Fotograferande står till, men…

Fotandet har helt avstannat. Ingen att fota, och pga omläggning av schemat och kollegor som slutat vilket innebär fler timmar, ej heller så bra koll på hur jag kommer jobba längre fram än de närmaste 3-4 dagarna… Då blir det svårt att boka in något.

Jag har haft kontakt med en annan fotograf och vi har bollat ett samarbete framöver men vädret den senaste tiden har ju varit sämsta tänkbara och trots idogt mailande har vi inte lyckats smälta samman till en idé. Hon fotar dessutom lite andra slags porträtt än jag (de jag fotat hittills och som jag är intresserade av att fota), så vi behöver hitta en gemensam grund som känns rätt för båda. Inte helt lätt. Men viljan är god.

Jag har också lagt ut en förfrågan i en annan grupp och fått svar, men problemet med schemat ovan kvarstår och dessutom är folk lite lustiga. De säger ”Jag är intresserad”, men när man 1. försöker hitta en dag som passar är de alltid upptagna, eller 2. pejlar läget för att ta bilder på ett visst tema så slutar de svara (svar nog iofs, fast det stod ju i annonsen så borde inte komma som någon överraskning) eller 3. försöker få klart för sig vad de behöver för slags bilder och om de har några önskemål= inga svar.

Så just nu är det svårt. Men jag har istället tränat lite med min speedlight och paraply (och mig själv som modell), på:

  1. Rembrandt-ljus (behärskar till fullo nu, hehe)
  2. Butterfly-ljus (inte helt där än, och utrustningen sätter lite gränser med)

Alltid något.

Nu ska jag krypa ner i sängen för i morgon ringer klockan kl 5,00 igen!!!

Men vi har i alla fall färdigställt omslaget till vår nästa bok, resultatet kan ni se på mitt och förlagets instagram eller på www.dareme.se. Det var ett riktigt roligt omslag att göra och när det gäller omslag är faktiskt inte fler förläggare = sämre resultat. 😀 (som med soppan och kockarna, alltså 😀 )

Det känns skönt att vi ligger helt i fas med vår supersnäva tidsplan.

Nu kan jag koppla av någon vecka medan vi väntar på provtrycket. 🙂

Annonser

Bokproduktion och studiofoto

Just nu är det inte så mycket fotograferande, eller ens skrivande då vi är mitt uppe i den mest intensiva biten av produktionen av vårens första titel.

Härom natten satt jag med inlagan till ganska sent och idag ska jag göra färdigt det sista där. Men jag hinner fundera på mitt eget manus och skriva några stycken här och där. Och det verkar på ett sätt vara bra, för igår kom jag på en intressant utveckling av en scen jag ärligt talat kom på av ett ögonblicks infall.

Jag planerar förvisso handlingen i stort rättså ingående, men visst finns det gott om plats för scener och detaljer jag inte planerat med, och ibland letar de sig in i texten när jag är avslappnad och bara skriver. Sedan inser jag att de faktiskt gillar dem, men måste förstås veta hur de ska passa in i handlingen. Gör de inte det ryker de, men oftast märker jag att de faktiskt har ett syfte.

Och igår kom jag på det.

Härom dagen gjorde jag något läskigt. Jag kontaktade en person som jag tror skulle kunna hjälpa mig att utvecklas (inom foto). Jag har inte fått svar än, men oavsett hur det går med det, så är jag rätt nöjd över att jag vågade höra av mig. Jag kommer nog försöka igen på annat håll med, så detta var bara ett första steg på vägen. 🙂

Just nu är det väldigt ont om fototillfällen, vilket gör att kameran blivit liggande i stort sett oanvänd lite för länge. Men härom veckan var jag på kurs en kväll på Scandinavian Photo, och det var kanonroligt. Plus att jag lärde känna lite andra fotografer. Det hade blivit en miss i planeringen från butikens sida så kursen skulle egentligen börja en timme senare än annonserat. Efter lite missnöje (en del hade rest rätt långt) så satte vi oss i cafedelen och började prata med varann, och en timme försvann iväg jättefort. Och det var ju jätteroligt att få höra vilken erfarenhet de hade, vad de hade för mål med kursen och fotandet osv.

Därför blev stämningen lite mindre spänd när vi senare fick börja fota med modellen för kvällen, som hette Elin och var kanonduktig. Här är några av bilderna jag tog.

Den kursen gav absolut mersmak. 🙂 och studiofoto var ju riktigt roligt, inte alls så läskigt som jag trodde. Självklart spelar det även in att vi hade tillgång till riktigt bra utrustning. 🙂

Nu ska jag fortsätta manuspysslet.

Ha det bra så länge. 🙂

Ny författare!

I dagarna har vi antagit en ny författare på förlaget. Så nu råder bråda tider då vi har en supertajt deadline som måste hållas. Men det ska nog gå bra. Är det något jag är hyfsat bra på är det planering, och framför allt att planera min tid. Jag är tidspessimist och det har visat sig vara en ganska bra grej att vara. Man kanske är tidig ibland och får vänta in sin tid, men man missar i alla fall  inte viktiga saker. Återstår att se om det räcker den här gången. Det är ju flera personer att ta hänsyn till som alla har sina liv, sina familjer, sina övriga saker som behöver fixas och prioriteras.

Jag kommer likt Eva-Lisa få sätta mitt egna skrivande på paus litegrann till i april åtminstone. Och jag som just fått ett oväntat anfall av inspiration! 🙂 Men förhoppningsvis håller den i sig, för detta kommer kräva merparten av min fritid under hela mars. Det ska bli riktigt roligt, spännande och utmanande!

För övrigt har jag inte ens fotat speciellt mycket, bara några små fotopromenader med omväxlande 135mm och 24-70mm.

Back to manusgenomgång! Sa jag att jag komma arbeta med det här manuset varje vaken stund den närmaste tiden? 🙂

långholmen2hornstull_MG_2260_MG_2256_MG_2263vår

Våga mera

Så här ett knappt år efter att jag började kan jag konstatera att fotografi är rättså annorlunda från skrivandet.

No kidding, tänker ni säkert, skriva och fota är ju inte alls samma sak. Och det stämmer. Men det är båda kreativa yrken och i de flesta sådana idag måste man vara lite driftig för att synas och för att folk ska hitta en. Däri ligger likheterna. Skillnaden är — bland annat — att man som författare är van att arbeta lite i skymundan, nästan i smyg, utan att helst behöva blanda in andra än möjligen en testläsare, NÄR MAN ÄR KLAR. Definitivt inte under skapandeprocessen, om man inte stöter på problem av något slag.

Men för att komma någonstans med fotandet har jag insett att jag måste bli lite mer driftig redan i skapandefasen, för att alls ha någon att fotografera. Och att hitta de personerna, det är inte helt enkelt. Inte ens när man fotar gratis.

Men härom dagen var jag ute och fotade en kille jag fick kontakt med i en annan fbgrupp, nu för fotointresserade, när jag frågade om det fanns någon som var villig att förbarma sig över mig för att jag skulle få testa mitt nya objektiv 🙂 Och en anmälde sig frivillig.

I en annan grupp pratade vi om hur man hittar frivilliga som nybörjare, det blev en väldigt lång och intresset tråd med många bra tips. De flesta var överens om att det var svårt, men några var väldigt kreativa och driftiga och peppade mig att inse att jag nog faktiskt måste börja hitta sätt att få kontakt med folk att fota.

Och däri ligga skillnaden, man måste interagera och söka kontakt och vara social så mycket mer för att alls kunna skapa något. Och det var jag inte riktigt beredd på. Om sanningen ska fram hade jag nog inte ens hunnit så långt i tankearbetet. Men det var en nyttig lärdom. Och väldigt trevligt med. Man lär känna flera nya personer. Och ibland hittar man till och med nya vänner. Men det är verkligen en utmaning för en som jag som är van vid och rentav trivs bäst med att skapa i enskildhet.

På jobbet är jag social, men det är en helt annan sak. Det är inte konstgjort eller så, jag tycker verkligen om att träffa kunderna, men det faktum att jag pratar med folk hela dagarna gör det verkligen skönt att vara för sig själv på fritiden. Jag behöver det också.

Förra veckan träffade jag som jag tror jag tidigare skrev Irene från en tidigare fotografering och vi planerar redan en ny fotosession till våren/sommaren när det är lite grönt och fint ute. Det ska bli roligt. Överlag tror jag det kommer bli lättare att få ut folk för att fotas när vädret är lite härligare och man kanske inte känner sig lika vinterglåmig. 🙂  Och dessutom blir det ju roligare bilder med.

Jag drömmer redan om en bild i Kungsan med körsbärsträden i full blom, någon tidig (vi snackar svinottan) morgon innan den fylls av folk med samma tanke. Och så vill jag fota på ett cafe igen, eller i alla fall  nästan. Har en intressant idé till den fotograferingen. 🙂

Överlag känner jag mig redo för vår nu. Och fr.o.m helgen ska tydligen våren börja. Våren i den definitionen ”medeltemperatur över noll i en vecka”. Ser verkligen fram emot det 🙂

190220-03
Taget på Skeppsbro Bageri med Kungen av Bokeh där vi stannade för en fika under fotograferingen då det var smällkallt den dagen. Blev rätt läcker bild tycker jag 🙂 

 

Kan man bry sig för mycket?

Det här kommer låta väldigt konstigt, men jag ska säga det ändå 😉

Jag upplever det som att den senaste tiden har jag släppt på kraven på mig själv avsevärt när det gäller skrivandet. Dvs på att det måste bli på ett visst sätt osv för att jag ska vara nöjd. Men det lustiga är att det känns som att det både går lättare att skriva och kanske rentav blir lite bättre trots det! 😮

Jag har nog aldrig varit med om ett manus som kändes så totalt kravlöst och lätt att skriva som Samhällets fiende. Visst, det blev en del omskrivning och visst fick jag inte till det på en gång, och visst krävdes det en avsevärd mängd arbete, speciellt som jag gjorde alla delar av boken själv. Men det kändes inte jobbigt eller så. Inte mentalt jobbigt alltså. Som ”Gud, det här kommer aldrig bli bra” eller ”lika bra att skrota hela skiten för jag kan ändå inte skriva.”

(Om det kändes så har jag i alla fall  glömt det nu 😀 )

Nu sitter jag med omskrivningen av det som har arbetsnamnet Den som tiger, och återigen känns det mycket mer lättare och lustfyllt att skriva den än vad jag trodde det skulle göra.

Den som följt mig ett tag vet att jag alltid varit extremt självkritisk till mina egna manus och mitt skrivande. Och sällan känt att jag duger, inte ens när jag blev utgiven. Det hängde nog till stor del ihop med mina egna förväntningar och den totalt exklusiva betydelsen av skrivandet i mitt liv. Det var liksom det enda jag ville göra, det enda jag ville vara riktigt, riktigt bra på. Så det är med en blandning av oro och lättnad jag noterar denna förändring. Det är inte det att jag inte bryr mig om kvaliteten på mina texter längre. Utan jag har bara slutat noja över att de suger.

Betyder det att jag är slut som författare? Att jag tappat all (sund?) självkritik en gång för alla? Eller kan det betyda att man passerat en första(?) milstolpe och äntligen lärt sig någonting längs vägen, som gör arbetet lite lättare?

Vad tror ni?

8C475C37-8258-4CC4-A12D-08732766705E
”Jag ser ljuset!”

 

Fulltecknad

Idag efter jobbet träffade jag Irene Jansson, som jag tidigare fotograferat, över en lunch på stan 🙂 Det var supertrevligt och vi satt länge och pratade om skrivandet, lektörer, skrivhandböcker och till o med fotandet. Jag berättade dessutom om mina tankar kring skrivandet just nu. Den där känslan av kluvenhet jag haft en tid.

Jag slits mellan två olika önskemål och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Vad jag dock vet är att jag gärna vill lägga mer tid på fotograferandet, för det är något som känns väldigt roligt och utvecklande just nu. Skrivandet är också utvecklande, man slutar väl aldrig att utvecklas där, men känslan jag hade när jag började har väl mattats av lite, kan man säga.

Och beroende på om svaret blir bu eller bä så finns det nya saker att ta ställning till där med.

Men jag ger det den tid det behöver.

Idag köpte jag i alla fall  ett nytt objektiv. Kunde inte låta bli när jag hittade en begagnad Lord of the Red Rings. Det krävdes bara några timmars överläggande innan jag godkände det inköpet 😉  Så nu ska jag pröva den så fort tillfälle ges. Har redan provat den lite i fotobutiken, men vill gärna komma ut och testa den mer på riktigt. 🙂 Om ingen annan anmäler sig frivillig blir det nog min mamma som får vara frivillig, haha. Hon som inte direkt älskar att bli fotad. Stackaren. Men man får väl ställa upp för konsten, eller hur? 😉

Nu ska jag sova. Arbetsdag imorgon med 🙂 Någon måste se till att hungriga helgfirare får sin frukost! 😀

Dagens snapshot:

IMG_0941

Jag försöker fortfarande hitta något vackert med den där fula byggnaden. Det skulle väl vara reflektioner i glasfasaderna framför då. 🙂

Fotografering med Cecilia Fredriksson

Förra veckan hade jag nöjet att få fotografera Författaren, Lektören och Manusutvecklaren Cecilia. Vi hade hittat ett perfekt ställe på Djurgården där vi skulle fota i en underbar miljö. Tyvärr fick vi veta i typ sista minuten (mitt på dagen, dagen innan och mindre än 24 h innan vi skulle vara där) att det inte gick ändå, trots att jag frågat och fått ok i god tid innan. Så det blev att hastigt och lustigt försöka hitta något annat ställe. Jag tillbringade hela den eftermiddagen med att åka runt i stan i snöslask och elände och försöka spåna fram lite bra platser. Det slutade med att vi fotade i en bokhandel, på ett cafe samt några bilder utomhus. Just den dagen hade temperaturen sjunkit drastiskt från slasket dagen innan och det var typ -11 ute och inte alls något mysväder. Men trots det lyckades vi få helt ok bilder tycker jag. 🙂

Här är några:

190206-22L190206-03L190206-36L190206-12N190206-32N

Det var en väldigt lärorik och rolig fotografering. Det är så kul att man lär sig nya saker vid varje tillfälle. 🙂 Och eftersom det var isande kallt blev det en härligt ”krispig” känsla i utomhusbilderna. 😀