Skrivhandböcker som inspiration?

Idag läste jag en skrivande väns uppdatering på instagram där en handbok jag läst frontades och en kommentar om hur olägligt det var att få inspiration till en ny bok när man har fullt upp med det föregående manuset. Och det där fick mig att minnas hur sjukt inspirerad jag brukade bli av att läsa den sortens böcker. För med tips på tex hur man kan skapa mer konflikt eller utveckla karaktärerna, så föds idéer som kanske inte skulle ha uppkommit annars.

Jag har småplanerat lite på mitt nästa (?) manus lite sporadiskt sådär den senaste månaden eller så. Och när jag såg den där boken på bild blev jag inspirerad att planera lite till. 🙂 Så nu har jag kommit en bit på väg. Är frestad att skippa planeringen och bara s.a.s följa karaktären, samtidigt vet jag av erfarenhet att det aldrig funkar i praktiken för mig. De idéer jag kommer på medan jag planerar skulle jag aldrig få fram när jag sitter med dokumentet framför mig och känner pressen att skriva något bra. Det är liksom inget gynnsamt förhållande för mig att få idéer. De kommer istället helst när jag helt kravlöst bara finurlar på min idé utan något manus framför mig.

Är det fler än jag som blir inspirerad av handböcker, oavsett vad det gäller? En del kanske tycker det låter oinspirerande, som att nån ska komma och tala om vad och hur man ska skriva, men så har jag aldrig sett det. Snarare som att de hjälper till att förlösa de där idéerna som väntar på att få ta form i ord. Lockar fram kreativiteten i mig. Jag har aldrig varit rädd för instruktioner, varken känt mig styrd eller orolig för att jag ska förlora min egen röst, vilket verkar vara en vanlig oro när det gäller författarkurser.

För min röst som författare kommer ju ifrån mig, från mitt sätt att tänka och formulera mig, samt min syn på världen, och med en skvätt av saker som inspirerar mig som läsare. Det är ett sammelsurium av influenser från både förr och nu. Detta kommer inte ändras bara för att någon ger mig verktygen för hur jag kan sammanfoga de lösa idéerna till en helhet eller ger tips som kan göra mina karaktärer mer verkliga för den som läser. Som påminner om att det kanske en dag kommer finans en mottagare av berättelsen i andra änden.

Vad har ni för förhållande till skrivhandböcker och -kurser? Är det bästa att lita till sig själv och sin vision eller är det en bra grej att få lite hjälp på vägen? Och är det någon mer som faktiskt blir inspirerad av handböcker? 🙂

Att planera en bok… och tankar om jobb

Jag inser att jag helt tappat rutinerna för skrivandet nu när jag inte skrivit på så länge. Saker som att planera, som jag förr brukade älska, känns med ens främmande. Hur gjorde jag egentligen? Var började jag? Hur strukturerade jag upp det?

Idag tog jag upp den av mina böcker vars ton jag vill återkalla till mitt tilltänkta romanprojekt, försökte insupa känslan och tonen, språkbruket.

Men nu återstår att börja sammanfoga de där lösa tankarna till något konkret. Åtminstone börja, även om det kan ta lite tid att samla tillräckligt med idéer och inspiration till att faktiskt skriva. Jag vet inte ens om jag kan skriva längre, det känns väldigt märkligt. Men antagligen kommer det tillbaka när man väl sätter sig där. Lite som att cykla. Man minns inte riktigt känslan förrän man sätter sig på sadeln och börjar trampa.

Fotograferandet har i alla fall gått väldigt bra denna månad. Jag har fått fem nya kunder förutom att jag arbetat med några av de jag redan har, och flera av dessa har jag gjort fler än ett jobb för. Många uppdragsgivare är återkommande med en viss frekvens , det är inte samma varje månad men i nuläget har jag ett trettiotal som rullar med olika intervaller. Så jag har hållit mig sysselsatt.

Idag ska jag dessutom iväg med. Helger har aldrig varit speciellt heliga för mig, det blir nog lätt så när man jobbat inom handel i tjugo + år. Då har helgerna blivit arbetsdagar som alla andra, rent av lite bättre än andra då man i alla fall inom vissa typer av butiker får betydligt mer lön i form av OB. Så det där med att vara ledig varje helg, hela helgerna har jag vant mig av med för länge sedan. Eller snarare aldrig vant mig vid.

Det innebär dessutom att det här med måndagsångest inte existerar för mig. När man jobbar helg är man oftast ledig mitt i veckan och under många år hade jag ledigt måndagar som kompensation de gånger jag jobbat helg (samt torsdagen före helgen). Det var faktiskt en ganska härlig grej, först fick jag dubbelt betalt när andra var lediga, och när de sedan gick till jobbet på måndagen låg jag kvar i sängen. 🙂 Inte alls en tokig tillvaro om du frågar mig.

Som egenföretagare kan jag självklart välja att jobba helg om jag vill eller låta bli, men min grundtanke är att i så liten mån som möjligt säga nej till jobb som erbjuds, kanske speciellt viktigt i kristider som denna när arbetsmarknaden ser ut som den gör. Alla möjligheter till jobb är bra och det känns naturligt att ta vara på chansen när den finns. Dessutom älskar jag ju mitt jobb så det känns då rakt inte som någon uppoffring. Tvärtom. 🙂 Jag tror det är det de syftar på med uttrycket nedan:

Och när vi är inne på inspirational quotes, här är en annan favorit:

Lite snarlika, men de två har alltid varit ett slags ledstjärna för mig. Jag har alltid prioriterat att göra saker jag gillar, framför att göra karriär. Livet blir helt enkelt lite roligare då, när man slipper ångesten för att gå till jobbet varenda söndag. Och jag tror att man blir en lite gladare person rent allmänt om man inte går omkring och vantrivs med något som tar upp en så stor del av ens dagar och veckor.

Nu är jag kanske lite extrem, jag lever ju ett lite annorlunda liv än de flesta, och gör andra val än de flesta kring hur jag vill leva. Men jag tror att många skulle må bättre av att göra saker de gillar istället för att satsa på den karriär de kan tjäna mest på.

Credit: https://www.pinterest.se/pin/376402481335681936/

Jag känner att jag är lite citat-glad idag, men jag har sett så många bra och träffande citat de senaste veckorna.

Det blev ett lite rörigt inlägg, precis som mina tankar 😉 Tvära kast hit och dit. Jag hoppas det inte blev för rörigt. Nu ska jag återgå till att försöka få någon slags fason på den här lerklumpen till romanidé.

Hoppas ni har en fin helg! 🙂

Vintershopping

Jag lyckades med konststycket att inte shoppa något på black friday-rean. Däremot har jag nu under veckan efter köpt ett par saker jag ändå behöver.

En ezybox, det är som en minisoftbox som man kan montera på en kamerablixt (jag tror den funkar precis lika bra på min slimmade ad200) för de tillfällen då man mest behöver lite extra ljus och formen på ljuset kanske inte är lika viktigt. Eller när underlaget är för ostadigt för ett ljusstativ, eller vädret för blåsigt. Den ser lite rolig ut, och brukar tilldra sig en del nyfikna blickar, lol. Men resultatet blir bra. Hade en tidigare som jag tyvärr råkade ha sönder pga ovarsamhet. Har tagit tex dessa bilder med den.

Sedan köpte jag även en reflexskärm

Då den jag redan har är lite för stor och opraktisk att hantera ensam.

Den hade jag tänkt använda till dagens fotografering, men den blev dessvärre inställd då personen i fråga hade fått förhinder. Och nästa veckas fotografering var jag själv tvungen att ställa in på grund av att en annan fotografering jag hade dagen efter ville tidigarelägga en dag. Så nu står jag här, helt planlös 😝 och det bara kryper inombords av längtan efter att få fota porträtt igen. Arrgghh. Det känns ungefär som när man fått en jättebra idé till sitt manus och knappt kunde vänta tills man fick skriva den men tiden aldrig fanns. Samma frustration. Kanske får ge mig ut på stan och se om någon fastnar på bild 😉

Planerna för 2020

Häromdagen såg jag ett inlägg i en fotogrupp jag är med i på fb där någon frågade vad vi hade för planer för nästa år.

Detta fick igång min hjärna som genast började lista några punkter, som bara blev fler och fler… ska jag uppfylla dem lär jag få ligga i, hehe. Men jag kom på så mkt saker jag vill åstadkomma nästa år och det var riktigt roligt. Saker som känns görbara, om jag bara satsar. Vilket jag är redo att göra.

Jag kan inte fatta att jag bara drivit mitt företag som fotograf i ett halvår. Det känns som mycket längre och jag har fått göra så många roliga jobb, fått förtroenden, beröm och mer avancerade uppdrag. Det är jättekul.

Nästa år vill jag framför allt brancha ut mig lite mer mot två nya förgreningar av det jag redan fotar, detta för att bli lite bredare och få fler jobb. Det kommer krävas lite studier från min sida (självstudier), och sedan att jag faktiskt får chansen. För detta kan jag behöva vidga mitt nätverk lite och söka nya samarbetspartners. Så det är arbetet med att nå dit jag kommer fokusera på nästa år. Någonstans i framtiden hägrar en dröm om att kunna leva åtminstone delvis på fotandet, gärna helt och hållet, men för att det ens ska bli en praktisk möjlighet behöver jag som sagt bredda mig.

Sedan jag började fota professionellt i maj har jag fått ett slags driv jag inte haft innan, och som förvånat även mig, och som inte fanns där när jag var författare och var beroende av att andra ville satsa på mig. Nu satsar jag på mig själv och det jag vill göra, vilket känns bra. Jag tror de flesta människor inspireras av känslan att själva kunna påverka sin situation och sin framgång. Av att kunna skapa sina egna chanser och tillfällen.

Innan jag startade eget brukade jag tänka att, nej, det var nog inget för mig, det verkade så svårt alltihop. Men med hjälp av kurser på Skatteverket, tips och råd från en mer van kollega och lite träning så går det riktigt bra. 🙂 jga är som sagt långt ifrån att kunna leva på detta än, men på bara 6 månader har jag kommit längre än jag trodde var möjligt.

Jag tror aldrig jag hade några sådana här tankar kring författandet. Där var det mer som att ens framgång alltid låg i händerna på andra, som skulle godkänna, och det var mest frustrerande. För sitt hantverk kan man ju slipa, men vad gör man om de berättelser man vill berätta och ens sätt att se världen inte känns intressant för förläggarna som får ens alster i sin hand?

Jag ska fortsätta slipa på min plan fram till nyår 🙂 lite som ett synopsis. Men jag ser faktiskt fram emot ett nytt år. För första gången på länge. 🙂

Vad har ni för planer för 2020? Och hur detaljerade är de? Är de som en handlingsplan med steg för steg eller mer önskemål och drömmar?

No nano

Det blir inget nano för mig i år. Heller. Tror inte jag gjorde det senast heller, men blev plötsligt lite osäker. Hur som tror jag att mina nanodagar är över. 🙂

Har för närvarande inget manus varken på gång eller i planeringsstadiet. Även läsningen har avstannat lite. Och jag inser att det känns ganska skönt. Som författare förväntas man ju läsa all vaken tid, typ. Och min verkliga läslust försvann för flera år sedan. Jag kan fortfarande sluka en bok på några dagar när jag hittar ”den rätta”. Men det händer tyvärr allt mer sällan. Och det var en ständig källa till dåligt samvete. Vad var jag för författare som tappat lusten att läsa, liksom. Så det känns ganska skönt att inte vara tvungen längre. Utan läsa när man verkligen vill.

Istället glädjer jag mig åt att Anstiftarens Löfte går så bra, trots att det gått ungefär ett halvår sedan releasen. Det där med att en bok bara ”lever” några få månader stämmer nog kanske mest för de fysiska bokhandlarna. Om författaren jobbar aktivt med sin bok, pratar om den, skriver om den, nämner den i olika sammanhang och är ute och säljer så kan den nog leva precis så länge man vill och orkar marknadsföra den. Har man sedan ett stort nätverk av folk som är intresserade av en och ens böcker är det förstås till stor hjälp. Så jag förstår allt mer varför en del större förlag förhör sig om debutanters nätverk när de är intresserade av ett manus. De försöker göra något slags kalkyl på hur många böcker de kan förväntas sälja, och det ligger ju till grund för om de ska kunna tjäna något på den. Ju större förlag, desto större volymer vill de sälja för att vara nöjda. Lägg till det att några större markandsföringsinsatser sällan läggs på debutanter. Där är man i mångt och mycket lämnad åt sitt egna arbete.

Kanske är även det något man kan fundera över som debutant. Hur många kommer vilja köpa min bok? Har jag ett stort nätverk eller är det mest de närmast sörjande som garanterat kommer köpa? Är boken smal eller bred? Hur stor är målgruppen? Och utifrån det kanske man kan fundera över vilken slags förlag som skulle passa en bäst.

Det var lite tankar jag hade.

När det gäller foto börjar jag bli väldigt sugen på att fota mer företagarfoton, lite ”personal branding” foton. Hittills har jag älskat färgstarka mustiga miljöer och bakgrunder, men nu börjar jag snegla åt ljusa luftiga miljöer, som tex den där jag fotade Elin nyligen, på musikhögskolan. Jag var där innan och kollade hur den skulle te sig på bild, lite utsuddad. Såhär såg den ut:

Urfint ju. Jag har sparat lite inspirationsbilder jag hittat på instagram, så här skulle de kunna se ut:

Någon mer än jag som tycker detta är jättefint? Lite on location, ljusa företagsmiljöer, mycket rymd, vitt och fräscht.

Det känns mer och mer som min grej. 🙂

(Fotona är från instagram och tillhör ursprungsfotograferna.)

Så medan andra sitter och skriver nano sitter jag och samlar inspo på bilder som dessa 🙂 mycket trevligt det med.

Vad gör ni för kul den här veckan?

La Ballerina

Ni vet när man ser fram emot något, och liksom går och planerar i evigheter för att allt ska bli perfekt, försöker förbereda sig  mentalt. Och sedan blir det trots det inte alls som man tänkte sig, och besvikelsen blir så stor.

Det var något jag insåg igår, och efter att ha hattat fram och tillbaka med en tilltänkt modell för en fotografering, bokat, ställt in pga olika orsaker etc, så bestämde vi oss helt spontant och slutgiltigt för att fota samma kväll, typ igår em. Som tur var hade jag redan på morgonen varit ute och rekat lite, så hade ett par, tre olika locations som passade.

Så när det inte blev riktigt som jag tänkte mig var det inte hela världen, ibland kan även det bli ganska intressant. Lite som när man bygger upp en berättelse i sitt huvud, man ser den för sig hur tydligt som helst, men när man väl skriver den kommer det inte alls ut som man såg det för sig. Samma sak hände igår med den här fotosessionen. Det blev inte riktigt som jag hade föreställt mig, men efter att ha redigerat de första bilderna, så tycker jag det blev ganska intressant i alla fall  🙂

Här är ett smakprov.

0612-01R20612-10R20612-020612-04

De första trevande stegen

Häromdagen gjorde jag något jag tänkt på en tid, men som jag inte riktigt vågat förrän nu. Idén kom efter en diskussion med Eva om var hitta modeller för porträttfoto i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg, och hon kom med det eminenta förslaget att fråga vänner och bekanta på Facebook som kan tänkas ställa upp och låta sig fotas.

Nu resulterade det inte i något för min del, då jag inte har så jättestor bekantskapskrets just där, och de flesta heller inte bor i stan utan lite varstans i övriga världen. Men den idén ledde till en annan idé, så jag lade upp en förfrågan i en författargrupp på FB. Det var jätteläskigt! Men där borde det ju finnas lite personer som behöver nya, gratis författarfoton, tänkte jag 🙂 Och jag får förhoppningsvis lite träning.

Resultatet var över förväntan! I skrivande stund har flera redan hört av sig och nya tillkommer allt eftersom. Och jag försöker hitta en dag, tid och plats som funkar för var och en. Så roligt! Det ska bli riktigt spännande att se hur det går! Det hela kompliceras lite av att jag samtidigt är mitt i en rekryteringsprocess så vet inte riktigt hur mitt schema kommer se ut de närmaste veckorna, OM jag får jobbet. Men det är ju ett kärt besvär 🙂

Så detta kan komma att bli en intressant och lärorik vår. 🙂

På manussidan ska jag snart sätta igång och redigera kortromanen, och samtidigt har jag plockat upp det manus jag skrev direkt efter Nästan som du, det som fick hård men konstruktiv kritik från en testläsare och som jag för tillfället lade i träda medan jag funderade. Det som i ursprungsversionen hette Den som tiger, men som kanske kommer att få ett nytt namn, jag funderar nämligen på att byta genre på den och fokusera på lite andra delar av berättelsen än vad jag hade gjort i det första utkastet. Det var en del av kritiken, att genren inte var konsekvent och att det inte verkade tillhöra varken det ena eller det andra. Detta var ett utkast som tog rekordlång tid att få på pränt, drygt ett år, det är absolut det längsta någonsin för mig att jobba på ett råmanus. Så det känns ju lite surt att överge hela idén, speciellt som jag verkligen gillar min HP. 🙂  Så det ska få en chans till men först ska det upp till Manusmöte på förlaget 🙂  Jag kommer säkert återkomma till det framöver.

Vad har ni för planer såhär i början på ett sprillans nytt år?

Utsikt på dagens promenad:

årstaviken1årstaviken2

Samma utsikt som på bild 2 fotade jag även några dagar tidigare fast en annan tid på dagen:

marieberghamn3

Den gör sig bra både i solnedgång och i mörker tycker jag 🙂  De flesta bilderna är tagna vid Hornstulls Strand, med utsikt över Marievik.

 

 

Uppdaterade skrivplaner

Efter att ha skrivit en början på den nya kortromanen kändes det som en ganska deprimerande inledning. Det är nog en ganska deprimerande historia med, och jag drabbades av insikten att folk kanske kommer lägga den ifrån sig om den börjar så.

Egentligen har jag fortfarande huvudet kvar hos det förra manuset (kortromanen, som vi kan kalla V), och vad jag helst skulle vilja göra är att fortsätta jobba med den. Men nu har jag ju bestämt mig för att den ska vila tills efter nyår, så det får jag låta bli.

Men jag ser verkligen fram emot att få fortsätta jobba med den om en knapp månad. 🙂 Det är en rolig berättelse. Fick en annan idé igår med, men det är inte så mycket en idé till en berättelse, mer idéer till en Värld, kan man säga. En som skulle vara intressant att utforska.

Men jag fortsätter nog att vila lite till. Och planerar in fler tillfällen att sälja mina två senaste böcker. Idag kom det hem en ny låda med Samhällets fiende, sånt är alltid roligt. 🙂

Skrivplaner

Just nu sitter jag och väntar på en avtalad tid för en jobbintervju på Skype och laddar inför skrivandet på mitt nästa projekt.

Efter den avslutade kortromanen var jag fortfarande sugen på att skriva mer (hallå, liksom? Hur ovanligt?) och tänkte att en novell kanske jag i alla fall  kan knåpa ihop. Sedan dök en idé upp lite sådär som de brukar, mer eller mindre oanmäld när jag pysslade med annat (=försökte sova). Och efter att ha tänkt på den någon dag insåg jag att den nog är värd lite mer utrymme än en novell. I alla fall  om jag ska kunna göra ämnet rättvisa. Och dessutom är de ju inte uppbyggda på samma sätt, och med tanke på det är detta nog snarare en kortroman till strukturen.

Jag gillar egentligen kortromaner riktigt bra som format. (Har ju skrivit en innan, Tills Himlen Faller Ner, som inte längre finns till försäljning.) Det är en tillräckligt välutvecklad berättelse för att tillfredsställa min berättarlust, och samtidigt tar det inte alltför lång tid att skriva färdigt. Perfekt. Enda nackdelen är ju att det kan bli väl kort för en fysisk bok, men det fina med att ha ett förlag är ju att även det går att lösa. 🙂

Så lite senare ikväll, efter att intervju och annat är slut, ska jag börja skriva. Så får vi se vad det blir av detta. Och om jag orkar ro iland ett helt skrivprojekt till. Jag är faktiskt inte helt säker på det, men skrivlusten finns där i alla fall. 🙂

 

Det bidde en kortroman

Igår gick jag i mål med kortromansmanuset, tjoho! Det kändes skönt att iaf lyckas avsluta ett skrivprojekt under november trots att jag inte kom upp i de där 50K’na. En kortroman så här tätt inpå en redan avslutad roman var fullt tillräckligt och det känns också som en hanterbar massa att redigera efter att redan ha redigerat hela hösten 🙂

Men nu ska den först få vila under december och i januari eller så tar jag fram det igen, läser igenom, gör en första redigering innan min kollega får sätta tänderna i det och komma med feedback 🙂

Tills dess tar jag skrivledigt lite (som det känns nu, men vem vet? Det kliar redan i fingrarna efter att skriva något mer, haha) och njuter (förhoppningsvis) av julen och jag ska även försöka komma ikapp lite med läsningen som det detta år varit ganska dåligt med. Både för att jag skrivit en del och även för att jag inte hittat något som tilltalade mig. Men Storytel har faktiskt fått mig att läsa lite mer i alla fall , så det var nog en bra grej trots allt. Hittills har jag avslutat tre romaner sedan mitten av oktober, att jämföra med typ 4-5 böcker under hela året fram till dess. Så mitt nyårslöfte i år får nog bli att försöka läsa mer.

Planen med kortromanen är att den eventuellt (om jag känner att jag vill gå vidare med den) ska kunna ges ut under våren. 🙂 Så där har ni mina planer för den närmaste skrivtiden. Vilka är era?

fireworks-879461_1920