Sparboken – en recension

Jag har läst Sparboken, av författaren med den roliga pseudonymen Fru Efficient Badass, som även ligger bakom den populära bloggen med samma namn. (De flesta som skriver den sortens bloggar verkar göra det anonymt) Boken är, om jag inte misstagit mig, en gedigen sammanfattning av alla tips som ovan nämnda bloggare delat med sig av på bloggen, men eftersom jag inte följt den så länge och inte orkar scrolla tillbaks till tidernas begynnelse, så var boken ett smidigt sätt att läsa ikapp.

Språket är finurligt och lättsamt precis som på bloggen och tipsen sådär härligt handfasta som man önskar av en sparbok, från de övergripande att ta ett spenderfritt år och att dra in på resor, ner till att fixa hårklippning på egen hand och allehanda sätt att spara pengar i vardagen via genomtänkta val. Speciellt gillade jag summeringen av vad varje sparåtgärd ger för resultat på lång sikt. Den biten lämnar en ganska svindlande eftertanke, lite av samma tankebanor som Åsa Axelsson var inne på i boken Jag lämnar ekorrhjulet som jag recenserade förra året.

Förutom att jag hade lite problem med Layouten (som var rätt kompakt med långa rader och avsaknaden av tomrum överst på sidan i början av varje nytt kapitel, en liten detalj som hade lättat upp något), så var det en väldigt trevlig läsning. Även om en del av tipsen är saker jag antingen redan gör eller har hört förut i något sammanhang, så var det även en hel del nya tips, så för den som inte regelbundet följer den här sortens bloggar utan vill ha en hands-on beginners guide till sparande och ekonomisk frihet lär detta vara den perfekta boken. Perfekt på resan eller i hängmattan i sommar. 🙂

Jag kan också tipsa om bloggen som förutom spartips varvar med heminredning (modell minimalism) och reflektioner kring hur vardagen kan se ut efter att ha lämnat ett liv av lönearbete bakom sig och en inblick i en lite ovanlig (men till synes rolig) familj som lämnade storstaden för livet på landet. En väldigt underhållande blogg att följa.

Boken verkar inte finnas i något elektroniskt format men finns att köpa på tex Bokus eller att låna på bibblan som fysisk bok.

1%-metoden av James Clear

Såhär en bit in på det nya året är det nog många av oss som fått se sina nyårslöften eller planerade förändringar redan gå i stöpet. För nya vanor är inte helt lätta att bygga, och det blir vi varse vartenda år i mitten av januari ungefär. Men hur ofta funderar vi på varför de gick i stöpet? Oftast skyller man nog på att det blev för jobbigt, man hade för svag karaktär, man glömde bort eller missade några gånger och där någonstans tappade man bort den nya vanan. För som vi alla vet, en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Och det gäller åt båda hållen. För varje gång du upprepar något lägger du grunden till ett nytt beteende, men det tar också inte många gångers avsteg från de nya vanorna för att återgå till det gamla.

Under senare delen av januari har jag läst en väldigt intressant bok på ämnet, nämligen 1%-metoden, av James Clear. Som titeln antyder handlar det om att skapa nya vanor och bryta de dåliga genom små, tillsynes obetydliga förändringar. Författaren skriver underhållande och välunderbyggt och illustrerar med exempel ur verkligheten som är både roliga och intressanta, som hur idrottslag tog sig från bedrövliga resultat till att bli framgångsrika inom sin gren, eller hur någon med små medel på ett nästan osynligt sätt påverkat vanorna hos andra människor. Mycket intressant.

Just de exemplen blev snabbt min favoritdel av boken, för de illustrerar så klockrent det boken handlar om och hur lite som faktiskt krävs, att ackumulera många små förändringar snarare än att försöka med något stort som förändrar hela ens vardag. Och att det inte alls är så svårt och oöverstigligt som man kan tro, det handlar snarare om att hitta rätt metoder och att underlätta för sig själv att faktiskt lyckas. Som tex att skapa en vana som man knyter ihop med en befintlig vana, eller att med små medel göra det mer lockande att faktiskt göra det man föresatt sig. Författaren ger läsaren metoderna och redskapen för att förändra sina vanor och skapa nya, på ett sätt som varken känns svårt eller jobbigt.

Så jag säger helt enkelt LÄS DEN, om du vill veta hur du lyckas med att skapa nya vanor eller en förändring i ditt liv, oavsett om det handlar om att börja träna, lära sig ett nytt språk, eller bli framgångsrik på något område. Och på köpet får du lära dig lite mer om hur den mänskliga hjärnan fungerar och får en lärorik och intressant stunds läsning. Win win!

Boken går att köpa bland annat här: https://www.bokus.com/bok/9789198624601/1-metoden-sma-forandringar-stora-resultat-ett-enkelt-och-beprovat-satt-att-skapa-goda-vanor-och-bryta-daliga/

Sugen på att Downshifta? Här kommer ett boktips och lite tankar.

De senaste dagarna har jag läst den här:

En liten praktisk bok om hur man kan leva ett bättre liv med mer livskvalitet och mindre stress, karriärhets osv, och komma ur den där fällan som verkar drabba de flesta idag. Det där att inte ha tid med det man vill göra för att livet bara snurrar på och man har liksom inte tid att leva samtidigt. Författaren hoppade av det livet och flyttade ut på landet med man och barn, downshiftade helt enkelt, fastän hon fortfarande arbetade. Ett begrepp som träffade precis rätt, för egentligen känns det lite som det jag gjort med.

Jag bor förvisso kvar i stan, i samma lägenhet, men har prioriterat om lite beträffande jobb osv. Jag upplever det just nu som att jag jobbar väldigt lite, men när jag tänker efter är det faktiskt i stort sett heltid när man tänker efter (vilket iofs är en nedgång från innan då jag jobbade både som företagare och anställd). Själva fotograferingen är egentligen inte det som tar mest tid, utan det är redigeringen, (men som tur var tycker jag oftast det är roligt) och sedan kommer såklart resor till och från jobb, bokningar, mailkontakter och fakturering och bokföring osv. Jag tror att vad som gör att det känns som att jag inte jobbar så mycket är det faktum att jag ägnar en förhållandevis liten del åt varje moment varje dag. Det är inte alls som att vara på en arbetsplats och göra ungefär samma sysslor i åtta timmar. Och jag kan sticka emellan med andra saker med. Ett ärende här, en tvättmaskin där. En promenad på stan. Lite lunch vid det kombinerade köks- och skrivbordet. Det gör att tiden går utan att jag ens tänker på att jag har jobbat, men det betyder också att i stort sett all min vakna tid är arbetstid.

Det kanske inte passar alla, det förstår jag. Har man familj vill man såklart kunna koppla bort jobbet efter ett visst klockslag, men det passar mig perfekt. Jag kan ta dagarna i min egen takt, låta dagsformen avgöra. Det var en av de saker som fick mig att välja den här livsstilen från början. Det att jag kände att jag ibland inte längre orkade i samma utsträckning som innan, och ofta önskade att jag kunde gå till jobbet lite senare eller stanna hemma och bara vila en förmiddag de dagar då jag känner att formen inte är den bästa. Det funkar ju inte när man har en anställning. Och i den här åldern är det kanske dags att börja tänka på hållbarheten i ens arbete med. Kommer jag orka fortsätta såhär tills jag går i pension? Kommer jag kunna njuta av pensionen om jag slitit ut mig fram tills dess?

Så den boken kan jag rekommendera. Det finns nog mycket som de flesta kan känna igen sig i, även om jag med min lite mer minimalistiska livsstil inte riktigt känner att jag vill eller kan spara på allt som kan vara ”bra att ha” som författaren tipsar om, lite som de gjorde förr. Så den som vill ha ett mer prylbantat liv får kanske bortse från de bitarna. 🙂

Här är ett kort citat jag tyckte var roligt:

Det symboliserar tonen i boken väldigt bra, tycker jag. Personlig och rolig. Ja de fick det onekligen att låta enkelt, men egentligen är det kanske samtidigt inte svårare än så. Först måste man fundera på vilket slags liv man egentligen vill ha. Vad som behövs för att få det. Göra upp en plan med steg för steg hur man ska ta sig dit. Och sedan bocka av dem, en i taget tills man är där. Det kan låta förenklat, men det är ju precis så. Bara det att det som artikeln fick att låta som om det går på en kafferast egentligen kanske tar ett år eller flera. I mitt fall tog det faktiskt nästan precis ett år, från att tankarna på ett annat slags yrkesliv födes, tills jag checkade ut från mitt dagjobb.

Om det var enkelt? Nej, det skulle jag kanske inte säga. Det involverade mycket mer jobb en tid för att kunna arbeta annorlunda och mindre senare. För medan jag fortfarande jobbade på bageriet skötte jag mina fotograferingar på kvällarna efter det vanliga jobbet. Allt för att bygga upp min firma och se om det ens kunde gå att leva på den. Det krävdes också tålamod och en allmän omställning till ett liv där jag inte spenderar lika mycket pengar utan klarar mig på mindre. Inte heller det är gjort i en handvändning. Jag har gradvis dragit ner på min konsumtion (och här blev minimalismen en hjälp, även fast det aldrig egentligen var en del av planen) och på mina fasta kostnader. Men så värt det så här efter två och en halv månad.

En som är mindre nöjd med sitt jobb är min stackars dator som börjar känna sig lite överansträngd. Det är nog inte helt lätt att behöva hålla igång två rätt tunga bildredigeringsprogram samtidigt… den har nog egentligen inte riktigt kapacitet för det. När jag köpte den hade jag ingen aning om vad jag skulle behöva för framtida prestanda. Jag behövde mest en skrivdator. Den har alltså cirka fem år på nacken redan. Jag har försökt underlätta för den men den senaste månaden har den bara slocknat helt oförhappandes två ggr. Och känns ganska varm… Så idag fick jag hastigt och lustigt gå ut och köpa en ny dator, då den gamla kollapsat två ggr på mindre än 12h…

Så nu har jag en ny dator att bekanta mig med. 🙂 Den ska nog bli bra den med.

Vad beroende man är av sina tekniska prylar egentligen. Jag som aldrig varit speciellt teknikintresserad har ändå upptäckt hur mycket jag behöver de där tekniska pryttlarna för att kunna jobba med och göra det jag vill göra. För bara några år sedan gjorde jag mig lite lustig över de hade både en dator och en ipad, bara en sådan sak. Snacka om onödigt tänkte jag då. Men sedan dess har jag skaffat en, nu minns jag egentligen inte vad anledningen var, om det var för att jag inte ville ta med datorn när jag reste, eller för att jag ville ha den som läsplatta för e-böcker. Kanske lite av varje. Och nu använder jag min iPad nästan hela tiden. Datorn använder jag nästan bara till bildredigering, lagring och leverans. Plus till de förlagsrelaterade jobben, såklart.

Oj, nu har jag brett ut mig alldeles för mycket 🙂 Dags att runda av. Ikväll ska jag iväg och fotografera, det är en speciell dag för jag ska fota TVÅ skymningsfotograferingar, på samma kväll. Det har jag aldrig gjort förr. Egentligen är det ju inte helt idealiskt, för man kan bara vara på ett ställe när solen går ner och då ljuset är som bäst. Men eftersom de ligger i närheten av varandra och jag dessutom får skjuts mellan av min uppdragsgivare, så sa jag ja. 🙂 Så då förstår ni varför jag behöver en dator som klarar trycket, för ikväll får den dubbelt så mkt att göra som vanligt. 😉

Ha en fin midsommar därute, och hoppas ni kan njuta av den trots karantäner, reserestriktioner osv. 🙂

Jag kommer nog fortsätta blogga lite även under sommaren för den som är intresserad. 🙂

Bild från en liten båtluff jag gjorde under veckan som gick. 🙂

Recension: En dag i December

Under det här året skippade jag helt Goodreads läsutmaning. Det blev bara en onödig press eftersom jag de senaste två åren (Eller så) haft extremt svårt att hitta böcker som verkligen intresserar mig. Och när jag hittar en med ett intressant koncept tappar jag ofta intresset redan i inledningen på grund av hur den är skriven.

Så därför var det en sådan härlig känsla när jag öppnade En dag i December av Josie Silver, och det liksom bara sa klick med en gång. Det var något med tonen och det perfekta tilltalet. Redan från första raderna. Jag kunde bokstavligt talat inte sluta läsa.

Boken handlar om Laurie, som dagen före jul medan hon sitter på bussen på väg hem, ser en kille på hållplatsen som får hennes hjärta att säga Klick! Och när han får syn på henne så är det som om tiden står still för ett ögonblick. Han gör en ansats att hoppa på den redan knökfulla bussen, men precis när han är på väg så åker den och Laurie tappar honom ur sikte.

Och hon kan bara inte släppa den upplevelsen, så det kommande året letar hon efter honom på alla tänkbara ställen, men London är en stor stad och hon ser honom inte igen. Inte förrän hennes bästa kompis och lägenhetskamrat kommer hem med en ny kille hon träffat.

Och det är Han.

Laurie hamnar i en minst sagt knivig sits. Berätta för sin bästa vän att det är hennes drömkille hon dejtar, eller inte? Å ena sidan vet väninnan hur hon våndats sedan det där tillfället, hon har själv varit med henne och letat efter honom, å andra sidan verkar han ju vara kär i hennes kompis, så vad skulle det egentligen tjäna till? Hon vet inte ens om han känner igen henne.

Genom sin bästa vän kommer Laurie att lära känna honom och de tre blir snart oskiljaktiga. Laurie försöker gå vidare med sitt liv, men någonstans innerst inne kan hon inte riktigt glömma den där känslan som bara han väckt hos henne.

Den här boken gav mig starka vibbar av En Dag (valet av titel kan inte vara en slump), den där bitterljuva sortens kärlek som förblir obesvarad, känslan av att aldrig vara riktigt i synk, av att ha träffats på fel plats vid fel tidpunkt. Även upplägget med att man får följa huvudpersonen under flera års tid påminner, men absolut inte på ett dåligt sätt. Jag skulle säga att det är en riktigt snygg hyllning till David Nicholls superhit.

Det här är en bok som är totalt befriad från den där tramsiga, förvirrade, pladdriga tonen som Sophie Kinsella gjort till sitt signum och som myriader författare försökt ta efter sedan hon gjorde sin debut, och jag är glad att Josie har en helt egen stil och ett eget sätt att berätta. Det gör att boken inte känns fullt lika lättviktig som andra böcker i genren, faktiskt finns det en hel del svärta i den, precis som i En Dag, om än inte riktigt på samma sätt. Det gör att detta är en bok som jag tror stannar hos en efteråt.

Detta var helt klart årets bästa läsupplevelse för mig, så det är en klar femma! 🙂

en-dag-i-decemberstars