En tråkig tendens

När jag började blogga om skrivandet för typ tio år sedan så fanns det en uppsjö bloggar om just skrivande. Delvis hade det väl med att göra att det rådde en generell boom kring bloggande just då, alla skulle blogga om ALLT. 😀

Det var riktigt roligt att stöta och blöta sina problem, tankar och erfarenheter med andra i samma sits. Och få pepp och stöd när det kändes motigt. För någonstans drevs vi ju alla mot samma mål, att en dag bli utgivna.

En efter en blev så gott som alla det med, och då tillstötte en tendens som var lite tråkig, nämligen att folk slutade blogga efter att de blivit antagna. De få som fortfarande hängde i nöjde sig med att använda bloggen som en marknadsföringskanal för sina böcker men det dagliga dokumenterandet av alla fenomen längs vägen upphörde.

Delvis undrar jag om det beror på att man på något vis inte ville förta bilden av sig själv som lyckad (som i utgiven, som att alla ens problem magiskt upphörde då), genom att låta påskina att man fortfarande hade dagar då man tvivlade, saknade inspiration eller råkade på motgångar på vägen

Jag stötte nämligen på en liknande tendens i ett annat forum jag ”hänger” sedan en tid, där jag umgås med människor med ett gemensamt intresse. Där finns det samma känsla av mål att sträva mot och så sent som idag hintade en av dessa om att målet nu var nära, varpå jag svarade att det skulle bli kul att läsa om resan ”efter” med s.a.s. Och då kom det.

”Jag kommer nog inte fortsätta skriva då.”

Jag tycker det är synd, för visst måste det väl finnas saker att fortsätta skriva om även efter att man uppnått det som var ens primära mål? Man kan ju få nya, relaterade mål, utvecklas vidare, stöta på oväntade insikter kring det man trodde man ville mest av allt, mm som även det kan vara intressanta att ta del av, både för oss som ännu inte är där, och även de som redan varit där en tid, för att se om de delar erfarenheten?

Är det inte synd om alla i ett community försvinner en efter en, när de anser sig ”färdiga”? (Blir man ens någonsin det? Ens som författare) Är bloggandet mest ett redskap för nybörjare inom ett område som behöver en morot i sin strävan efter att lära sig något eller uppnå något? Kan det inte finnas ett behov av människor i olika stadier av ”vägen dit”, det borde ju kunna bidra massor att ha folk i sitt community som vet hur det är ”på andra sidan” och vad som väntar en där? Lite som tex författargruppen jag är med i på Fb där nybörjare och aspiranter blandas med allt från förlagsutgivna, etablerade författare till egenutgivare med succeböcker bakom sig.

Jag inser ju att jag själv är lite halvskyldig, men det beror ju mest på att jag faktiskt inte skriver längre. Plus att det verkade just då som att hypen kring skrivbloggar hade börjat klinga av avsevärt.

Vad tycker ni? Har bloggandet flyttat över till diverse Fb-grupper på senare tid? Eller under hashtaggar på Twitter? Jag kanske redan nu får börja leta efter en passande ”efter”-grupp dit jag kan söka mig den dag jag eventuellt lyckas nå det målet. 🙂 Även om det är långt dit.

6 reaktioner till “En tråkig tendens

  1. Jag har tänkt samma sak, men det kan också bero på att bloggandet blivit lite mindre intressant. Idag är det nog mer Instagram och FB som författarna använder för att dels dokumentera sitt skrivande och dels marknadsföra.
    Själv har jag ju också slutat nu, så det blir mest att jag använder den till recensionerna och det är inte så ofta jag uppdaterar den numera om jag jämför med förr.

    Gillad av 1 person

    1. Ja det verkar vara vanligt att man liksom tröttnar efter några år, och till viss del kan jag förstå det om det är samma problem man fortsätter brottas med har man ju ofta avhandlat dem redan. Men tänker att även när man är utgiven kan ju saker gå snett, men vid närmare eftertanke kanske inte så många vill dela dem för då känner de att de hänger ut de inblandade, förlag eller agent eller vem det nu kan vara. Så visst kan jag förstå det,tycker bara det är synd. Det var en härlig gemenskap där under några år. ☺️
      Ja, man får kanske ge sin blogg en ny uppgift, vem vet, en dag kanske du kan blogga om ett helt annat slags liv och känner att du har saker att berätta om det. 😁 Och då kommer helt nya personer hitta dit som inte skulle ha hittat den som skrivblogg. Så det är nog klokt att behålla den i alla fall . Och vi uppskattar ju recensionerna med, det verkar författarna också göra. 🙂

      Gillad av 1 person

      1. Ja precis, så kan det ju vara.
        Jag saknar också den gemenskapen 🙂
        Haha, ja bara jag kommer på något annat att blogga om då. Just nu har jag lite slut på ämnen att skriva om, men recensionerna finns ju alltid annars 🙂

        Gillad av 1 person

  2. När många slutade blogga försvann förstås egen morot att fortsätta. Och i kombination med tappad kraft i och med utmattning så blev bloggandet nästan tråkigt. Utan er som kommenterar blir det lite av att skicka flaskpost. Ni är några få, men det betyder så mycket med den gemenskapen.
    Jag ser ju hur Instagram tagit över. Kanske fb-grupper har samma funktion men olika personer har olika forum verkar det. Själv känns det både fint och roligt med Instagram men även stressande. Se mig, gilla och följ-känslan tycker jag liksom svävar som ett spöke över hela Insta. Det är lite stressigt jämfört med att blogga.
    För egen del försöker jag hitta en ny form för bloggen, men gillar att ventilera skrivandet när jag orkar, även om det blir mer bokomdömen just nu.😊
    Intressant iakttagelse, och att den verkar vara så aktiv i vissa fall, att man till och med säger att man inte kommer skriva mer sedan. Något jag känner igen i några fall men i övrigt har det mest runnit ut i sanden.

    Gilla

  3. Håller med om att det är en tråkig tendens, har man hittat en blogg man vill följa är det naturligtvis roligt om man får göra det, även när drömmen slagit in. Det är väl som Eva-Lisa skriver, speciellt Instagram verkar ha tagit över, (ingen expert här, dock) men…trist ändå. Funderade själv på att sluta blogga men insåg att jag tyckte för mycket om det, så jag startade en ny:) Hoppas att du har en fin sommar, kram!

    Gillad av 1 person

    1. Ja antagligen blev folk mer marknadsförings- än nätverkarorienterade efter att de blivit utgivna, så lite synd, faktiskt. Man tappar lätt bort folk ur sikte då.
      Jag har funderat på det flera ggr med, men tycker också det är ganska kul så fortsätter ett tag till. 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s