Bokproduktion och studiofoto

Just nu är det inte så mycket fotograferande, eller ens skrivande då vi är mitt uppe i den mest intensiva biten av produktionen av vårens första titel.

Härom natten satt jag med inlagan till ganska sent och idag ska jag göra färdigt det sista där. Men jag hinner fundera på mitt eget manus och skriva några stycken här och där. Och det verkar på ett sätt vara bra, för igår kom jag på en intressant utveckling av en scen jag ärligt talat kom på av ett ögonblicks infall.

Jag planerar förvisso handlingen i stort rättså ingående, men visst finns det gott om plats för scener och detaljer jag inte planerat med, och ibland letar de sig in i texten när jag är avslappnad och bara skriver. Sedan inser jag att de faktiskt gillar dem, men måste förstås veta hur de ska passa in i handlingen. Gör de inte det ryker de, men oftast märker jag att de faktiskt har ett syfte.

Och igår kom jag på det.

Härom dagen gjorde jag något läskigt. Jag kontaktade en person som jag tror skulle kunna hjälpa mig att utvecklas (inom foto). Jag har inte fått svar än, men oavsett hur det går med det, så är jag rätt nöjd över att jag vågade höra av mig. Jag kommer nog försöka igen på annat håll med, så detta var bara ett första steg på vägen. 🙂

Just nu är det väldigt ont om fototillfällen, vilket gör att kameran blivit liggande i stort sett oanvänd lite för länge. Men härom veckan var jag på kurs en kväll på Scandinavian Photo, och det var kanonroligt. Plus att jag lärde känna lite andra fotografer. Det hade blivit en miss i planeringen från butikens sida så kursen skulle egentligen börja en timme senare än annonserat. Efter lite missnöje (en del hade rest rätt långt) så satte vi oss i cafedelen och började prata med varann, och en timme försvann iväg jättefort. Och det var ju jätteroligt att få höra vilken erfarenhet de hade, vad de hade för mål med kursen och fotandet osv.

Därför blev stämningen lite mindre spänd när vi senare fick börja fota med modellen för kvällen, som hette Elin och var kanonduktig. Här är några av bilderna jag tog.

Den kursen gav absolut mersmak. 🙂 och studiofoto var ju riktigt roligt, inte alls så läskigt som jag trodde. Självklart spelar det även in att vi hade tillgång till riktigt bra utrustning. 🙂

Nu ska jag fortsätta manuspysslet.

Ha det bra så länge. 🙂

Annonser

Ny författare!

I dagarna har vi antagit en ny författare på förlaget. Så nu råder bråda tider då vi har en supertajt deadline som måste hållas. Men det ska nog gå bra. Är det något jag är hyfsat bra på är det planering, och framför allt att planera min tid. Jag är tidspessimist och det har visat sig vara en ganska bra grej att vara. Man kanske är tidig ibland och får vänta in sin tid, men man missar i alla fall  inte viktiga saker. Återstår att se om det räcker den här gången. Det är ju flera personer att ta hänsyn till som alla har sina liv, sina familjer, sina övriga saker som behöver fixas och prioriteras.

Jag kommer likt Eva-Lisa få sätta mitt egna skrivande på paus litegrann till i april åtminstone. Och jag som just fått ett oväntat anfall av inspiration! 🙂 Men förhoppningsvis håller den i sig, för detta kommer kräva merparten av min fritid under hela mars. Det ska bli riktigt roligt, spännande och utmanande!

För övrigt har jag inte ens fotat speciellt mycket, bara några små fotopromenader med omväxlande 135mm och 24-70mm.

Back to manusgenomgång! Sa jag att jag komma arbeta med det här manuset varje vaken stund den närmaste tiden? 🙂

långholmen2hornstull_MG_2260_MG_2256_MG_2263vår

Kan man bry sig för mycket?

Det här kommer låta väldigt konstigt, men jag ska säga det ändå 😉

Jag upplever det som att den senaste tiden har jag släppt på kraven på mig själv avsevärt när det gäller skrivandet. Dvs på att det måste bli på ett visst sätt osv för att jag ska vara nöjd. Men det lustiga är att det känns som att det både går lättare att skriva och kanske rentav blir lite bättre trots det! 😮

Jag har nog aldrig varit med om ett manus som kändes så totalt kravlöst och lätt att skriva som Samhällets fiende. Visst, det blev en del omskrivning och visst fick jag inte till det på en gång, och visst krävdes det en avsevärd mängd arbete, speciellt som jag gjorde alla delar av boken själv. Men det kändes inte jobbigt eller så. Inte mentalt jobbigt alltså. Som ”Gud, det här kommer aldrig bli bra” eller ”lika bra att skrota hela skiten för jag kan ändå inte skriva.”

(Om det kändes så har jag i alla fall  glömt det nu 😀 )

Nu sitter jag med omskrivningen av det som har arbetsnamnet Den som tiger, och återigen känns det mycket mer lättare och lustfyllt att skriva den än vad jag trodde det skulle göra.

Den som följt mig ett tag vet att jag alltid varit extremt självkritisk till mina egna manus och mitt skrivande. Och sällan känt att jag duger, inte ens när jag blev utgiven. Det hängde nog till stor del ihop med mina egna förväntningar och den totalt exklusiva betydelsen av skrivandet i mitt liv. Det var liksom det enda jag ville göra, det enda jag ville vara riktigt, riktigt bra på. Så det är med en blandning av oro och lättnad jag noterar denna förändring. Det är inte det att jag inte bryr mig om kvaliteten på mina texter längre. Utan jag har bara slutat noja över att de suger.

Betyder det att jag är slut som författare? Att jag tappat all (sund?) självkritik en gång för alla? Eller kan det betyda att man passerat en första(?) milstolpe och äntligen lärt sig någonting längs vägen, som gör arbetet lite lättare?

Vad tror ni?

8C475C37-8258-4CC4-A12D-08732766705E
”Jag ser ljuset!”

 

Fulltecknad

Idag efter jobbet träffade jag Irene Jansson, som jag tidigare fotograferat, över en lunch på stan 🙂 Det var supertrevligt och vi satt länge och pratade om skrivandet, lektörer, skrivhandböcker och till o med fotandet. Jag berättade dessutom om mina tankar kring skrivandet just nu. Den där känslan av kluvenhet jag haft en tid.

Jag slits mellan två olika önskemål och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Vad jag dock vet är att jag gärna vill lägga mer tid på fotograferandet, för det är något som känns väldigt roligt och utvecklande just nu. Skrivandet är också utvecklande, man slutar väl aldrig att utvecklas där, men känslan jag hade när jag började har väl mattats av lite, kan man säga.

Och beroende på om svaret blir bu eller bä så finns det nya saker att ta ställning till där med.

Men jag ger det den tid det behöver.

Idag köpte jag i alla fall  ett nytt objektiv. Kunde inte låta bli när jag hittade en begagnad Lord of the Red Rings. Det krävdes bara några timmars överläggande innan jag godkände det inköpet 😉  Så nu ska jag pröva den så fort tillfälle ges. Har redan provat den lite i fotobutiken, men vill gärna komma ut och testa den mer på riktigt. 🙂 Om ingen annan anmäler sig frivillig blir det nog min mamma som får vara frivillig, haha. Hon som inte direkt älskar att bli fotad. Stackaren. Men man får väl ställa upp för konsten, eller hur? 😉

Nu ska jag sova. Arbetsdag imorgon med 🙂 Någon måste se till att hungriga helgfirare får sin frukost! 😀

Dagens snapshot:

IMG_0941

Jag försöker fortfarande hitta något vackert med den där fula byggnaden. Det skulle väl vara reflektioner i glasfasaderna framför då. 🙂

Författarfoto: Irene Jansson

I veckan som gått träffade jag författaren Irene Jansson för att ta lite bilder. Det var väldigt förutsättningslöst eftersom jag 1. inte har någon vana av att fota inomhus och 2. dessutom inte har speciellt mycket ljusutrustning. Men vi bestämde att ses i alla fall  och se vad vi kunde få ihop. Vi träffades på ett cafe på Östermalm där vi hann ta några bilder (innan en tjej klagade på att blixten störde henne), sedan begav vi oss vidare till Fältöversten där vi tog några till, men där var det betydligt svårare på grund av inget dagsljus att ta stöd av. Dessutom var cafèet en trevlig miljö där vi lyckades få precis rätt bord för att kunna fota utan att någon kom med i bild.

Här är mina favoriter:

img1002limg1005limg1004l

img1012l

img1020dl

Vi hade riktigt roligt medan vi tog de här bilderna och Irene är både väldigt fotogenisk och väldigt trevlig att jobba med. Samt, inte minst viktigt, tålmodig med en nybörjare. 😀

Så jag är överlag nöjd med dagen och bilderna även om de inte håller professionell kvalitet. (Är ju inget proffs heller)

1. Jag fick prova att fota inomhus och upptäcka på vilka vis det är svårt och vilka krav det ställer

2. träning i att se hur skuggorna faller i ansiktet (och speciellt reflexer i och från glasögon) redan innan bilden tas,

3. jag insåg vad jag behöver införskaffa för att kunna ta bättre inomhusbilder (och det är under planering).

4. fick träning i att försöka hitta olika sätt att studsa blixten mot något istället för att rikta den direkt mot modellen.

5. fick träna en hel del på efterbearbetning av bilder, något jag förvisso gjort redan innan med mina tidigare bilder men där handlade det om helt andra saker än skuggor, hudtoner osv.

Bara att hoppas att även Irene hittar några bilder hon gillar bland de hon fick. 🙂

 

De första trevande stegen

Häromdagen gjorde jag något jag tänkt på en tid, men som jag inte riktigt vågat förrän nu. Idén kom efter en diskussion med Eva om var hitta modeller för porträttfoto i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg, och hon kom med det eminenta förslaget att fråga vänner och bekanta på Facebook som kan tänkas ställa upp och låta sig fotas.

Nu resulterade det inte i något för min del, då jag inte har så jättestor bekantskapskrets just där, och de flesta heller inte bor i stan utan lite varstans i övriga världen. Men den idén ledde till en annan idé, så jag lade upp en förfrågan i en författargrupp på FB. Det var jätteläskigt! Men där borde det ju finnas lite personer som behöver nya, gratis författarfoton, tänkte jag 🙂 Och jag får förhoppningsvis lite träning.

Resultatet var över förväntan! I skrivande stund har flera redan hört av sig och nya tillkommer allt eftersom. Och jag försöker hitta en dag, tid och plats som funkar för var och en. Så roligt! Det ska bli riktigt spännande att se hur det går! Det hela kompliceras lite av att jag samtidigt är mitt i en rekryteringsprocess så vet inte riktigt hur mitt schema kommer se ut de närmaste veckorna, OM jag får jobbet. Men det är ju ett kärt besvär 🙂

Så detta kan komma att bli en intressant och lärorik vår. 🙂

På manussidan ska jag snart sätta igång och redigera kortromanen, och samtidigt har jag plockat upp det manus jag skrev direkt efter Nästan som du, det som fick hård men konstruktiv kritik från en testläsare och som jag för tillfället lade i träda medan jag funderade. Det som i ursprungsversionen hette Den som tiger, men som kanske kommer att få ett nytt namn, jag funderar nämligen på att byta genre på den och fokusera på lite andra delar av berättelsen än vad jag hade gjort i det första utkastet. Det var en del av kritiken, att genren inte var konsekvent och att det inte verkade tillhöra varken det ena eller det andra. Detta var ett utkast som tog rekordlång tid att få på pränt, drygt ett år, det är absolut det längsta någonsin för mig att jobba på ett råmanus. Så det känns ju lite surt att överge hela idén, speciellt som jag verkligen gillar min HP. 🙂  Så det ska få en chans till men först ska det upp till Manusmöte på förlaget 🙂  Jag kommer säkert återkomma till det framöver.

Vad har ni för planer såhär i början på ett sprillans nytt år?

Utsikt på dagens promenad:

årstaviken1årstaviken2

Samma utsikt som på bild 2 fotade jag även några dagar tidigare fast en annan tid på dagen:

marieberghamn3

Den gör sig bra både i solnedgång och i mörker tycker jag 🙂  De flesta bilderna är tagna vid Hornstulls Strand, med utsikt över Marievik.

 

 

Det bidde en kortroman

Igår gick jag i mål med kortromansmanuset, tjoho! Det kändes skönt att iaf lyckas avsluta ett skrivprojekt under november trots att jag inte kom upp i de där 50K’na. En kortroman så här tätt inpå en redan avslutad roman var fullt tillräckligt och det känns också som en hanterbar massa att redigera efter att redan ha redigerat hela hösten 🙂

Men nu ska den först få vila under december och i januari eller så tar jag fram det igen, läser igenom, gör en första redigering innan min kollega får sätta tänderna i det och komma med feedback 🙂

Tills dess tar jag skrivledigt lite (som det känns nu, men vem vet? Det kliar redan i fingrarna efter att skriva något mer, haha) och njuter (förhoppningsvis) av julen och jag ska även försöka komma ikapp lite med läsningen som det detta år varit ganska dåligt med. Både för att jag skrivit en del och även för att jag inte hittat något som tilltalade mig. Men Storytel har faktiskt fått mig att läsa lite mer i alla fall , så det var nog en bra grej trots allt. Hittills har jag avslutat tre romaner sedan mitten av oktober, att jämföra med typ 4-5 böcker under hela året fram till dess. Så mitt nyårslöfte i år får nog bli att försöka läsa mer.

Planen med kortromanen är att den eventuellt (om jag känner att jag vill gå vidare med den) ska kunna ges ut under våren. 🙂 Så där har ni mina planer för den närmaste skrivtiden. Vilka är era?

fireworks-879461_1920