Vad hände med tiden?

Foto av Maria pu00e5 Pexels.com

Som författare tyckte jag alltid att jag inte hade tillräckligt med tid att skriva. Det var nog egentligen inte så mycket jobbet som inkräktade, stora delar av de senaste säg 9 åren har jag även arbetat deltid, det handlade snarare om att jag inte bara kunde gå från jobbet, åka hem och sätta mig i skrivbordsstolen och skriva. Nej, det krävdes en slags mental förberedelse i form av att ställa in sig på att skriva, fundera på vad jag skulle skriva, och liksom gå från praktiskt arbetande till att arbeta med hjärnan istället för med händerna. Från en social en som pratar med kunderna om ditt och datt till att liksom rikta fokus inåt huvudet och samla tankarna tillräckligt för att få ner det jag ville på pappret. (det digitala pappret 😀 )

Sedan jag slutade skriva (så känns det i alla fall nu, vem vet om jag tar upp det igen vad det lider) så har jag plötsligt fått oceaner av TID, en helt ny upplevelse. Det har såklart även med att göra att mina dagar är upplagda helt annorlunda nu mot när man gick till jobbet på morgonen, jobbade sina timmar och kom i bästa fall hem lite efter 15 (började kl 06) och numera jobbar jag dels fler dagar i månaden (läs: varje) och dels färre timmar per dag, i alla fall med själva fotodelen, sedan ska det ju bokas in jobb, sköta mailväxling, fakturera och allt det där andra som tar tid, plus att förlaget under delar av året tar mer tid med, både i form av mailhantering, manusläsning, manusbearbetning, leveranser plus det praktiska kring att publicera en bok.

Men de dagar jag inte jobbar med fotot infinner sig ofta en lite tom känsla: ”Jaha, vad ska jag göra nu då?”

Hela dagen tappar liksom lite riktning och framför allt kvällen, då jag brukar vara sysselsatt med först fotograferingen sedan redigeringen, blir väldigt lång. Ingen teve har jag ju heller, vilket man förvisso kan lösa med Play men jag har liksom lagt av mig vanan att glo på teve när jag började skriva mer ambitiöst, just först få loss mer TID.

Är det fler än jag som upplever att begreppet tid har ändrats de senaste åren, kanske i samband med ändrade arbetsrutiner, ambitioner eller drömmar? När man ser sig omkring är det försvinnande få som ”klagar” (jag klagar inte, bara konstaterar) på att de har mer tid än de kan fylla. 😀 Nu i vinter kommer jag dessutom ha färre jobb och ambitionen är som vanligt att vara ute och promenera mer under de ljusa timmarna när vädret inte är alltför pissigt/kallt/ovänligt. Men ändå konstigt. Jag jobbar numera så gott som varje dag. ändå har jag mer ledig tid? Vilken skön känsla ändå! Å andra sidan går tiden som helhet, åren, allt fortare!

(Jag tror även att minimalismen har en stor del i det hela, på vilket sätt har jag inte riktigt blivit klar i, för jag kan inte påstå att jag ägnade oceaner av tid åt att städa innan 😉 Men känslan infann sig någonstans när jag gick över till den livsstilen.)

Man kanske skulle ta och gå en kurs i något intressant? Typ bara sådär för nöje skull. Typ en språkkurs eller något annat intressant. Jag har under en längre tid förkovrat mig i olika ämnen via facklitteratur men nu har liksom ämnena uttömts även där. Det senaste jag läste var en jätteintressant bok om The Blue Zones, dvs några områden i olika delar av världen där människor lever längre och friskare än på andra ställen och som har en högre koncentration av 100-någonting-åringar i förhållande till folkmängd.

Youtube är ju ett kanonbra forum för att fördjupa sig i saker med eller lära sig nya grejer, så det skulle man också kunna ägna lite tid åt, om man kommer på något bra. Så sent som igår såg jag en längre föreläsning om hur socker påverkar kroppen. Mycket intressant. En ”pediatrician” som hävdade att det i själva verket är ett Gift! Jag gillar verkligen detta. Var det inte den här känslan man saknade som anställd? Eller som författare. Tiden att förkovra sig i egna intressen? Jag hade bara inte trott att ett enda intresse som skrivande ju var, tog upp en så stor portion av mitt liv att det skulle bli ett void efteråt. Men jag gillar det! Friheten att spendera sin tid som man vill. 🙂

Annons

5 reaktioner till “Vad hände med tiden?

  1. Jag har tänkt samma sak sedan jag slutade skriva. Helt galet vad mycket tid jag har nu, som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Istället blir det att jag tittar ganska mycket på Investigation Discovery för just brott och hur dessa har lösts, tycker jag är superintressant.
    Nu jobbar vi ju även på lägenhetsköp utomlands så det tar också en del tid i anspråk, men det finns gott om fritid utöver förlaget och alla planer man har.
    Det kanske ändå säger en del om hur vansinnigt mycket tid man lägger ner när man skriver en bok och kanske är det också just därför det har känts jobbigare och jobbigare för varje gång man startade ett nytt skrivprojekt. För att man redan vet vilket bergsbestigning man har framför sig och när man gjort det några gånger är det ju inte lika spännande och roligt längre 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Ja vad intressant att du upplevt samma sak! 🙂 ja visst är det intresssnt? Jag tycker jag får mer gjort nu men ändå har jag mer tid över. Väldigt spännande! 😀
    Ja precis det är nog tur du inte skriver på något nu, med lägenhetsletande och allt, det hade kanske blivit lite mycket. Och kul att även du använder tiden till att lära dig mer om något. Det är ju perfekt egentligen och precis, hur jäkla mycket tid man måste ha lagt på skrivandet, att våndas över det eller över att man inte skrev tillräckligt, klura på storyn, redigering osv. Precis det där spänningsmomentet blev allt mindre och försvann till slut helt.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s