Skrivplaner

Just nu sitter jag och väntar på en avtalad tid för en jobbintervju på Skype och laddar inför skrivandet på mitt nästa projekt.

Efter den avslutade kortromanen var jag fortfarande sugen på att skriva mer (hallå, liksom? Hur ovanligt?) och tänkte att en novell kanske jag i alla fall  kan knåpa ihop. Sedan dök en idé upp lite sådär som de brukar, mer eller mindre oanmäld när jag pysslade med annat (=försökte sova). Och efter att ha tänkt på den någon dag insåg jag att den nog är värd lite mer utrymme än en novell. I alla fall  om jag ska kunna göra ämnet rättvisa. Och dessutom är de ju inte uppbyggda på samma sätt, och med tanke på det är detta nog snarare en kortroman till strukturen.

Jag gillar egentligen kortromaner riktigt bra som format. (Har ju skrivit en innan, Tills Himlen Faller Ner, som inte längre finns till försäljning.) Det är en tillräckligt välutvecklad berättelse för att tillfredsställa min berättarlust, och samtidigt tar det inte alltför lång tid att skriva färdigt. Perfekt. Enda nackdelen är ju att det kan bli väl kort för en fysisk bok, men det fina med att ha ett förlag är ju att även det går att lösa. 🙂

Så lite senare ikväll, efter att intervju och annat är slut, ska jag börja skriva. Så får vi se vad det blir av detta. Och om jag orkar ro iland ett helt skrivprojekt till. Jag är faktiskt inte helt säker på det, men skrivlusten finns där i alla fall. 🙂

 

Annonser

Det bidde en kortroman

Igår gick jag i mål med kortromansmanuset, tjoho! Det kändes skönt att iaf lyckas avsluta ett skrivprojekt under november trots att jag inte kom upp i de där 50K’na. En kortroman så här tätt inpå en redan avslutad roman var fullt tillräckligt och det känns också som en hanterbar massa att redigera efter att redan ha redigerat hela hösten 🙂

Men nu ska den först få vila under december och i januari eller så tar jag fram det igen, läser igenom, gör en första redigering innan min kollega får sätta tänderna i det och komma med feedback 🙂

Tills dess tar jag skrivledigt lite (som det känns nu, men vem vet? Det kliar redan i fingrarna efter att skriva något mer, haha) och njuter (förhoppningsvis) av julen och jag ska även försöka komma ikapp lite med läsningen som det detta år varit ganska dåligt med. Både för att jag skrivit en del och även för att jag inte hittat något som tilltalade mig. Men Storytel har faktiskt fått mig att läsa lite mer i alla fall , så det var nog en bra grej trots allt. Hittills har jag avslutat tre romaner sedan mitten av oktober, att jämföra med typ 4-5 böcker under hela året fram till dess. Så mitt nyårslöfte i år får nog bli att försöka läsa mer.

Planen med kortromanen är att den eventuellt (om jag känner att jag vill gå vidare med den) ska kunna ges ut under våren. 🙂 Så där har ni mina planer för den närmaste skrivtiden. Vilka är era?

fireworks-879461_1920

NaNo-Who? …och meningen med livet

Det där med NaNoWriMo gick inte så bra. I år heller. Tror detta får bli mitt sista försök. Det är helt enkelt inte min grej, även om jag ÄLSKAR idén att tillsammans med tusentals människor över världen skriva en roman i november. Jag hamnade i en liten svacka med kortromanen där jag behövde ta en paus och tänka (och vila) några dagar som visade sig bli över en vecka och där var nano över för min del.

Men kortromanen är inte över för det. Har återupptagit skrivandet idag och är en bra bit på väg. I nuläget är den på 17 800 ord så nu kvalar den i alla fall  officiellt för att kallas just för en sådan. 🙂 (17 500 ord är den magiska gränsen 😉 ) Tror det blir åtminstone i alla fall  5000 ord till om jag ska gissa, innan den är i mål.

Jag fick så mycket fina reaktioner på mitt boksläpp igår, allt från gratulationer till förfrågningar om att köpa en bok till folk som uttryckte sin beundran för hur jag liksom bara… skriver. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men en del verkar beundra en för det faktum att man faktiskt får till det där med tiden att skriva en bok.

Kanske stämmer det som det sägs, att en tredjedel av svenskarna innerst inne drömmer om att skriva en bok? Men jag har aldrig förstått riktigt vad problemet skulle vara. Det är inte jag som försöker låta dryg eller så, men jag gör ju liksom bara det jag tycker är roligt, och när man har ett intresse, en passion, och vill ägna sig åt det, är det (som jag ser det i alla fall ) inte så hemskt svårt att hitta tiden att faktiskt göra det. Det är samma sak med fotograferandet. Jag bara… gör det.

Nu har jag ju valt en livsstil där jag mer eller mindre bara har mig själv att ta ansvar för, och det är ingen slump utan även det är ett medvetet val. Jag har aldrig kunnat se mig själv i rollen som någons mamma. Det har aldrig varit ett av mina livsmål, eller ens en punkt att beta av. Men det och en massa andra små och stora val har gjort det möjligt för mig att ägna min tid åt det jag tycker ger mitt liv guldkant.

Och jag tror det är något man måste göra. Om man vill bli lycklig. Jag tycker fler människor borde avsätta en del av sitt liv till att göra sig själva lyckliga istället för att lägga över det ansvaret på andra. JAG skulle inte vilja ha uppgiften att göra någon annan människa lycklig, vilken börda det skulle vara. Och alltså kommer jag aldrig förvänta mig av någon annan.

Det blev ett lite djupare inlägg än vad som var tänkt, men dessa funderingar dök liksom upp när det var flera som kommenterade den saken, och jag har funderat på det efteråt.

Hur ser ni på detta? Och ägnar ni så mycket tid för era egna intressen och passioner som ni skulle vilja?

woman-2827304_1920

Release!

Idag släpps äntligen min bok Samhällets fiende! Det känns jättekul, speciellt som processen från idé till bok denna gång varit ovanligt kort och okomplicerad. Detta är verkligen fördelen med eget förlag, att man kan få en idé i Februari, börja skriva och släppa boken i november. Det skulle aldrig ha gått med ett utomstående förlag. Där skulle jag förmodligen inte ens ha fått besked om utgivning än… 😉

Så här är den nu! Min tredje fysiska bok 🙂 (andra på eget förlag) Känns kanonfint.

SFBILD1

Idag kom provtrycket!!

Och det såg jättefint ut, var bara några små detaljer som behövdes justeras, vilket nu är gjort. 🙂 så nu är den snart redo för La Grand Premiere! 😄

Denna gång blir det en storpocket. Den är inte jättelång, 250 sidor ganska precis. Men jag hoppas läsarna ska tycka att den är helt lagom lång. 🙂

Releasen är satt till den 26/11. Om någon skulle vilja beställa en signerad bok går det jättebra. ☺️

Hur går det med NaNoManuset?

Jotack, det knallar på riktigt bra än så länge. Jag har redan från dag ett (när jag kände hur lätt det gick att skriva, halleluja) lagt mig på några fler ord per dag än vad som krävs, och ligger efter dagens skrivsession (uppdelad på två st à 1000 ord vardera) på 8008 ord. Känns bra och storyn har ju ändå precis börjat. Men jag tycker jag har fått en riktigt bra start, faktiskt. Vad jag märkt är att det är väldigt mycket tankar och inre monolog såhär i början, men det får vara precis som det vill i nuläget, det går ju alltid att fixa senare.

En kul grej jag gjort (vad gör man inte för att få lite omväxling i sitt skrivande) är att skriva hela manuset på paddan, och maila mig själv den senaste versionen varje dag som en slags säkerhetskopiering. Det är praktiskt, för då kan jag skriva var som helst, och det känns inte alls lika mycket som ett jobb att ligga i sängen och skriva, hehe. Mer som ett slags behagligt tidsfördriv, lite som att dagdrömma, fast på papper.

När det gäller Samhällets fiende har jag nu lagt in alla ändringar i texten efter korrekturläsningen, puh. Så nu ska jag börja fingranska det sista imorgon, sedan är det dags att lägga sista handen vid omslaget, innan boken går till provtryck. Spännande!!!

Det var en liten lägesrapport från mig.

Hoppas ni har det bra.

IMG_8146
Slutet på nanodag nr 4