Fotar mycket men för lite

Nu är arbetssäsongen igång igen och jag har återupptagit ett återkommande kvällsfotojobb jag har. Det är riktigt roligt, och jag får fota det jag tycker är bland det roligaste av allt: kvällsbilder och det underbara ljuset man får på kvällarna.

Porträttfotandet har dock stått lite still, dels för att jag inte haft vare sig idéer eller någon att förverkliga dem, och inte heller så mkt tid. Brödjobbet har tagit upp ganska mycket tid denna månad och det är nog bra, så man får lite pengar i slutet av månaden hehe.

Nyligen fotade jag i alla fall lite svartvitt på ett café, det var jättekul och kreativt. Det började med att jag såg en bild av en annan fotograf där en modell hade en klänning med volanger nedtill och höll upp den mot sig, vilket var en väldigt vacker bild som andades både historiskt och modernt IOM modellens rosaslingade hår. Fick lite vibbar av Marie Antoinette i filmen med Kirsten Dunst som gick för många år sedan.

Jag kom genast att tänka på Katja som jag fotat tidigare, då hon senaste hade lite färgade rosa (eller om det var lila) slingor i sitt blonda hår. Så jag visade henne den bilden och hon blev också eld och lågor över den, varför vi bestämde oss för att fota något på det temat med. Det största problemet var väl klänningen, för var skulle man hitta en som passade? Jag har varit runt i lite vintagebutiker men den sortens klänningar är ju inte precis gångbara nu. Men tillslut hittade jag en som var jättefin, och faktiskt väldigt lik den på bilden med. Med volanger på hela nederdelen, över en stärkt kjol. Ärmarna var av spets. Katja åkte dit och provade den och den passade, fantastiskt nog, då den såg extremt liten ut i storleken.

Efter det frågade jag om lov att fota på caféet i fråga och fick ok. Så tillslut hittade vi en dag som passade oss båda. Vi var dels på caféet och dels på en balkong i mitt kvarter. Själv har jag ingen balkong så det fick bli en lånad. Det var jättekul alltihop och jag är fortfarande lika lycklig över hur lätt min nya blixt är att jobba med. Extremt användarvänlig och ljuset blir perfekt i stort sett hela tiden.

Innan dess hade jag även haft en annan författarfotografering med Susanne Boll, jättespännande. Susanne är alltid så himla trevlig och jag hade jättekul, tiden bara flög iväg. Hon har för övrigt släppt en ny bok, Luftburen, helt nyligen (någon vecka sedan tror jag), så där har ni ett litet boktips. Jag blev nyfiken när hon berättade att hennes huvudperson ofta rör sig i de kvarter jag brukar röra mig i, och på caféer jag känner till, så nu måste jag köpa ett ex av boken jag med. 🙂

Vi tog dels vanliga bilder, dels lite ”längre” (bredare) bilder att använda till marknadsföringsmaterial, något som redan verkar ha kommit till pass. Jättekul att se hennes nya rollup med en av bilderna vi tog. ☺️

Nu ska jag börja fila lite på nästa svartvita fotografering, och under tiden ska jag korrekturläsa färdigt mitt manus, som ska släppas i höst. 🙂

Hoppas ni har det bra nu när skrivhösten börjar närma sig och kan njuta av den här härliga sommarvärmen.

Här kom en bit av stativbenet med som jag senare redigerade bort.

Mitt favorittillbehör just nu.

Annonser

Oplaneringens lov

Jag hänger en hel del på Instagram när jag har tid över och ibland kan man råka komma över chansen att boka in en extremt spontan fotosession med en dryg timmes varsel.

Det hela berodde på att jag hade ett för mig nytt objektiv i min vård och ville prova det, och det hela råkade sammanfalla med en väns instagramstory, så vi bestämde oss att ses vid slussen och se vad vi kunde åstadkomma på en timme.

Det var superroligt och (tror jag) första gången jag gått in i något liknande utan ens en idé om vad som ska fotas, var osv.

Men Södermalm är fint på så sätt att det erbjuder många intressanta bakgrunder. Så med lite påhittighet behöver man inte stå rådvill länge. 🙂

Här är ett urval av bilderna vi tog.

Objektivet visade sig vara riktigt trevligt, och jag som aldrig fotat på f/1,2 innan var lite nervös över hur det skulle gå. Speciellt efter att ha provat ett liknande fast 1,4 i vintras och förfasats över mängden obrukbara bilder. Men det gick bra. Det var ett kul objektiv och färgerna blev superhäftiga liksom bakgrundsoskärpan.

Vad som även var spännande var att fota uppe på Gondolen mitt i stekande kvällssol. Men det gick fint, så länge modellen höll ansiktet vänt från solen. Och håret skymde lägligt nog lite av den med. Däremot är hårljus himla fint tycker jag.

Om någon tycker modellen ser bekant ut har jag postat bilder med henne tidigare, från växthusfotograferingen i våras. 🙂

Framför allt den sista bilden tycker jag andas svensk sommarkväll i all sin prakt. 🙂

La Ballerina

Ni vet när man ser fram emot något, och liksom går och planerar i evigheter för att allt ska bli perfekt, försöker förbereda sig  mentalt. Och sedan blir det trots det inte alls som man tänkte sig, och besvikelsen blir så stor.

Det var något jag insåg igår, och efter att ha hattat fram och tillbaka med en tilltänkt modell för en fotografering, bokat, ställt in pga olika orsaker etc, så bestämde vi oss helt spontant och slutgiltigt för att fota samma kväll, typ igår em. Som tur var hade jag redan på morgonen varit ute och rekat lite, så hade ett par, tre olika locations som passade.

Så när det inte blev riktigt som jag tänkte mig var det inte hela världen, ibland kan även det bli ganska intressant. Lite som när man bygger upp en berättelse i sitt huvud, man ser den för sig hur tydligt som helst, men när man väl skriver den kommer det inte alls ut som man såg det för sig. Samma sak hände igår med den här fotosessionen. Det blev inte riktigt som jag hade föreställt mig, men efter att ha redigerat de första bilderna, så tycker jag det blev ganska intressant i alla fall  🙂

Här är ett smakprov.

0612-01R20612-10R20612-020612-04

Fotografering med Helena

Härom veckan var Helena från SkrivaLäsaLeva i Stockholm, så vi passade på att ses och ta lite bilder. 🙂 Så sällan man kan träffa bloggkollegor IRL så det var jätteroligt!

Det var jättetrevligt (för mig iaf som kunde gömma mig BAKOM kameran, 😉 ) och vi hann med flera locations, men den bästa tycker jag var Tegnerlunden i centrala Stockholm. Det är – upptäckte jag – faktiskt ett perfekt fotoställe, då man bara behöver vrida sig 45 grader för att få en helt ny bakgrund och därmed bild och känsla, sånt är ju jättekul.

Här är några av bilderna vi tog.

190510-10RNFB
Detta var min favoritbild. Håret som fladdrar lite lagom mycket, färgerna, allt! Här vända mot hörnet av Västmannagatan, har jag för mig.
190510-08RNFB
Snarlik men mindre hårfladder. 🙂 Tycker kombon med bakgrundsfärgerna mot den blå tröjan var supersnygg!
190510-04RN2FB
Voilá, snurrade ett kvarts varv och är nu vända mot Barnhusbron och plötsligt en helt annan känsla i bilden!
190510-11RN
Snurrade tillbaks en bit, mot tvärgatan mellan Västmannagatan och Tegnergatan och ett vackert blommande träd i bakgrunden, och genast blev det en mer drömmig, fridfull känsla.

 

190510-10RNSVFB
Svartvita versionen av den första bilden, den blev så himla fin i svartvitt tycker jag!
190510-15R
Denna bild togs efter att vi egentligen var klara, för bakgrunden var så himla fin med kvällssolen som lyste igenom lövverket så fotografen blev helt 😍! Tycker det blev jättefint. 🙂

Tack till Helena som lät sig fotograferas, det var jätteroligt att träffa dig.

En snabb semester

Strax innan påsk lyckades jag få ihop några dagars sammanhängande ledighet, och efter bara ett ögonblicks tvekan och lite letande efter det perfekta resmålet föll valet på Alicante. Det var min första semesterresa på nästan två år, så det kändes härligt. Jag har faktiskt aldrig varit i Spanien innan, och visste inte om jag skulle gilla det. Är ju en italofil av rang, hehe. Och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag tyckte om det.

Klimatet – 5/5 poäng

Det var härligt väder och jag var där i precis rätt tid, innan ovädret bröt loss bara dagen efter jag åkt hem.

Maten – 2/5

Jag försökte verkligen hitta lite genuin spansk mat i centrala Alicante, men allt jag hittade var turistfällor med inkastare, turistmenyer och klichéer. Det enda jag lyckades få tag i som var spanskt var tortilla. Det åt jag å andra sidan två ggr. För övrigt blev jag hänvisad till italienska restauranger. Det är tydligen enklare att äta italienskt än spanskt i Spanien 😉

Något annat som faktiskt fanns var tapas, såklart, men jag reste själv och ville sitta ner och äta något mer matigt. Barer och tapasställen fanns det rätt gott om, men restauranger som såg inbjudande ut hittade jag inte många. Jag måste ha rört mig i helt fel kvarter, kanske. Jag är säker på att det låg några undangömda pärlor någonstans, som jag trots mitt vandrande måste ha missat.

Kaffet – 2/5

Folk varnade mig för det spanska kaffet innan jag åkte. Och jag förstår varför. Visst fanns det cappuccino där med, men den var inte riktigt som man är van. Men jag lyckades hitta några goda cortados i alla fall .

Människorna – 2/5

Jag hade väntat mig en ännu mer sydländsk mentalitet än i Italien, men ack. Folk var lite småsnorkiga, kalla och opersonliga. Inte alls som italienarna som alltid är nyfikna på andra och speciellt utlänningar. Inte precis som italienarna som känner igen en och behandlar en som en vän andra gången man ser dem. Det var inte speciellt lätt att hamna i samspråk med en spanjor. Den enda jag stötte på var en åldrad strandraggare som ville att jag skulle fota honom… vilket jag gjorde. 🙂 sedan pratade vi lite. Det var väl det. Dessutom hade jag en lätt absurd diskussion med receptionisten på hotellet. Detta efter att jag inte kunnat svara städerskan med något som hon förstod när hon knackade på och undrade om jag ville ha städat. Jag hade i min enfald trott att jag skulle klara mig på en blandning av italienska och engelska i Spanien, (italienska och spanska är ju ungefär som svenska och norska) men icke. Receptionisten skällde ut mig för att jag inte satt upp en skylt på dörren om att jag inte ville ha städning, och hänvisade till informationsbladet (där det inte stod något om detta) och när jag lite försiktigt påpekade att det kanske vore bra med personal som förstår i alla fall lite engelska på ett hotell, fick jag en ny utskällning. Personalen behöver INTE kunna engelska, tyckte han. Det är istället jag som måste kunna spanska om jag kommer dit.

Jag har aldrig varit med om något liknande.

Faktiskt var det nästan ingen som jag kom i kontakt med som pratade engelska. Vilket är ganska anmärkningsvärt på en så pass stor turistort! Inte heller (låtsades de?) förstod de italienska, trots att jag är säker på att en italienare totalt hade förstått en spanjor om situationen varit den omvända, eller i alla fall försökt förstå. Detta gjorde det inte direkt lättare att kommunicera med folk, de bara ryckte på axlarna åt mina frågor och fortsatte med sitt. Detta kändes extremt konstigt. Och ja, ganska tråkigt.

Miljön – 4/5

Stan var onekligen vacker men landskapet ett helt annat än jag väntade mig. Och inte på ett positivt sätt. Men jag lyckades i alla fall få ett gäng bilder som blev rätt bra. 🙂 det var väl den största behållningen med resan, förutom att få uppleva lite 23-27-gradig värme i april. 🙂

Jag tror dock inte det blir Spanien fler ggr för mig.

Första försöket: en monstruös cappuccino som inte ens borde få kallas en sådan 🙈
Här hade de i alla fall ansträngt sig, men sådana här serverar de på Mc Donalds i Milano…
Tredje gången gillt! Denna var riktigt bra. I italien-klass.

Att hitta locations

…är något jag har ägnat en hel massa tid åt den senaste tiden. För, har jag fått lära mig, det faller på fotografens lott vid en fotografering. Vilket kanske iofs inte är så konstigt, då man har en annan insikt i hur tex ljusförhållandena på platsen påverkar bilden.

Och när man börjar komma in i det är det faktiskt både roligt och utmanande. Speciellt så här års, när vädret ofta är tråkigt, rent av dåligt, det är inte speciellt ljust ens på dagen de allra mulnaste dagarna och ibland måste man ha eventuell nederbörd i åtanke med.

Sedan är det såklart oftast ett samarbete med den som ska fotas, för att hitta en plats eller miljö denne känner passar dem och som även passar bra med tanke på vem de är och vad de gör. I det här fallet vad de skriver för slags böcker.

En deckarförfattare och en romanceförfattare kanske inte kan porträtteras i samma miljöer, eller, kan kan de såklart, men oftast vill de kanske inte det. Sedan kan det såklart bli en spännande kontrast om man ändå använder en miljö som starkt kontrasterar med ämnet. Så det är också en kul tanke att ta med i beräkningen. Om personen är inne på samma linje.

Och eftersom de senaste veckorna inte har inneburit några fotograferingar av olika anledningar, har jag ägnat lite av min fritid åt att åka runt och rekognoscera lite efter lämpliga platser, och det är faktiskt roligt. Plötsligt börjar man se stan på ett annat sätt. Vilket jag först fick göra när jag började fota cityscape. Nu fåt jag ytterligare en ny syn på stan, så på ett sätt kan man säga att fotograferandet har gett mig en mer flerdimensionell syn på det som är min hemstad.

Just nu tänker jag mycket på att hitta en plats till nästa vecka som är

1. Ljus och inomhus, med tanke på gråvädret ute.

2. Där man kan fota i lugn och ro utan en massa folk

3. Där man vid behov kan ställa upp ett litet ljusstativ utan att vara i vägen

4. En miljö som jag tror passar personen jag ska fota och dennes yrke.

5. Gärna där det finns möjligheter till fina utomhusbilder med i samma veva om vädret skulle tillåta.

Och jag tror jag har hittat en faktiskt, men inget är spikat än, så jag väntar lite med att visa var (vidskeplig som jag är, hehe).

Bilden är ett villospår, hehe

Och dessutom har jag redan frågat om tillstånd att fota där, ytterligare en sak jag fått lära mig, att kliva ur mitt tillbakadragna författarskal och börja be om tillstånd för att utöva mitt ”arbete” på vissa platser. Hittills har det gått bra varje gång. ☺️

En annan sak jag tänkt på är att det kanske faktiskt är en fördel att jag fotat lite gatufoto innan, för det lärde mig att se miljöerna, ljusförhållanden som i ljus och skuggor, mönster osv, i den blivande bilden. Det var en bra erfarenhet som jag tror jag kan ta med mig nu.

Vad är saker ni har fått ägna er åt i yrket/skrivandet som ni inte trodde ni skulle göra innan?

Författarfoto: Ylva Wegler

I helgen som gick fotade jag författaren och coachen Ylva. När vi diskuterade miljöer och locations sa hon att hon hade sett mina tidigare bilder och fastnat för några med trappor, och ville gärna ha några bilder i en sådan. Så vi åkte till Hammarby Sjöstad, där det finns en trappa som är ganska uppskattad bland fotografer, och som jag länge haft ögonen på 🙂 Den är helt vit, och ljusinsläppet är jättefint, så vi tog en hel serie bilder där. Sedan förflyttade vi oss ner till kajen för några utomhusbilder med.

007b026035014044b042-2051

Den här gången tänkte jag extra mycket på ljuset och denna gång var det ju heller inga extremförhållanden så det gick bra. 🙂 Jag fick använda ett nytt objektiv jag införskaffat med, vilket var kul! Fick även användning för mitt ”gamla” cityscapeobjektiv (24-70mm) för helfigursbilden.

När vi tog den sista bilden (ovan) hade vi egentligen slutat för dagen och var på väg tillbaks till bilen. men då fick jag syn på det där perfekta spegelglasfönstret! 😮 Sånt kan man ju inte missa! Den bilden blev nog min egen favorit, tror jag, samt den tredje sista. Gillar det varma ljuset.

Lärdomarna:

Detta med att fota porträtt med extremt stor bländare är nog inte riktigt min grej. Det blir alltid bäst när jag lägger mig på f/3,5 och uppåt. De bilderna brukar jag bli mest nöjd med. De andra blir alldeles för mjukt fokus och skärpa för min smak. Men det kanske kommer en dag då det passar 🙂

Sen eftermiddagssol, återigen inte helt idealiskt, men jag tycker vi gjorde det bästa av situationen 🙂  Gillar faktiskt ljuset som blev i dem, även om bakgrunden blev lite överexponerad på ett par.

Det var en riktigt rolig fotografering och Ylva var väldigt proffsig. Och kul att äntligen få fota i den där berömda trappan för första gången! Men inte den sista!  I’ll be back! 🙂