Att vara författare

…är något jag inte ägnat jättemycket tid åt den senaste månaden.

Har mest fotograferat eller redigerat foton. Samtidigt har jag dragit ner på fototiden, eller snarare effektiviserat den. Förut kunde jag vara ute och fota flera dagar i veckan, men nu fotar jag inte så mycket stadsmotiv längre, så det blir oftast bara när jag har bestämt tid för att fota någon. Vilket känns bra. Det är som att fotandet fått ett syfte nu.

Men i veckan har jag tagit upp manuset igen. Och jag minns hur mycket jag faktiskt gillar den här berättelsen. Och mina huvudpersoner. Det känns fint att få tillbringa lite tid med dem igen.

Och ikväll ska jag förstöra en av karaktärernas lediga dag. För det är ju sådant vi författare sysslar med, elaka som vi är. Vi gör livet surt för våra karaktärer. Ibland blir det bra igen mot slutet, ibland inte. Precis som med livet.

Den här berättelsen grundar sig på en idé jag fick när jag läste en annan bok för flera herrans år sedan. Jag får ofta bra idéer när jag läser, faktiskt. Jag hittar något jag gillar, ett koncept eller något annat som talar till mig, och så föds en egen idé. Den har legat i bakhuvudet och mognat sedan dess.

Så förhoppningsvis blir det min nästa bok. Känns fint att kunna säga det. 🙂

Nu ska jag gå och sätta karaktär M på prov.

Mobilbilder från dagens promenad. ☺️

Annonser