Ibland stannar tiden upp…

Idag nåddes jag av beskedet att en fd kollega har gått bort, 51 år gammal. Tidigare i år var det en annan vän från Italien och som var central för mig när jag var där, som också gick bort. Hon måste ha varit runt 75-76 någonstans.

Innan dem läste jag, av en slump nästan, om en författare som jag ofta sett skriva inlägg i den författargrupp jag är med i, som också har gått bort alldeles för ung efter en tids sjukdom. När folk runt omkring en börjar försvinna på det sättet och då inte naturligt, av ålder, så börjar man onekligen fundera lite. Det där gamla vanliga ”det hade lika gärna kunnat vara jag…”

Tankar börjar dyka upp, som ‘Hur lever jag mitt liv?’ ‘Gör jag det jag vill göra?’ ‘Eller skjuter jag upp saker på framtiden som jag egentligen hade velat – och kunnat – göra nu?’ Man vet inte hur lång tid man har kvar och det är ju samtidigt både bra och dåligt. Man går inte och har ångest för att man snart ska dö och hur, men samtidigt kanske man lämnar alldeles för många drömmar ouppfyllda och saker outsagda för att man någonstans trodde man skulle leva tills man blev 100 och hade oceaner av tid på sig.

Det föder även tankar på vad som kommer att hända med allt och alla man lämnar efter sig. I dessa tider av post pandemi så undrar jag ibland hur många man varit i kontakt med i olika sammanhang som faktiskt dog av Corona utan att man vet om det. På sociala medier är det ju inte alltid så att folk får veta när något hänt en, och har man ingen vän/anhörig som kan posta åt en så kanske ens tidslinje bara en dag slutar uppdateras och ingen vet varför. Tunga tankar, jag vet, det är lite sinnesstämningen just idag.

Jag har tidigare varit rätt aktiv i att uppfylla mina gamla drömmar, men det var när jag var yngre, nu tror jag att jag blivit lite försiktigare, man har börjat omvärdera vissa drömmar och planer. Börjar syna dem i sömmarna för att kanske inse att det inte vore så enkelt som man kanske trodde. Det hindrar mig inte från att fortsätta målmedvetet sträva mot dem, däremot kanske man får rita om planlösningen lite allt eftersom.

Båda dessa två första personer har för mig varit lite av inspirationskällor i att leva sina drömliv. Den första har jag tidigare skrivit om här på bloggen, en kollega som jobbade alla dagar i månaden utom två för att finansiera ett liv där hon kunde tillbringa ett par månadslånga vistelser på Kanarieöarna som hon gillade samt att åka på kryssning regelbundet. Den andra slutade jobba i en vad jag förstod även med italienska mått tidig ålder för att flytta till ett hus i syditalien. Hon var även en väldigt ekonomiskt savvy person som sett till att sörja för sig själv och sin familj.

Båda verkade ha skräddarsytt ett liv för sig själva som bröt lite mot normerna, och lyckats. Så att just dessa två nu gått bort på kort tid skakade om mig lite. Mycket tankar som snurrar i huvudet.

I en mer positiv anda var Instagram-kontot jag hittade via en annan Facebookgrupp, som efter utbrändhet, diverse sjukdomar samt depression, sålde av huset och för pengarna köpte en husbil och numera tillbringar dagarna i Spanien, gjorde en early retirement helt enkelt, så det ska bli spännande att följa för att se hur det går på sikt. Nu vet jag inte hur långt vederbörande har kvar till den riktiga pensionen, kanske är det inte jättelångt. Det låter iaf som ett härligt och stressfritt liv. Visst kan saker hända som man måste åtgärda iaf, som fel på bilen eller så, men har man ett redan i grunden avstressat liv gissar jag att man lättare kan handskas med dessa små incidenter, och de dränerar en kanske inte på samma sätt som de skulle ha gjort innan.

Just den sortens bloggar, om folk som gjort – eller vill göra, en early retirement, och lämnar ekorrhjulet för ett annat slags liv, tycker jag är väldigt kul och inspirerande att läsa. Inte sällan kommer minimalism och eventuellt ett frugalt leverne in i den ekvationen med vilket gör det extra intressant, då det oftast är kul att läsa om folks resa. Så där tillbringar jag en del tid nu. Samt med att försöka övertala mig att komma till skott och boka den där resan i vår.

Vad gör ni i tider som dessa och har ni påverkats av inflationen m.m?

/Katarina

Annons