Vintershopping

Jag lyckades med konststycket att inte shoppa något på black friday-rean. Däremot har jag nu under veckan efter köpt ett par saker jag ändå behöver.

En ezybox, det är som en minisoftbox som man kan montera på en kamerablixt (jag tror den funkar precis lika bra på min slimmade ad200) för de tillfällen då man mest behöver lite extra ljus och formen på ljuset kanske inte är lika viktigt. Eller när underlaget är för ostadigt för ett ljusstativ, eller vädret för blåsigt. Den ser lite rolig ut, och brukar tilldra sig en del nyfikna blickar, lol. Men resultatet blir bra. Hade en tidigare som jag tyvärr råkade ha sönder pga ovarsamhet. Har tagit tex dessa bilder med den.

Sedan köpte jag även en reflexskärm

Då den jag redan har är lite för stor och opraktisk att hantera ensam.

Den hade jag tänkt använda till dagens fotografering, men den blev dessvärre inställd då personen i fråga hade fått förhinder. Och nästa veckas fotografering var jag själv tvungen att ställa in på grund av att en annan fotografering jag hade dagen efter ville tidigarelägga en dag. Så nu står jag här, helt planlös 😝 och det bara kryper inombords av längtan efter att få fota porträtt igen. Arrgghh. Det känns ungefär som när man fått en jättebra idé till sitt manus och knappt kunde vänta tills man fick skriva den men tiden aldrig fanns. Samma frustration. Kanske får ge mig ut på stan och se om någon fastnar på bild 😉

Planerna för 2020

Häromdagen såg jag ett inlägg i en fotogrupp jag är med i på fb där någon frågade vad vi hade för planer för nästa år.

Detta fick igång min hjärna som genast började lista några punkter, som bara blev fler och fler… ska jag uppfylla dem lär jag få ligga i, hehe. Men jag kom på så mkt saker jag vill åstadkomma nästa år och det var riktigt roligt. Saker som känns görbara, om jag bara satsar. Vilket jag är redo att göra.

Jag kan inte fatta att jag bara drivit mitt företag som fotograf i ett halvår. Det känns som mycket längre och jag har fått göra så många roliga jobb, fått förtroenden, beröm och mer avancerade uppdrag. Det är jättekul.

Nästa år vill jag framför allt brancha ut mig lite mer mot två nya förgreningar av det jag redan fotar, detta för att bli lite bredare och få fler jobb. Det kommer krävas lite studier från min sida (självstudier), och sedan att jag faktiskt får chansen. För detta kan jag behöva vidga mitt nätverk lite och söka nya samarbetspartners. Så det är arbetet med att nå dit jag kommer fokusera på nästa år. Någonstans i framtiden hägrar en dröm om att kunna leva åtminstone delvis på fotandet, gärna helt och hållet, men för att det ens ska bli en praktisk möjlighet behöver jag som sagt bredda mig.

Sedan jag började fota professionellt i maj har jag fått ett slags driv jag inte haft innan, och som förvånat även mig, och som inte fanns där när jag var författare och var beroende av att andra ville satsa på mig. Nu satsar jag på mig själv och det jag vill göra, vilket känns bra. Jag tror de flesta människor inspireras av känslan att själva kunna påverka sin situation och sin framgång. Av att kunna skapa sina egna chanser och tillfällen.

Innan jag startade eget brukade jag tänka att, nej, det var nog inget för mig, det verkade så svårt alltihop. Men med hjälp av kurser på Skatteverket, tips och råd från en mer van kollega och lite träning så går det riktigt bra. 🙂 jga är som sagt långt ifrån att kunna leva på detta än, men på bara 6 månader har jag kommit längre än jag trodde var möjligt.

Jag tror aldrig jag hade några sådana här tankar kring författandet. Där var det mer som att ens framgång alltid låg i händerna på andra, som skulle godkänna, och det var mest frustrerande. För sitt hantverk kan man ju slipa, men vad gör man om de berättelser man vill berätta och ens sätt att se världen inte känns intressant för förläggarna som får ens alster i sin hand?

Jag ska fortsätta slipa på min plan fram till nyår 🙂 lite som ett synopsis. Men jag ser faktiskt fram emot ett nytt år. För första gången på länge. 🙂

Vad har ni för planer för 2020? Och hur detaljerade är de? Är de som en handlingsplan med steg för steg eller mer önskemål och drömmar?

No nano

Det blir inget nano för mig i år. Heller. Tror inte jag gjorde det senast heller, men blev plötsligt lite osäker. Hur som tror jag att mina nanodagar är över. 🙂

Har för närvarande inget manus varken på gång eller i planeringsstadiet. Även läsningen har avstannat lite. Och jag inser att det känns ganska skönt. Som författare förväntas man ju läsa all vaken tid, typ. Och min verkliga läslust försvann för flera år sedan. Jag kan fortfarande sluka en bok på några dagar när jag hittar ”den rätta”. Men det händer tyvärr allt mer sällan. Och det var en ständig källa till dåligt samvete. Vad var jag för författare som tappat lusten att läsa, liksom. Så det känns ganska skönt att inte vara tvungen längre. Utan läsa när man verkligen vill.

Istället glädjer jag mig åt att Anstiftarens Löfte går så bra, trots att det gått ungefär ett halvår sedan releasen. Det där med att en bok bara ”lever” några få månader stämmer nog kanske mest för de fysiska bokhandlarna. Om författaren jobbar aktivt med sin bok, pratar om den, skriver om den, nämner den i olika sammanhang och är ute och säljer så kan den nog leva precis så länge man vill och orkar marknadsföra den. Har man sedan ett stort nätverk av folk som är intresserade av en och ens böcker är det förstås till stor hjälp. Så jag förstår allt mer varför en del större förlag förhör sig om debutanters nätverk när de är intresserade av ett manus. De försöker göra något slags kalkyl på hur många böcker de kan förväntas sälja, och det ligger ju till grund för om de ska kunna tjäna något på den. Ju större förlag, desto större volymer vill de sälja för att vara nöjda. Lägg till det att några större markandsföringsinsatser sällan läggs på debutanter. Där är man i mångt och mycket lämnad åt sitt egna arbete.

Kanske är även det något man kan fundera över som debutant. Hur många kommer vilja köpa min bok? Har jag ett stort nätverk eller är det mest de närmast sörjande som garanterat kommer köpa? Är boken smal eller bred? Hur stor är målgruppen? Och utifrån det kanske man kan fundera över vilken slags förlag som skulle passa en bäst.

Det var lite tankar jag hade.

När det gäller foto börjar jag bli väldigt sugen på att fota mer företagarfoton, lite ”personal branding” foton. Hittills har jag älskat färgstarka mustiga miljöer och bakgrunder, men nu börjar jag snegla åt ljusa luftiga miljöer, som tex den där jag fotade Elin nyligen, på musikhögskolan. Jag var där innan och kollade hur den skulle te sig på bild, lite utsuddad. Såhär såg den ut:

Urfint ju. Jag har sparat lite inspirationsbilder jag hittat på instagram, så här skulle de kunna se ut:

Någon mer än jag som tycker detta är jättefint? Lite on location, ljusa företagsmiljöer, mycket rymd, vitt och fräscht.

Det känns mer och mer som min grej. 🙂

(Fotona är från instagram och tillhör ursprungsfotograferna.)

Så medan andra sitter och skriver nano sitter jag och samlar inspo på bilder som dessa 🙂 mycket trevligt det med.

Vad gör ni för kul den här veckan?

Sista raden

Nu är eboken ute och har redan hittats av en del läsare, (att döma av nedladdningsstatstiken) vilket är riktigt roligt.

Här är en liten presentation:

”När hans flickvän gör slut samma dag som han förlorar jobbet inser Joakim att han misslyckats på varenda punkt i livet. Med fyrtioårsstrecket som närmar sig och en hel hög förlorade drömmar i bagaget känner han inget större hopp om att kunna vända den nedåtgående spiral som hans liv förvandlats till. Speciellt inte när han jämför sig med sina mer lyckade systrar och deras respektive. Den enda trösten är ett gäng gamla kompisar från gymnasiet som är i samma sits som han själv.

Så när han morgonen efter en blöt utekväll får ett telefonsamtal som förändrar allt tror han först det är en skruvad dröm. Sedan inser han att det liv han brukade fantisera om kanske trots allt är inom räckhåll. Men allt kommer med ett pris.

Sista raden är en humoristisk berättelse om att aldrig ge upp sina drömmar, men också om hur inte bara nöden utan även lyckan prövar de mest grundläggande relationerna, både till oss själva och till dem som står oss närmast.”

Detta är alltså en kortroman, och finns bara som ebok. Ska gå att låna på bibblan, och har de den inte brukar de inte vara svåra med att ta hem titlar man efterfrågar. Annars finns den även att köpa och ladda ner från nätbokhandlarna.

Nu tar jag en paus med skrivandet för att ägna mig åt mitt företagande som fotograf, vilket vid sidan av mitt vanliga jobb och inte minst förlagsarbetet redan det tar upp en del tid. 🙂

Fotograferandet går framåt och i nuläget har jag oftast ett par-tre jobb i veckan, vilket är ungefär vad jag hinner med, pga att mitt schema på dagjobbet ibland inte rymmer plats för fotande (när jag arbetar eftermdidagsskiftet).

Om en dryg vecka ska jag även på en liten kurs på Scandinavian photo igen, ser fram emot det.

Jag har också börjar planera en lite mer avancerad fotografering med en modell i en provisorisk studio som kommer att ligga i föreningslokalen i mitt hus. 🙂 men innan dess måste jag dels måla en skärmvägg svart (hello sprayfärg), hitta en lämplig plats att göra det på samt att ställa den på medan den torkar, samt införskaffa det som behövs i form av rekvisita. Först hade jag frågat Nada som jag jobbat med tidigare, då jag kände att hon skulle passa för detta, men hon har inte möjlighet just nu, så det blir en annan modell som också är väldigt trevlig, duktig och framför allt har ett ansikte med karaktär och utstrålning, vilket jag behöver för detta. Någon som är lite fierce, som Tyra Banks skulle ha sagt. 🙂 det ska bli jättespännande, både att använda min skärmvägg (funkar den kan jag ha den att fota mot i vinter när det är för kallt ute, och i så fall har jag hittat en billig studio väldigt nära), samt att använda min gigantiska softbox (men jag har paraplyer med i fall den inte skulle ge rätt resultat) som jag inte använt mycket än pga storleken. Den tar nämligen upp halva mitt vardagsrum… 😂😂

Så det är lite av vad jag har pysslat och ska pyssla med just nu.

Ha en härlig vecka!

Fotar mycket men för lite

Nu är arbetssäsongen igång igen och jag har återupptagit ett återkommande kvällsfotojobb jag har. Det är riktigt roligt, och jag får fota det jag tycker är bland det roligaste av allt: kvällsbilder och det underbara ljuset man får på kvällarna.

Porträttfotandet har dock stått lite still, dels för att jag inte haft vare sig idéer eller någon att förverkliga dem, och inte heller så mkt tid. Brödjobbet har tagit upp ganska mycket tid denna månad och det är nog bra, så man får lite pengar i slutet av månaden hehe.

Nyligen fotade jag i alla fall lite svartvitt på ett café, det var jättekul och kreativt. Det började med att jag såg en bild av en annan fotograf där en modell hade en klänning med volanger nedtill och höll upp den mot sig, vilket var en väldigt vacker bild som andades både historiskt och modernt IOM modellens rosaslingade hår. Fick lite vibbar av Marie Antoinette i filmen med Kirsten Dunst som gick för många år sedan.

Jag kom genast att tänka på Katja som jag fotat tidigare, då hon senaste hade lite färgade rosa (eller om det var lila) slingor i sitt blonda hår. Så jag visade henne den bilden och hon blev också eld och lågor över den, varför vi bestämde oss för att fota något på det temat med. Det största problemet var väl klänningen, för var skulle man hitta en som passade? Jag har varit runt i lite vintagebutiker men den sortens klänningar är ju inte precis gångbara nu. Men tillslut hittade jag en som var jättefin, och faktiskt väldigt lik den på bilden med. Med volanger på hela nederdelen, över en stärkt kjol. Ärmarna var av spets. Katja åkte dit och provade den och den passade, fantastiskt nog, då den såg extremt liten ut i storleken.

Efter det frågade jag om lov att fota på caféet i fråga och fick ok. Så tillslut hittade vi en dag som passade oss båda. Vi var dels på caféet och dels på en balkong i mitt kvarter. Själv har jag ingen balkong så det fick bli en lånad. Det var jättekul alltihop och jag är fortfarande lika lycklig över hur lätt min nya blixt är att jobba med. Extremt användarvänlig och ljuset blir perfekt i stort sett hela tiden.

Innan dess hade jag även haft en annan författarfotografering med Susanne Boll, jättespännande. Susanne är alltid så himla trevlig och jag hade jättekul, tiden bara flög iväg. Hon har för övrigt släppt en ny bok, Luftburen, helt nyligen (någon vecka sedan tror jag), så där har ni ett litet boktips. Jag blev nyfiken när hon berättade att hennes huvudperson ofta rör sig i de kvarter jag brukar röra mig i, och på caféer jag känner till, så nu måste jag köpa ett ex av boken jag med. 🙂

Vi tog dels vanliga bilder, dels lite ”längre” (bredare) bilder att använda till marknadsföringsmaterial, något som redan verkar ha kommit till pass. Jättekul att se hennes nya rollup med en av bilderna vi tog. ☺️

Nu ska jag börja fila lite på nästa svartvita fotografering, och under tiden ska jag korrekturläsa färdigt mitt manus, som ska släppas i höst. 🙂

Hoppas ni har det bra nu när skrivhösten börjar närma sig och kan njuta av den här härliga sommarvärmen.

Här kom en bit av stativbenet med som jag senare redigerade bort.

Mitt favorittillbehör just nu.

Fota med blixt utomhus

De senaste veckorna har det blivit en del fotograferande med blixt. Något tidigare relativt outforskat för mig. Men jag älskar kvällsfoto så varför inte kombinera lite kvällsbilder med porträtt, tänkte jag 🙂

Så stämde träff med Moa och tog lite bilder på St Eriksbron (och väckte en del nyfikenhet från förbipasserande, haha. En bönade och bad tom om att få vara med i bild ”för han var ju nästan en influencer”, lol.) samt nedanför vid staketet mot spårområdet för fjärrtågen. De senare var tagna utan blixt för den nedgående solen ställde upp som ljuskälla, vilket blev rätt läckert.

Igår hade jag en annan fotografering, i 31 grader och stekande eftermiddagssol. En utmaning för det mesta, man vill ju sällan fota porträtt i direkt sol för det skapar väldigt skarpa och fula skuggor i ansiktet, så antingen får man fota i motljus eller som vi, söka sig till skuggan och använda blixt. Och nu var det blixtfotande jag var ute efter då jag införskaffat en sprillans ny blixt som jag ville testa 🙂

Så vi fotade en serie bilder på Skeppsholmen, hittade en rolig tegellabyrint som fick funka som bakgrund för de första, sedan lite foton i grönska och slutligen några vid vattnet i motljus. Blixten skötte alla situationer imponerande väl! Och stativet, som jag varit orolig skulle välta vid minsta vindpust eftersom blixtparaplyer har en tendens att fungera som segel, höll sig på benen. 🙂

Här är några av bilderna.

 

 

Oplaneringens lov

Jag hänger en hel del på Instagram när jag har tid över och ibland kan man råka komma över chansen att boka in en extremt spontan fotosession med en dryg timmes varsel.

Det hela berodde på att jag hade ett för mig nytt objektiv i min vård och ville prova det, och det hela råkade sammanfalla med en väns instagramstory, så vi bestämde oss att ses vid slussen och se vad vi kunde åstadkomma på en timme.

Det var superroligt och (tror jag) första gången jag gått in i något liknande utan ens en idé om vad som ska fotas, var osv.

Men Södermalm är fint på så sätt att det erbjuder många intressanta bakgrunder. Så med lite påhittighet behöver man inte stå rådvill länge. 🙂

Här är ett urval av bilderna vi tog.

Objektivet visade sig vara riktigt trevligt, och jag som aldrig fotat på f/1,2 innan var lite nervös över hur det skulle gå. Speciellt efter att ha provat ett liknande fast 1,4 i vintras och förfasats över mängden obrukbara bilder. Men det gick bra. Det var ett kul objektiv och färgerna blev superhäftiga liksom bakgrundsoskärpan.

Vad som även var spännande var att fota uppe på Gondolen mitt i stekande kvällssol. Men det gick fint, så länge modellen höll ansiktet vänt från solen. Och håret skymde lägligt nog lite av den med. Däremot är hårljus himla fint tycker jag.

Om någon tycker modellen ser bekant ut har jag postat bilder med henne tidigare, från växthusfotograferingen i våras. 🙂

Framför allt den sista bilden tycker jag andas svensk sommarkväll i all sin prakt. 🙂