Sista raden

Nu är eboken ute och har redan hittats av en del läsare, (att döma av nedladdningsstatstiken) vilket är riktigt roligt.

Här är en liten presentation:

”När hans flickvän gör slut samma dag som han förlorar jobbet inser Joakim att han misslyckats på varenda punkt i livet. Med fyrtioårsstrecket som närmar sig och en hel hög förlorade drömmar i bagaget känner han inget större hopp om att kunna vända den nedåtgående spiral som hans liv förvandlats till. Speciellt inte när han jämför sig med sina mer lyckade systrar och deras respektive. Den enda trösten är ett gäng gamla kompisar från gymnasiet som är i samma sits som han själv.

Så när han morgonen efter en blöt utekväll får ett telefonsamtal som förändrar allt tror han först det är en skruvad dröm. Sedan inser han att det liv han brukade fantisera om kanske trots allt är inom räckhåll. Men allt kommer med ett pris.

Sista raden är en humoristisk berättelse om att aldrig ge upp sina drömmar, men också om hur inte bara nöden utan även lyckan prövar de mest grundläggande relationerna, både till oss själva och till dem som står oss närmast.”

Detta är alltså en kortroman, och finns bara som ebok. Ska gå att låna på bibblan, och har de den inte brukar de inte vara svåra med att ta hem titlar man efterfrågar. Annars finns den även att köpa och ladda ner från nätbokhandlarna.

Nu tar jag en paus med skrivandet för att ägna mig åt mitt företagande som fotograf, vilket vid sidan av mitt vanliga jobb och inte minst förlagsarbetet redan det tar upp en del tid. 🙂

Fotograferandet går framåt och i nuläget har jag oftast ett par-tre jobb i veckan, vilket är ungefär vad jag hinner med, pga att mitt schema på dagjobbet ibland inte rymmer plats för fotande (när jag arbetar eftermdidagsskiftet).

Om en dryg vecka ska jag även på en liten kurs på Scandinavian photo igen, ser fram emot det.

Jag har också börjar planera en lite mer avancerad fotografering med en modell i en provisorisk studio som kommer att ligga i föreningslokalen i mitt hus. 🙂 men innan dess måste jag dels måla en skärmvägg svart (hello sprayfärg), hitta en lämplig plats att göra det på samt att ställa den på medan den torkar, samt införskaffa det som behövs i form av rekvisita. Först hade jag frågat Nada som jag jobbat med tidigare, då jag kände att hon skulle passa för detta, men hon har inte möjlighet just nu, så det blir en annan modell som också är väldigt trevlig, duktig och framför allt har ett ansikte med karaktär och utstrålning, vilket jag behöver för detta. Någon som är lite fierce, som Tyra Banks skulle ha sagt. 🙂 det ska bli jättespännande, både att använda min skärmvägg (funkar den kan jag ha den att fota mot i vinter när det är för kallt ute, och i så fall har jag hittat en billig studio väldigt nära), samt att använda min gigantiska softbox (men jag har paraplyer med i fall den inte skulle ge rätt resultat) som jag inte använt mycket än pga storleken. Den tar nämligen upp halva mitt vardagsrum… 😂😂

Så det är lite av vad jag har pysslat och ska pyssla med just nu.

Ha en härlig vecka!

Annonser

Fotar mycket men för lite

Nu är arbetssäsongen igång igen och jag har återupptagit ett återkommande kvällsfotojobb jag har. Det är riktigt roligt, och jag får fota det jag tycker är bland det roligaste av allt: kvällsbilder och det underbara ljuset man får på kvällarna.

Porträttfotandet har dock stått lite still, dels för att jag inte haft vare sig idéer eller någon att förverkliga dem, och inte heller så mkt tid. Brödjobbet har tagit upp ganska mycket tid denna månad och det är nog bra, så man får lite pengar i slutet av månaden hehe.

Nyligen fotade jag i alla fall lite svartvitt på ett café, det var jättekul och kreativt. Det började med att jag såg en bild av en annan fotograf där en modell hade en klänning med volanger nedtill och höll upp den mot sig, vilket var en väldigt vacker bild som andades både historiskt och modernt IOM modellens rosaslingade hår. Fick lite vibbar av Marie Antoinette i filmen med Kirsten Dunst som gick för många år sedan.

Jag kom genast att tänka på Katja som jag fotat tidigare, då hon senaste hade lite färgade rosa (eller om det var lila) slingor i sitt blonda hår. Så jag visade henne den bilden och hon blev också eld och lågor över den, varför vi bestämde oss för att fota något på det temat med. Det största problemet var väl klänningen, för var skulle man hitta en som passade? Jag har varit runt i lite vintagebutiker men den sortens klänningar är ju inte precis gångbara nu. Men tillslut hittade jag en som var jättefin, och faktiskt väldigt lik den på bilden med. Med volanger på hela nederdelen, över en stärkt kjol. Ärmarna var av spets. Katja åkte dit och provade den och den passade, fantastiskt nog, då den såg extremt liten ut i storleken.

Efter det frågade jag om lov att fota på caféet i fråga och fick ok. Så tillslut hittade vi en dag som passade oss båda. Vi var dels på caféet och dels på en balkong i mitt kvarter. Själv har jag ingen balkong så det fick bli en lånad. Det var jättekul alltihop och jag är fortfarande lika lycklig över hur lätt min nya blixt är att jobba med. Extremt användarvänlig och ljuset blir perfekt i stort sett hela tiden.

Innan dess hade jag även haft en annan författarfotografering med Susanne Boll, jättespännande. Susanne är alltid så himla trevlig och jag hade jättekul, tiden bara flög iväg. Hon har för övrigt släppt en ny bok, Luftburen, helt nyligen (någon vecka sedan tror jag), så där har ni ett litet boktips. Jag blev nyfiken när hon berättade att hennes huvudperson ofta rör sig i de kvarter jag brukar röra mig i, och på caféer jag känner till, så nu måste jag köpa ett ex av boken jag med. 🙂

Vi tog dels vanliga bilder, dels lite ”längre” (bredare) bilder att använda till marknadsföringsmaterial, något som redan verkar ha kommit till pass. Jättekul att se hennes nya rollup med en av bilderna vi tog. ☺️

Nu ska jag börja fila lite på nästa svartvita fotografering, och under tiden ska jag korrekturläsa färdigt mitt manus, som ska släppas i höst. 🙂

Hoppas ni har det bra nu när skrivhösten börjar närma sig och kan njuta av den här härliga sommarvärmen.

Här kom en bit av stativbenet med som jag senare redigerade bort.

Mitt favorittillbehör just nu.

Fota med blixt utomhus

De senaste veckorna har det blivit en del fotograferande med blixt. Något tidigare relativt outforskat för mig. Men jag älskar kvällsfoto så varför inte kombinera lite kvällsbilder med porträtt, tänkte jag 🙂

Så stämde träff med Moa och tog lite bilder på St Eriksbron (och väckte en del nyfikenhet från förbipasserande, haha. En bönade och bad tom om att få vara med i bild ”för han var ju nästan en influencer”, lol.) samt nedanför vid staketet mot spårområdet för fjärrtågen. De senare var tagna utan blixt för den nedgående solen ställde upp som ljuskälla, vilket blev rätt läckert.

Igår hade jag en annan fotografering, i 31 grader och stekande eftermiddagssol. En utmaning för det mesta, man vill ju sällan fota porträtt i direkt sol för det skapar väldigt skarpa och fula skuggor i ansiktet, så antingen får man fota i motljus eller som vi, söka sig till skuggan och använda blixt. Och nu var det blixtfotande jag var ute efter då jag införskaffat en sprillans ny blixt som jag ville testa 🙂

Så vi fotade en serie bilder på Skeppsholmen, hittade en rolig tegellabyrint som fick funka som bakgrund för de första, sedan lite foton i grönska och slutligen några vid vattnet i motljus. Blixten skötte alla situationer imponerande väl! Och stativet, som jag varit orolig skulle välta vid minsta vindpust eftersom blixtparaplyer har en tendens att fungera som segel, höll sig på benen. 🙂

Här är några av bilderna.

 

 

Oplaneringens lov

Jag hänger en hel del på Instagram när jag har tid över och ibland kan man råka komma över chansen att boka in en extremt spontan fotosession med en dryg timmes varsel.

Det hela berodde på att jag hade ett för mig nytt objektiv i min vård och ville prova det, och det hela råkade sammanfalla med en väns instagramstory, så vi bestämde oss att ses vid slussen och se vad vi kunde åstadkomma på en timme.

Det var superroligt och (tror jag) första gången jag gått in i något liknande utan ens en idé om vad som ska fotas, var osv.

Men Södermalm är fint på så sätt att det erbjuder många intressanta bakgrunder. Så med lite påhittighet behöver man inte stå rådvill länge. 🙂

Här är ett urval av bilderna vi tog.

Objektivet visade sig vara riktigt trevligt, och jag som aldrig fotat på f/1,2 innan var lite nervös över hur det skulle gå. Speciellt efter att ha provat ett liknande fast 1,4 i vintras och förfasats över mängden obrukbara bilder. Men det gick bra. Det var ett kul objektiv och färgerna blev superhäftiga liksom bakgrundsoskärpan.

Vad som även var spännande var att fota uppe på Gondolen mitt i stekande kvällssol. Men det gick fint, så länge modellen höll ansiktet vänt från solen. Och håret skymde lägligt nog lite av den med. Däremot är hårljus himla fint tycker jag.

Om någon tycker modellen ser bekant ut har jag postat bilder med henne tidigare, från växthusfotograferingen i våras. 🙂

Framför allt den sista bilden tycker jag andas svensk sommarkväll i all sin prakt. 🙂

En snabb semester

Strax innan påsk lyckades jag få ihop några dagars sammanhängande ledighet, och efter bara ett ögonblicks tvekan och lite letande efter det perfekta resmålet föll valet på Alicante. Det var min första semesterresa på nästan två år, så det kändes härligt. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien innan, och visste inte om jag skulle gilla det. Är ju en italofil av rang, hehe. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tyckte om det.

Klimatet – 5/5 poäng

Det var härligt väder och jag var där i precis rätt tid, innan ovädret bröt loss bara dagen efter jag åkt hem.

Maten – 2/5

Jag försökte verkligen hitta lite genuin spansk mat i centrala Alicante, men allt jag hittade var turistfällor med inkastare, turistmenyer och klichéer. Det enda jag lyckades få tag i som var spanskt var tortilla. Det åt jag å andra sidan två ggr. För övrigt blev jag hänvisad till italienska restauranger. Det är tydligen enklare att äta italienskt än spanskt i Spanien 😉

Något annat som faktiskt fanns var tapas, såklart, men jag reste själv och ville sitta ner och äta något mer matigt. Barer och tapasställen fanns det rätt gott om, men restauranger som såg inbjudande ut hittade jag inte många. Jag måste ha rört mig i helt fel kvarter, kanske. Jag är säker på att det låg några undangömda pärlor någonstans, som jag trots mitt vandrande måste ha missat.

Kaffet – 2/5

Folk varnade mig för det spanska kaffet innan jag åkte. Och jag förstår varför. Visst fanns det cappuccino där med, men den var inte riktigt som man är van. Men jag lyckades hitta några goda cortados i alla fall .

Människorna – 2/5

Jag hade väntat mig en ännu mer sydländsk mentalitet än i Italien, men ack. Folk var lite småsnorkiga, kalla och opersonliga. Inte alls som italienarna som alltid är nyfikna på andra och speciellt utlänningar. Inte precis som italienarna som känner igen en och behandlar en som en vän andra gången man ser dem. Det var inte speciellt lätt att hamna i samspråk med en spanjor. Den enda jag stötte på var en åldrad strandraggare som ville att jag skulle fota honom… vilket jag gjorde. 🙂 sedan pratade vi lite. Det var väl det. Dessutom hade jag en lätt absurd diskussion med receptionisten på hotellet. Detta efter att jag inte kunnat svara städerskan med något som hon förstod när hon knackade på och undrade om jag ville ha städat. Jag hade i min enfald trott att jag skulle klara mig på en blandning av italienska och engelska i Spanien, (italienska och spanska är ju ungefär som svenska och norska) men icke. Receptionisten skällde ut mig för att jag inte satt upp en skylt på dörren om att jag inte ville ha städning, och hänvisade till informationsbladet (där det inte stod något om detta) och när jag lite försiktigt påpekade att det kanske vore bra med personal som förstår i alla fall lite engelska på ett hotell, fick jag en ny utskällning. Personalen behöver INTE kunna engelska, tyckte han. Det är istället jag som måste kunna spanska om jag kommer dit.

Jag har aldrig varit med om något liknande.

Faktiskt var det nästan ingen som jag kom i kontakt med som pratade engelska. Vilket är ganska anmärkningsvärt på en så pass stor turistort! Inte heller (låtsades de?) förstod de italienska, trots att jag är säker på att en italienare totalt hade förstått en spanjor om situationen varit den omvända, eller i alla fall försökt förstå. Detta gjorde det inte direkt lättare att kommunicera med folk, de bara ryckte på axlarna åt mina frågor och fortsatte med sitt. Detta kändes extremt konstigt. Och ja, ganska tråkigt.

Miljön – 4/5

Stan var onekligen vacker men landskapet ett helt annat än jag väntade mig. Och inte på ett positivt sätt. Men jag lyckades i alla fall få ett gäng bilder som blev rätt bra. 🙂 det var väl den största behållningen med resan, förutom att få uppleva lite 23-27-gradig värme i april. 🙂

Jag tror dock inte det blir Spanien fler ggr för mig.

Första försöket: en monstruös cappuccino som inte ens borde få kallas en sådan 🙈
Här hade de i alla fall ansträngt sig, men sådana här serverar de på Mc Donalds i Milano…
Tredje gången gillt! Denna var riktigt bra. I italien-klass.

De första trevande stegen

Häromdagen gjorde jag något jag tänkt på en tid, men som jag inte riktigt vågat förrän nu. Idén kom efter en diskussion med Eva om var hitta modeller för porträttfoto i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg, och hon kom med det eminenta förslaget att fråga vänner och bekanta på Facebook som kan tänkas ställa upp och låta sig fotas.

Nu resulterade det inte i något för min del, då jag inte har så jättestor bekantskapskrets just där, och de flesta heller inte bor i stan utan lite varstans i övriga världen. Men den idén ledde till en annan idé, så jag lade upp en förfrågan i en författargrupp på FB. Det var jätteläskigt! Men där borde det ju finnas lite personer som behöver nya, gratis författarfoton, tänkte jag 🙂 Och jag får förhoppningsvis lite träning.

Resultatet var över förväntan! I skrivande stund har flera redan hört av sig och nya tillkommer allt eftersom. Och jag försöker hitta en dag, tid och plats som funkar för var och en. Så roligt! Det ska bli riktigt spännande att se hur det går! Det hela kompliceras lite av att jag samtidigt är mitt i en rekryteringsprocess så vet inte riktigt hur mitt schema kommer se ut de närmaste veckorna, OM jag får jobbet. Men det är ju ett kärt besvär 🙂

Så detta kan komma att bli en intressant och lärorik vår. 🙂

På manussidan ska jag snart sätta igång och redigera kortromanen, och samtidigt har jag plockat upp det manus jag skrev direkt efter Nästan som du, det som fick hård men konstruktiv kritik från en testläsare och som jag för tillfället lade i träda medan jag funderade. Det som i ursprungsversionen hette Den som tiger, men som kanske kommer att få ett nytt namn, jag funderar nämligen på att byta genre på den och fokusera på lite andra delar av berättelsen än vad jag hade gjort i det första utkastet. Det var en del av kritiken, att genren inte var konsekvent och att det inte verkade tillhöra varken det ena eller det andra. Detta var ett utkast som tog rekordlång tid att få på pränt, drygt ett år, det är absolut det längsta någonsin för mig att jobba på ett råmanus. Så det känns ju lite surt att överge hela idén, speciellt som jag verkligen gillar min HP. 🙂  Så det ska få en chans till men först ska det upp till Manusmöte på förlaget 🙂  Jag kommer säkert återkomma till det framöver.

Vad har ni för planer såhär i början på ett sprillans nytt år?

Utsikt på dagens promenad:

årstaviken1årstaviken2

Samma utsikt som på bild 2 fotade jag även några dagar tidigare fast en annan tid på dagen:

marieberghamn3

Den gör sig bra både i solnedgång och i mörker tycker jag 🙂  De flesta bilderna är tagna vid Hornstulls Strand, med utsikt över Marievik.

 

 

Fem år efter debuten…

…har jag tagit ner en av pocketversionerna av Nittio minuter från hyllan och läser den igen, från pärm till pärm! Det är nog första gången sedan slutkorrekturet som jag gjort det. Och det känns faktiskt nästan liiite som att läsa någon annans bok, fast bara lite för jag vet ju vad som ska hända och ser fram emot en del scener.

Jag förbluffas återigen över hur ordrik jag var på den tiden. Jag tror aldrig jag kommer få ihop en så lång bok ever again. Och ändå kom jag på fler grejer efter att boken var antagen, som jag skulle ha velat få med. Jag hade bara så himla roligt med den storyn och karaktärerna. Nu när jag läser det igen så inser jag att jag saknat dem.

Mina senaste böcker har varit ungefär lika korta som nittios råmanus var. Dvs runt 70-80K. Deras råmanus har varit cirka hälften av det färdiga resultatet.

Det är så intressant att se sin egen utveckling sedan dess.

Och alltså. Bara grejen. Att orka läsa sin egen bok igen.

Det tog bara fem år! 😂

Här nedan ser lite ni lite mer av vad jag pysslat med de senaste dagarna! Snön kom till Stockholm till sist och det blev roligt att fota igen. ☺️

mästerm