Att vara författare

…är något jag inte ägnat jättemycket tid åt den senaste månaden.

Har mest fotograferat eller redigerat foton. Samtidigt har jag dragit ner på fototiden, eller snarare effektiviserat den. Förut kunde jag vara ute och fota flera dagar i veckan, men nu fotar jag inte så mycket stadsmotiv längre, så det blir oftast bara när jag har bestämt tid för att fota någon. Vilket känns bra. Det är som att fotandet fått ett syfte nu.

Men i veckan har jag tagit upp manuset igen. Och jag minns hur mycket jag faktiskt gillar den här berättelsen. Och mina huvudpersoner. Det känns fint att få tillbringa lite tid med dem igen.

Och ikväll ska jag förstöra en av karaktärernas lediga dag. För det är ju sådant vi författare sysslar med, elaka som vi är. Vi gör livet surt för våra karaktärer. Ibland blir det bra igen mot slutet, ibland inte. Precis som med livet.

Den här berättelsen grundar sig på en idé jag fick när jag läste en annan bok för flera herrans år sedan. Jag får ofta bra idéer när jag läser, faktiskt. Jag hittar något jag gillar, ett koncept eller något annat som talar till mig, och så föds en egen idé. Den har legat i bakhuvudet och mognat sedan dess.

Så förhoppningsvis blir det min nästa bok. Känns fint att kunna säga det. 🙂

Nu ska jag gå och sätta karaktär M på prov.

Mobilbilder från dagens promenad. ☺️

Annonser

Att hitta locations

…är något jag har ägnat en hel massa tid åt den senaste tiden. För, har jag fått lära mig, det faller på fotografens lott vid en fotografering. Vilket kanske iofs inte är så konstigt, då man har en annan insikt i hur tex ljusförhållandena på platsen påverkar bilden.

Och när man börjar komma in i det är det faktiskt både roligt och utmanande. Speciellt så här års, när vädret ofta är tråkigt, rent av dåligt, det är inte speciellt ljust ens på dagen de allra mulnaste dagarna och ibland måste man ha eventuell nederbörd i åtanke med.

Sedan är det såklart oftast ett samarbete med den som ska fotas, för att hitta en plats eller miljö denne känner passar dem och som även passar bra med tanke på vem de är och vad de gör. I det här fallet vad de skriver för slags böcker.

En deckarförfattare och en romanceförfattare kanske inte kan porträtteras i samma miljöer, eller, kan kan de såklart, men oftast vill de kanske inte det. Sedan kan det såklart bli en spännande kontrast om man ändå använder en miljö som starkt kontrasterar med ämnet. Så det är också en kul tanke att ta med i beräkningen. Om personen är inne på samma linje.

Och eftersom de senaste veckorna inte har inneburit några fotograferingar av olika anledningar, har jag ägnat lite av min fritid åt att åka runt och rekognoscera lite efter lämpliga platser, och det är faktiskt roligt. Plötsligt börjar man se stan på ett annat sätt. Vilket jag först fick göra när jag började fota cityscape. Nu fåt jag ytterligare en ny syn på stan, så på ett sätt kan man säga att fotograferandet har gett mig en mer flerdimensionell syn på det som är min hemstad.

Just nu tänker jag mycket på att hitta en plats till nästa vecka som är

1. Ljus och inomhus, med tanke på gråvädret ute.

2. Där man kan fota i lugn och ro utan en massa folk

3. Där man vid behov kan ställa upp ett litet ljusstativ utan att vara i vägen

4. En miljö som jag tror passar personen jag ska fota och dennes yrke.

5. Gärna där det finns möjligheter till fina utomhusbilder med i samma veva om vädret skulle tillåta.

Och jag tror jag har hittat en faktiskt, men inget är spikat än, så jag väntar lite med att visa var (vidskeplig som jag är, hehe).

Bilden är ett villospår, hehe

Och dessutom har jag redan frågat om tillstånd att fota där, ytterligare en sak jag fått lära mig, att kliva ur mitt tillbakadragna författarskal och börja be om tillstånd för att utöva mitt ”arbete” på vissa platser. Hittills har det gått bra varje gång. ☺️

En annan sak jag tänkt på är att det kanske faktiskt är en fördel att jag fotat lite gatufoto innan, för det lärde mig att se miljöerna, ljusförhållanden som i ljus och skuggor, mönster osv, i den blivande bilden. Det var en bra erfarenhet som jag tror jag kan ta med mig nu.

Vad är saker ni har fått ägna er åt i yrket/skrivandet som ni inte trodde ni skulle göra innan?

Manuset?

Ja, det där manuset jag arbetar med… eller inte. De senaste veckorna har det varit så mycket med nytt jobb och fotosessioner och studerande av konsten att fota porträtt, att det inte blivit varken tid eller ork eller engagemang över till skrivandet.

img_0349
Istället har jag friskat upp mina kunskaper att göra mönster i mjölkskum. Också en form av kreativitet! 😉 

Och när jag väl varit lite ledig har jag som mest tagit med kameran (och mitt nya objektiv) på en promenad för att koppla av lite.

_mg_0552
Här experimenterade jag lite för att ta reda på om back button focus eller manuell fokus var bäst vid full bländaröppning.

Ibland roar jag mig med att okynnesfota bilder på egentligen ingenting med en snudd på nördig mängd Bokeh, lol. Bara för att det är kul. Som denna:

_mg_0676

Men nu börjar jag nå slutet av listan på fotoförfrågningar och objektivet är utforskat, så snart kan jag återigen ägna mig lite mer åt manuset som ligger där som ett dåligt samvete. Det är ett manus (jag har säkert redan skrivit om det men mitt minne är som en guldfisks) som har legat till sig ett bra tag så det ska bli kul att se om jag kan få ordning på det den här gången.

_mg_0946
Någonting tilltalade mig i den här bilden. Oklart vad. Men det är ju det som är det fina när man fotar digitalt och inte analogt, man kan ta en massa bilder som egentligen inte har något syfte 😉 Bara för att. Costa gratis!

Och nu ska det tydligen komma en hel massa snö framöver så då kan man inte vara ute och fota i alla fall, oklart om man ens vill vara ute och promenera de närmaste veckorna…

Så då är det ju bra att ha ett manus att ägna sig åt. 🙂

Ha det bra så länge och ursäkta för ett lite svamligt inlägg. Nu ska jag ut en sväng, och jag tror kameran åker med också 🙂 Som alltid!

Författarfoto: Ylva Wegler

I helgen som gick fotade jag författaren och coachen Ylva. När vi diskuterade miljöer och locations sa hon att hon hade sett mina tidigare bilder och fastnat för några med trappor, och ville gärna ha några bilder i en sådan. Så vi åkte till Hammarby Sjöstad, där det finns en trappa som är ganska uppskattad bland fotografer, och som jag länge haft ögonen på 🙂 Den är helt vit, och ljusinsläppet är jättefint, så vi tog en hel serie bilder där. Sedan förflyttade vi oss ner till kajen för några utomhusbilder med.

007b026035014044b042-2051

Den här gången tänkte jag extra mycket på ljuset och denna gång var det ju heller inga extremförhållanden så det gick bra. 🙂 Jag fick använda ett nytt objektiv jag införskaffat med, vilket var kul! Fick även användning för mitt ”gamla” cityscapeobjektiv (24-70mm) för helfigursbilden.

När vi tog den sista bilden (ovan) hade vi egentligen slutat för dagen och var på väg tillbaks till bilen. men då fick jag syn på det där perfekta spegelglasfönstret! 😮 Sånt kan man ju inte missa! Den bilden blev nog min egen favorit, tror jag, samt den tredje sista. Gillar det varma ljuset.

Lärdomarna:

Detta med att fota porträtt med extremt stor bländare är nog inte riktigt min grej. Det blir alltid bäst när jag lägger mig på f/3,5 och uppåt. De bilderna brukar jag bli mest nöjd med. De andra blir alldeles för mjukt fokus och skärpa för min smak. Men det kanske kommer en dag då det passar 🙂

Sen eftermiddagssol, återigen inte helt idealiskt, men jag tycker vi gjorde det bästa av situationen 🙂  Gillar faktiskt ljuset som blev i dem, även om bakgrunden blev lite överexponerad på ett par.

Det var en riktigt rolig fotografering och Ylva var väldigt proffsig. Och kul att äntligen få fota i den där berömda trappan för första gången! Men inte den sista!  I’ll be back! 🙂

 

Författarfoto: Irene Jansson

I veckan som gått träffade jag författaren Irene Jansson för att ta lite bilder. Det var väldigt förutsättningslöst eftersom jag 1. inte har någon vana av att fota inomhus och 2. dessutom inte har speciellt mycket ljusutrustning. Men vi bestämde att ses i alla fall  och se vad vi kunde få ihop. Vi träffades på ett cafe på Östermalm där vi hann ta några bilder (innan en tjej klagade på att blixten störde henne), sedan begav vi oss vidare till Fältöversten där vi tog några till, men där var det betydligt svårare på grund av inget dagsljus att ta stöd av. Dessutom var cafèet en trevlig miljö där vi lyckades få precis rätt bord för att kunna fota utan att någon kom med i bild.

Här är mina favoriter:

img1002limg1005limg1004l

img1012l

img1020dl

Vi hade riktigt roligt medan vi tog de här bilderna och Irene är både väldigt fotogenisk och väldigt trevlig att jobba med. Samt, inte minst viktigt, tålmodig med en nybörjare. 😀

Så jag är överlag nöjd med dagen och bilderna även om de inte håller professionell kvalitet. (Är ju inget proffs heller)

1. Jag fick prova att fota inomhus och upptäcka på vilka vis det är svårt och vilka krav det ställer

2. träning i att se hur skuggorna faller i ansiktet (och speciellt reflexer i och från glasögon) redan innan bilden tas,

3. jag insåg vad jag behöver införskaffa för att kunna ta bättre inomhusbilder (och det är under planering).

4. fick träning i att försöka hitta olika sätt att studsa blixten mot något istället för att rikta den direkt mot modellen.

5. fick träna en hel del på efterbearbetning av bilder, något jag förvisso gjort redan innan med mina tidigare bilder men där handlade det om helt andra saker än skuggor, hudtoner osv.

Bara att hoppas att även Irene hittar några bilder hon gillar bland de hon fick. 🙂

 

Författarfoto: Sven Rollenhagen

Förra veckan hade jag min andra fotografering efter svaren på mitt inlägg. (Den första kommer ett separat inlägg om längre fram.) Och lustigt nog har jag vid båda tillfällena haft lite extrema väderförhållanden. Vid det första tillfället var det stekande sol, vilket (upptäckte jag) inte var lika idealiskt för fotografering som jag skulle ha trott.

Denna dag hände något annat istället. När jag var på väg till det avtalade mötet såg jag ett mörkt moln i horisonten, vilket som tur var iofs inte var någon form av nederbörd. Istället var det en helt brutal dimma som snart drog in över Södermalm där vi skulle hålla till. Den plats som vi hade sett ut som skulle ha gett en trevlig utsikt i bakgrunden av bilden förvandlades till en mjölkvit filt som fick hela stan bakom att försvinna. Från den plats där vis god på Mariaberget såg man snart inte ens Riddarholmen längre.

Och detta skapade även andra problem, med både fokus och ljus. Solen låg bakom mig där jag stod men himlen blev ändå en aning utfrätt, vilket jag inte direkt var beredd på. Efter att ha tagit några bilder där förflyttade vi oss en bit längre österut och då började dimman lätta en aning, så på de sista bilderna anar man i alla fall konturerna av en stad där i bakgrunden. ☺️

dimma-2
En stund innan dimman tog över Stockholm helt…

Med tanke på väderförhållandena var jag glad att ändå få ihop några bilder som funkade. Men eftersom min kamera hade uppenbara problem med dimman trodde jag när jag såg bilderna att det hänt något med själva kameran, varpå det blev ett besök hos kameradoktorn för lite konsultation och undersökning. Så nu har jag lärt mig inte bara en utan flera lärdomar.

1. Dimma är knepigt. Det blir lätt lite obalans i ljuset. När motivet är rätt exponerat blir himlen överexponerad. Plus att själva dimman verkade skapa vissa problem med skärpan i bilderna. Vi var ju bokstavligt talat mitt i den trögflytande luften, även om man inte tänkte på det.

2. Mitt objektiv har specifika behov beroende på avståndet till motivet. Ju närmare jag är desto skarpare på den bländaren jag hade. Ska jag fota längre ifrån måste jag minska bländaren.

Författaren jag fotade heter Sven Rollenhagen och är specialist på datorspelsberoende. Han har skrivit böckerna Mobikett och Datorspelsberoende och utkommer i år med en ny bok.

Här är ett par av bilderna vi tog:

img_06bimg_07b

Som sagt, det första fototillfället kommer att få ett eget inlägg i februari. 🙂

Imorgon har jag en fotografering till, denna gång inomhus, är lite nervös för det. Och nästa vecka ytterligare en, också den inomhus + utomhus med troligtvis. Hurra! Ser fram emot dem bägge.