Jag hade en intressant konversation idag i en fbgrupp som fick mig att reflektera över en sak.
Medan jag var i Italien för flera år sedan blev det inbrott i min mammas källarförråd där jag hade mina kvarvarande ägodelar lagrade, och hela rubbet försvann. Det var en ganska omtumlande upplevelse, först var jag lite förtvivlad, det var ju de enda saker jag hade sparat när jag flyttade ur min lägenhet, totalt cirka 10 lådor med de saker som kändes mest värdefulla och som jag ville ha kvar. Resten hade jag sålt, gett bort eller slängt i föreningens soprum (där fyndglada damer sedan försåg sig av grejerna, haha) Så vetskapen att mina sista ägodelar var borta och jag bara hade de saker jag fått med mig till italien, basically bara lite kläder och sånt, numera var det enda jag ägde, i stort sett kändes ganska konstigt. Det var min första, ofrivilliga upplevelse av decluttering eller prylbantning, för ett svenskt ord.
När jag kom hem igen och började om på ny kula flyttade jag sedermera in i en lägenhet på Söder och tog över min pappas möblemang en tid. Jag hade ju gjort av med allt innan. Det tog dock inte länge innan jag började samla på mig saker, plus att jag ju hade skåpen fulla av min pappas grejer för han i sin tur hade flyttat ihop med sin numera sambo som redan hade ett fullt möblerat hem. Och det tog inte länge innan alla överfulla skåp och lådor började gå mig på nerverna.
I fbgruppen nämnde jag den händelsen och fick frågan: ”Saknar du inte de sakerna? Jag är rädd att jag ska slänga något som jag sedan ångrar att jag gjorde mig av med.” Vilket fick mig att fundera. Gör jag det? Nej, de flesta av de sakerna minns jag idag inte ens vad det var, de enda jag minns var ett ganska värdefullt bestickset (som vi sedan fick ersatt genom försäkringen) och en vinterjacka. Resten? Ingen aning om vad det var. Förmodligen fanns det en studentmössa däribland. Så lite betydde de där prylarna för mig trots allt, och det var en bra insikt. Det betyder ju inte att alla minnen från min barndom och livet före den resan är borta. Alla de viktigaste ögonblicken i livet, och mycket annat, minns jag ju ändå, så länge jag har minnet i behåll. De är oftast inte kopplade till ägodelar och alltså finns de fortfarande kvar. Till min lycka har jag fortfarande ett gäng fotoalbum som min mamma sparat i lägenheten, samt min allra första teddybjörn som är min absolut äldsta ägodel, min pappa köpte den när jag var nyfödd.
Men visst är det kul att ibland se de gamla fotona från förr, foton är nog det viktigaste jag kunnat spara tror jag. Och min familj har varit duktiga på att fota och spara bilder under hela mitt liv. Genom dem kan man ibland minnas ögonblick man trodde man hade glömt. Men prylarna? Nej, dem saknar jag inte ett dugg.
Vilken är eran äldsta ägodel?
Böcker och Bokeh 
Oftast handlar det nog bara om att man TROR att man kommer att sakna något man vill slänga och så sparar man det ändå.
Vet inte vilken min äldsta ägodel är som jag har, men jag tror det är en brudkista som jag fick en julafton när jag kanske var 12 år eller så. Minns det tydligt eftersom jag tyckte att det var en riktigt trist julklapp (även om jag inte sa något) för vad skulle jag med den till?
När jag blev äldre uppskattade jag den mer och det finns saker i den, men vet inte vad, för jag har låst den och slarvat bort nyckeln. Kanske får ge mig på att försöka dyrka upp den en dag och se vad som finns där, men som nu fallit i glömska 🙂
GillaGillad av 2 personer
Ja precis, och det är väl därför folk samlar på sig så mycket prylar. Man tror man kommer sakna dem, man är rädd för att kasta något som ”kan komma till nytta en dag”, trots att man inte använt det på 15 år, eller att man kastar bort minnen från en viss person eller sårar dem genom att slänga saker man fått i present. Och så byggs berget (och förrådet) på med saker år efter år. 🤯
Haha, vilken grej att få i present, speciellt som tolvåring. 😂😂😂 Förstår känslan, kanske inte det man värdesätter just då. Jag visste inte ens att sådana fortfarande fanns. Ja du kanske får göra det, det låter ju som om det skulle kunna bli en intressant upptäckt. 😀
GillaGillad av 2 personer
Jamen exakt! Så det är nog bra om man tillåter sig rensa mellan varven 🙂
När jag var i tolvårsåldern fanns de fortfarande i alla fall, hur det förhåller sig nu vet jag inte 🙂
Haha, ja typ sämsta julklappen ever!
Det tror jag också att det kan bli för jag har helt glömt vad som ligger där. Blir lite som en skattjakt haha!
GillaGillad av 2 personer
Det tror jag med. 🙂 Ju mer saker man hinner samla på sig, desto mer överväldigande känns det.
Hahaha, kan tänka mig det. 😂😂 Kan tänka mig hur det skulle kännas när man kom tillbaks till skolan efter lovet och alla jämförde julklappar. ”Jag fick en brudkista”, Lol. 😂😂 Men somliga saker tar det lite längre tid att värdesätta. Som jag och min pappas upprepade förmaningar att spara, ha en buffert osv. 😁
Det låter ju jättespännande, och precis, en skattjakt! 😀 du får berätta om du gör slag i saken, hehe.
GillaGillad av 2 personer
Jamen precis! 🙂
Haha, ja men som tur var så var det ju inte det enda jag fick 🙂
Det tror jag med, så jag ska ta tag i den där skattjakten någon dag, lol!
GillaGillad av 2 personer
Ja det var tur att du fick annat med. 🙂 Och du ser, brudkistan kom till användning. 😉 Var tvungen att googla och det ser ut som en sådan jag har med. Fast den är från min pappas bohag, urgammal och helt utan spik eller liknande.
Ja gör det. Låter ju riktigt roligt, kanske blir världens nostalgitripp. 😀
GillaGillad av 2 personer
Ja verkligen tur 🙂
Kul att du också har en och precis, inga spikar, däremot har min metallbeslag på hörnen.
Haha, ja det kan det bli! 🙂
GillaGillad av 2 personer