tänka i det större perspektivet.

Även här måste jag säga att minimalismen är till hjälp. I den här sortens perioder hade det varit väldigt enkelt att börja slacka med både städning, disk och matlagning, och låta sitt hem gro igen, så att ha ett mer lättskött hem är en klar fördel. Istället är det nästan som att det är den dagliga rutinen att städa och hålla efter som även det får mig att behålla en känsla av struktur.

Jag har också hittat ett forum för ett annat nytt intresse, så där hänger jag rätt mycket just nu, det känns roligt att kunna umgås med likasinnade och försjunka i den världen lite. Distraktion är en bra grej, inte för att förminska saker som händer en, men för att koppla av emellanåt. Ingen orkar gå och ha jobbiga tankar precis hela tiden.

Så lite där är jag just nu. Redigerar bilder, lyssnar på jazz och skriver listor. En sak är säker, en del av livet kommer aldrig riktigt bli som förr. Men med lite tid kanske jag kan hitta ett nytt normaltillstånd. Och det behöver inte vara så dåligt det heller. Även när livet förändras (och man själv med det) kan man försöka hitta något positivt i den person man kommer vara härifrån och hur ens liv kommer att se ut.

Och det är här den där drömmen jag pratade om i det senaste inlägget kommer in. Just nu är det den som får symbolisera framtiden.

Annons

10 reaktioner till “Tacksamhet – ett sätt att ta sig igenom svåra perioder?

  1. De där jobbiga tiderna med föräldrar som blir gamla, är ju tyvärr något man måste igenom förr eller senare.
    Det är riktigt tungt, men man tar sig igenom det på något sätt <3. Och ibland kan jag tänka att man får kanske vara glad om man får ha dem med sig som lite äldre, en del förlorar sina föräldrar i väldigt unga år.

    Gillad av 1 person

  2. Klokt inlägg, och TACK för att du länkade. Skönt att du hittat neutral musik, jag förstår precis vad du menar med när man inte orkar med att massa känslor väcks. Och sedan, detta med tacksamhet, och att försöka sätta saker i ett större perspektiv. Jag har så lätt att oroa mig. Ofta i onödan…Så jag försöker vända på mycket. Okej att jag inte har energi nog att jobba nu egentligen, efter vårens infektion. Men jag jobbar inte så mycket, och jag HAR ett jobb i alla fall. Hade jag inte haft något hade jag behövt söka, och det hade förmodligen kostat mer energi. Okej att jag är utmattad, jättetrist, men jag är fysiskt frisk! Tänk om jag varit döende i cancer, då hade jag insett att utmattning är en välsignelse. And so on…Och det hjälper verkligen, det ger en realistisk syn på livet. Hoppas att du får en fin helg, och att det är soligt även i Stockholm. Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Tack! Precis, ibland har man nog med känslor ändå och behöver inte fler. 🙂
      Ja precis, det kan verka för enkelt, att konstatera att saker kunde vara värre, men tycker också det är ganska effektfullt.
      Därmed inte sagt att man ska sluta försöka göra saker bättre. Det tror jag fortfarande fullt och fast på. Det är en skillnad mellan att resignera inför allt som är fel i ens liv, och att konstatera att man kanske inte har det liv man vill ha just nu, men man har andra saker man värdesätter högt och det går alltid att jobba på att få det man vill ha. Kanske en fråga om mindset helt enkelt?
      Tack, och detsamma. Här skiner solen litegrann i alla fall än så länge. Och jag ska snart ut och fota porträtt bland syrenerna. 🙂
      Kram!

      Gillad av 1 person

      1. Lycka till med porträtt bland syrener, det blir säkert jättefint som vanligt😊Klart att man ska försöka göra saker bättre! Det försöker jag hela tiden. Men allt kan man ju inte förändra, nu eller överhuvudtaget, och då ger det kraft att kunna uppskatta nuvarande läge så mycket som möjligt. Kram🤗

        Gillad av 1 person

      2. Tack, det gick bra. Dock känner jag hur rostig jag blivit, lol. måste definitivt underhålla porträttfotot mer.
        Ja jag menade inte dig, utan mer som en bekräftelse på det du skrev, att man istället för att tänka på allt som kunde bli bättre vända på tanken, och notera allt som är bra. Då får man kanske även mer kraft att ta tag i det man vill åtgärda. 🙂 Tycker du gör helt rätt. 🙂
        Kram🤗

        Gillad av 1 person

      3. Men det var bra skrivet! Tacksamhet är ju mest kraftfullt som ett redskap framåt, inte att bara resignera i det som är. Du blir nog inte rostig i första taget, så duktig som du är. Kram!

        Gillad av 1 person

  3. Skrev ett inlägg på morgonen om något liknande. Det finns saker jag uppskattar. Men när året började trodde jag att de skulle vara fler. Sedan visade sig våren bli helt utan motstycke. Helt ojämnförbar, med ett otroligt scenario. Jag gapar fortfarande inför allt nytt som uppdagas runt mig. Men har min bubbla. Min lägenhet, man och katter. Ett företag jag tycker är roligt att driva.
    Tack förresten för boktipset om att lämna ekorrhjulet. Slukade den. Precis vad jag behövde nu i en sorts söka jobbhets. Åt h-vete med jobb och ordinarie liv. Jag hankar mig fram. Kondos bok däremot är jag inte helt redo att omfamna fullt ut. Kanske om jag bott själv.😉

    Gillad av 1 person

    1. Ja den här våren har nog rubbat de flesta och det mesta ur sina vanliga banor. 😕
      Vad härligt att du ändå verkar trivas i din bubbla. 🙂 och jättefina katter har du ju med. 🙂
      Ja vad kul att du gillade den. 🙂 Den är jättehärlig och inspirerande. Och framför allt som foder för tanken att man kanske faktiskt kan fixa det liv man vill ha och som först tycktes omöjligt. Hoppas även du har stöttande personer omkring dig 🙂
      Nej, haha, folk har många åsikter om den, men jag tyckte den fungerade bra för att sätta igång hjärnan och styra in den på nya banor. Sedan behöver man ju inte följa den slaviskt. Jag läste den och gjorde det till min egen grej. 🙂 Det funkade med. 🙂 Men som du säger kanske det är lättare om man bor själv 😉

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s