Fotar mycket men för lite

Nu är arbetssäsongen igång igen och jag har återupptagit ett återkommande kvällsfotojobb jag har. Det är riktigt roligt, och jag får fota det jag tycker är bland det roligaste av allt: kvällsbilder och det underbara ljuset man får på kvällarna.

Porträttfotandet har dock stått lite still, dels för att jag inte haft vare sig idéer eller någon att förverkliga dem, och inte heller så mkt tid. Brödjobbet har tagit upp ganska mycket tid denna månad och det är nog bra, så man får lite pengar i slutet av månaden hehe.

Nyligen fotade jag i alla fall lite svartvitt på ett café, det var jättekul och kreativt. Det började med att jag såg en bild av en annan fotograf där en modell hade en klänning med volanger nedtill och höll upp den mot sig, vilket var en väldigt vacker bild som andades både historiskt och modernt IOM modellens rosaslingade hår. Fick lite vibbar av Marie Antoinette i filmen med Kirsten Dunst som gick för många år sedan.

Jag kom genast att tänka på Katja som jag fotat tidigare, då hon senaste hade lite färgade rosa (eller om det var lila) slingor i sitt blonda hår. Så jag visade henne den bilden och hon blev också eld och lågor över den, varför vi bestämde oss för att fota något på det temat med. Det största problemet var väl klänningen, för var skulle man hitta en som passade? Jag har varit runt i lite vintagebutiker men den sortens klänningar är ju inte precis gångbara nu. Men tillslut hittade jag en som var jättefin, och faktiskt väldigt lik den på bilden med. Med volanger på hela nederdelen, över en stärkt kjol. Ärmarna var av spets. Katja åkte dit och provade den och den passade, fantastiskt nog, då den såg extremt liten ut i storleken.

Efter det frågade jag om lov att fota på caféet i fråga och fick ok. Så tillslut hittade vi en dag som passade oss båda. Vi var dels på caféet och dels på en balkong i mitt kvarter. Själv har jag ingen balkong så det fick bli en lånad. Det var jättekul alltihop och jag är fortfarande lika lycklig över hur lätt min nya blixt är att jobba med. Extremt användarvänlig och ljuset blir perfekt i stort sett hela tiden.

Innan dess hade jag även haft en annan författarfotografering med Susanne Boll, jättespännande. Susanne är alltid så himla trevlig och jag hade jättekul, tiden bara flög iväg. Hon har för övrigt släppt en ny bok, Luftburen, helt nyligen (någon vecka sedan tror jag), så där har ni ett litet boktips. Jag blev nyfiken när hon berättade att hennes huvudperson ofta rör sig i de kvarter jag brukar röra mig i, och på caféer jag känner till, så nu måste jag köpa ett ex av boken jag med. 🙂

Vi tog dels vanliga bilder, dels lite ”längre” (bredare) bilder att använda till marknadsföringsmaterial, något som redan verkar ha kommit till pass. Jättekul att se hennes nya rollup med en av bilderna vi tog. ☺️

Nu ska jag börja fila lite på nästa svartvita fotografering, och under tiden ska jag korrekturläsa färdigt mitt manus, som ska släppas i höst. 🙂

Hoppas ni har det bra nu när skrivhösten börjar närma sig och kan njuta av den här härliga sommarvärmen.

Här kom en bit av stativbenet med som jag senare redigerade bort.

Mitt favorittillbehör just nu.

Annonser

En snabb semester

Strax innan påsk lyckades jag få ihop några dagars sammanhängande ledighet, och efter bara ett ögonblicks tvekan och lite letande efter det perfekta resmålet föll valet på Alicante. Det var min första semesterresa på nästan två år, så det kändes härligt. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien innan, och visste inte om jag skulle gilla det. Är ju en italofil av rang, hehe. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tyckte om det.

Klimatet – 5/5 poäng

Det var härligt väder och jag var där i precis rätt tid, innan ovädret bröt loss bara dagen efter jag åkt hem.

Maten – 2/5

Jag försökte verkligen hitta lite genuin spansk mat i centrala Alicante, men allt jag hittade var turistfällor med inkastare, turistmenyer och klichéer. Det enda jag lyckades få tag i som var spanskt var tortilla. Det åt jag å andra sidan två ggr. För övrigt blev jag hänvisad till italienska restauranger. Det är tydligen enklare att äta italienskt än spanskt i Spanien 😉

Något annat som faktiskt fanns var tapas, såklart, men jag reste själv och ville sitta ner och äta något mer matigt. Barer och tapasställen fanns det rätt gott om, men restauranger som såg inbjudande ut hittade jag inte många. Jag måste ha rört mig i helt fel kvarter, kanske. Jag är säker på att det låg några undangömda pärlor någonstans, som jag trots mitt vandrande måste ha missat.

Kaffet – 2/5

Folk varnade mig för det spanska kaffet innan jag åkte. Och jag förstår varför. Visst fanns det cappuccino där med, men den var inte riktigt som man är van. Men jag lyckades hitta några goda cortados i alla fall .

Människorna – 2/5

Jag hade väntat mig en ännu mer sydländsk mentalitet än i Italien, men ack. Folk var lite småsnorkiga, kalla och opersonliga. Inte alls som italienarna som alltid är nyfikna på andra och speciellt utlänningar. Inte precis som italienarna som känner igen en och behandlar en som en vän andra gången man ser dem. Det var inte speciellt lätt att hamna i samspråk med en spanjor. Den enda jag stötte på var en åldrad strandraggare som ville att jag skulle fota honom… vilket jag gjorde. 🙂 sedan pratade vi lite. Det var väl det. Dessutom hade jag en lätt absurd diskussion med receptionisten på hotellet. Detta efter att jag inte kunnat svara städerskan med något som hon förstod när hon knackade på och undrade om jag ville ha städat. Jag hade i min enfald trott att jag skulle klara mig på en blandning av italienska och engelska i Spanien, (italienska och spanska är ju ungefär som svenska och norska) men icke. Receptionisten skällde ut mig för att jag inte satt upp en skylt på dörren om att jag inte ville ha städning, och hänvisade till informationsbladet (där det inte stod något om detta) och när jag lite försiktigt påpekade att det kanske vore bra med personal som förstår i alla fall lite engelska på ett hotell, fick jag en ny utskällning. Personalen behöver INTE kunna engelska, tyckte han. Det är istället jag som måste kunna spanska om jag kommer dit.

Jag har aldrig varit med om något liknande.

Faktiskt var det nästan ingen som jag kom i kontakt med som pratade engelska. Vilket är ganska anmärkningsvärt på en så pass stor turistort! Inte heller (låtsades de?) förstod de italienska, trots att jag är säker på att en italienare totalt hade förstått en spanjor om situationen varit den omvända, eller i alla fall försökt förstå. Detta gjorde det inte direkt lättare att kommunicera med folk, de bara ryckte på axlarna åt mina frågor och fortsatte med sitt. Detta kändes extremt konstigt. Och ja, ganska tråkigt.

Miljön – 4/5

Stan var onekligen vacker men landskapet ett helt annat än jag väntade mig. Och inte på ett positivt sätt. Men jag lyckades i alla fall få ett gäng bilder som blev rätt bra. 🙂 det var väl den största behållningen med resan, förutom att få uppleva lite 23-27-gradig värme i april. 🙂

Jag tror dock inte det blir Spanien fler ggr för mig.

Första försöket: en monstruös cappuccino som inte ens borde få kallas en sådan 🙈
Här hade de i alla fall ansträngt sig, men sådana här serverar de på Mc Donalds i Milano…
Tredje gången gillt! Denna var riktigt bra. I italien-klass.

Författarfoto: Ylva Wegler

I helgen som gick fotade jag författaren och coachen Ylva. När vi diskuterade miljöer och locations sa hon att hon hade sett mina tidigare bilder och fastnat för några med trappor, och ville gärna ha några bilder i en sådan. Så vi åkte till Hammarby Sjöstad, där det finns en trappa som är ganska uppskattad bland fotografer, och som jag länge haft ögonen på 🙂 Den är helt vit, och ljusinsläppet är jättefint, så vi tog en hel serie bilder där. Sedan förflyttade vi oss ner till kajen för några utomhusbilder med.

007b026035014044b042-2051

Den här gången tänkte jag extra mycket på ljuset och denna gång var det ju heller inga extremförhållanden så det gick bra. 🙂 Jag fick använda ett nytt objektiv jag införskaffat med, vilket var kul! Fick även användning för mitt ”gamla” cityscapeobjektiv (24-70mm) för helfigursbilden.

När vi tog den sista bilden (ovan) hade vi egentligen slutat för dagen och var på väg tillbaks till bilen. men då fick jag syn på det där perfekta spegelglasfönstret! 😮 Sånt kan man ju inte missa! Den bilden blev nog min egen favorit, tror jag, samt den tredje sista. Gillar det varma ljuset.

Lärdomarna:

Detta med att fota porträtt med extremt stor bländare är nog inte riktigt min grej. Det blir alltid bäst när jag lägger mig på f/3,5 och uppåt. De bilderna brukar jag bli mest nöjd med. De andra blir alldeles för mjukt fokus och skärpa för min smak. Men det kanske kommer en dag då det passar 🙂

Sen eftermiddagssol, återigen inte helt idealiskt, men jag tycker vi gjorde det bästa av situationen 🙂  Gillar faktiskt ljuset som blev i dem, även om bakgrunden blev lite överexponerad på ett par.

Det var en riktigt rolig fotografering och Ylva var väldigt proffsig. Och kul att äntligen få fota i den där berömda trappan för första gången! Men inte den sista!  I’ll be back! 🙂