Första porträttfotograferingen

Japp, nu är det igång igen för i år. I onsdags fotade jag Frida i den bästa miljön som går att frambringa i Stockholm så här års. Man får verkligen försöka hitta ställen där man kan fota inomhus på vintern så man kan slippa alla ytterkläder och rödfrusna näsor. Och detta var härligt på flera plan. Dofterna av grönska, lite som att vara vid medelhavet, jag fick en sån Flashback till Italien av den. Värmen, ljuset, (dock var just ljuset inte optimalt för foto, med starka strålkastare som vi fick försöka jobba runt) hela känslan av lugn. Så välbehövligt. Använde mina två favvoobjektiv, 50mm och 135mm. Den sistnämnda får väl kallas pärlan, kronprinsen, kungen av Bokehlicious ☺️ jag bara älskar hudtonerna den återger. Alla blir så glowiga med den. Den kräver lite utrymme men resultatet blir oftast 👌 Och vem vill inte bli glowig på bild?

Här är några bilder från den fotograferingen.

Jag har även en ytterligare porträttfotografering inbokad nästa vecka. Plus lite andra kul happenings, bla ev en till fotograffrukost. Ser fram emot den. 🙂

Här är dessutom några bilder som togs idag.

Vad gör ni för kul?

Fota med blixt utomhus

De senaste veckorna har det blivit en del fotograferande med blixt. Något tidigare relativt outforskat för mig. Men jag älskar kvällsfoto så varför inte kombinera lite kvällsbilder med porträtt, tänkte jag 🙂

Så stämde träff med Moa och tog lite bilder på St Eriksbron (och väckte en del nyfikenhet från förbipasserande, haha. En bönade och bad tom om att få vara med i bild ”för han var ju nästan en influencer”, lol.) samt nedanför vid staketet mot spårområdet för fjärrtågen. De senare var tagna utan blixt för den nedgående solen ställde upp som ljuskälla, vilket blev rätt läckert.

Igår hade jag en annan fotografering, i 31 grader och stekande eftermiddagssol. En utmaning för det mesta, man vill ju sällan fota porträtt i direkt sol för det skapar väldigt skarpa och fula skuggor i ansiktet, så antingen får man fota i motljus eller som vi, söka sig till skuggan och använda blixt. Och nu var det blixtfotande jag var ute efter då jag införskaffat en sprillans ny blixt som jag ville testa 🙂

Så vi fotade en serie bilder på Skeppsholmen, hittade en rolig tegellabyrint som fick funka som bakgrund för de första, sedan lite foton i grönska och slutligen några vid vattnet i motljus. Blixten skötte alla situationer imponerande väl! Och stativet, som jag varit orolig skulle välta vid minsta vindpust eftersom blixtparaplyer har en tendens att fungera som segel, höll sig på benen. 🙂

Här är några av bilderna.

 

 

Oplaneringens lov

Jag hänger en hel del på Instagram när jag har tid över och ibland kan man råka komma över chansen att boka in en extremt spontan fotosession med en dryg timmes varsel.

Det hela berodde på att jag hade ett för mig nytt objektiv i min vård och ville prova det, och det hela råkade sammanfalla med en väns instagramstory, så vi bestämde oss att ses vid slussen och se vad vi kunde åstadkomma på en timme.

Det var superroligt och (tror jag) första gången jag gått in i något liknande utan ens en idé om vad som ska fotas, var osv.

Men Södermalm är fint på så sätt att det erbjuder många intressanta bakgrunder. Så med lite påhittighet behöver man inte stå rådvill länge. 🙂

Här är ett urval av bilderna vi tog.

Objektivet visade sig vara riktigt trevligt, och jag som aldrig fotat på f/1,2 innan var lite nervös över hur det skulle gå. Speciellt efter att ha provat ett liknande fast 1,4 i vintras och förfasats över mängden obrukbara bilder. Men det gick bra. Det var ett kul objektiv och färgerna blev superhäftiga liksom bakgrundsoskärpan.

Vad som även var spännande var att fota uppe på Gondolen mitt i stekande kvällssol. Men det gick fint, så länge modellen höll ansiktet vänt från solen. Och håret skymde lägligt nog lite av den med. Däremot är hårljus himla fint tycker jag.

Om någon tycker modellen ser bekant ut har jag postat bilder med henne tidigare, från växthusfotograferingen i våras. 🙂

Framför allt den sista bilden tycker jag andas svensk sommarkväll i all sin prakt. 🙂

Fotografering med Helena

Härom veckan var Helena från SkrivaLäsaLeva i Stockholm, så vi passade på att ses och ta lite bilder. 🙂 Så sällan man kan träffa bloggkollegor IRL så det var jätteroligt!

Det var jättetrevligt (för mig iaf som kunde gömma mig BAKOM kameran, 😉 ) och vi hann med flera locations, men den bästa tycker jag var Tegnerlunden i centrala Stockholm. Det är – upptäckte jag – faktiskt ett perfekt fotoställe, då man bara behöver vrida sig 45 grader för att få en helt ny bakgrund och därmed bild och känsla, sånt är ju jättekul.

Här är några av bilderna vi tog.

190510-10RNFB
Detta var min favoritbild. Håret som fladdrar lite lagom mycket, färgerna, allt! Här vända mot hörnet av Västmannagatan, har jag för mig.
190510-08RNFB
Snarlik men mindre hårfladder. 🙂 Tycker kombon med bakgrundsfärgerna mot den blå tröjan var supersnygg!
190510-04RN2FB
Voilá, snurrade ett kvarts varv och är nu vända mot Barnhusbron och plötsligt en helt annan känsla i bilden!
190510-11RN
Snurrade tillbaks en bit, mot tvärgatan mellan Västmannagatan och Tegnergatan och ett vackert blommande träd i bakgrunden, och genast blev det en mer drömmig, fridfull känsla.

 

190510-10RNSVFB
Svartvita versionen av den första bilden, den blev så himla fin i svartvitt tycker jag!
190510-15R
Denna bild togs efter att vi egentligen var klara, för bakgrunden var så himla fin med kvällssolen som lyste igenom lövverket så fotografen blev helt 😍! Tycker det blev jättefint. 🙂

Tack till Helena som lät sig fotograferas, det var jätteroligt att träffa dig.

Våga mera

Så här ett knappt år efter att jag började kan jag konstatera att fotografi är rättså annorlunda från skrivandet.

No kidding, tänker ni säkert, skriva och fota är ju inte alls samma sak. Och det stämmer. Men det är båda kreativa yrken och i de flesta sådana idag måste man vara lite driftig för att synas och för att folk ska hitta en. Däri ligger likheterna. Skillnaden är — bland annat — att man som författare är van att arbeta lite i skymundan, nästan i smyg, utan att helst behöva blanda in andra än möjligen en testläsare, NÄR MAN ÄR KLAR. Definitivt inte under skapandeprocessen, om man inte stöter på problem av något slag.

Men för att komma någonstans med fotandet har jag insett att jag måste bli lite mer driftig redan i skapandefasen, för att alls ha någon att fotografera. Och att hitta de personerna, det är inte helt enkelt. Inte ens när man fotar gratis.

Men härom dagen var jag ute och fotade en kille jag fick kontakt med i en annan fbgrupp, nu för fotointresserade, när jag frågade om det fanns någon som var villig att förbarma sig över mig för att jag skulle få testa mitt nya objektiv 🙂 Och en anmälde sig frivillig.

I en annan grupp pratade vi om hur man hittar frivilliga som nybörjare, det blev en väldigt lång och intresset tråd med många bra tips. De flesta var överens om att det var svårt, men några var väldigt kreativa och driftiga och peppade mig att inse att jag nog faktiskt måste börja hitta sätt att få kontakt med folk att fota.

Och däri ligga skillnaden, man måste interagera och söka kontakt och vara social så mycket mer för att alls kunna skapa något. Och det var jag inte riktigt beredd på. Om sanningen ska fram hade jag nog inte ens hunnit så långt i tankearbetet. Men det var en nyttig lärdom. Och väldigt trevligt med. Man lär känna flera nya personer. Och ibland hittar man till och med nya vänner. Men det är verkligen en utmaning för en som jag som är van vid och rentav trivs bäst med att skapa i enskildhet.

På jobbet är jag social, men det är en helt annan sak. Det är inte konstgjort eller så, jag tycker verkligen om att träffa kunderna, men det faktum att jag pratar med folk hela dagarna gör det verkligen skönt att vara för sig själv på fritiden. Jag behöver det också.

Förra veckan träffade jag som jag tror jag tidigare skrev Irene från en tidigare fotografering och vi planerar redan en ny fotosession till våren/sommaren när det är lite grönt och fint ute. Det ska bli roligt. Överlag tror jag det kommer bli lättare att få ut folk för att fotas när vädret är lite härligare och man kanske inte känner sig lika vinterglåmig. 🙂  Och dessutom blir det ju roligare bilder med.

Jag drömmer redan om en bild i Kungsan med körsbärsträden i full blom, någon tidig (vi snackar svinottan) morgon innan den fylls av folk med samma tanke. Och så vill jag fota på ett cafe igen, eller i alla fall  nästan. Har en intressant idé till den fotograferingen. 🙂

Överlag känner jag mig redo för vår nu. Och fr.o.m helgen ska tydligen våren börja. Våren i den definitionen ”medeltemperatur över noll i en vecka”. Ser verkligen fram emot det 🙂

190220-03
Taget på Skeppsbro Bageri med Kungen av Bokeh där vi stannade för en fika under fotograferingen då det var smällkallt den dagen. Blev rätt läcker bild tycker jag 🙂