De första trevande stegen

Häromdagen gjorde jag något jag tänkt på en tid, men som jag inte riktigt vågat förrän nu. Idén kom efter en diskussion med Eva om var hitta modeller för porträttfoto i kommentarsfältet till ett tidigare inlägg, och hon kom med det eminenta förslaget att fråga vänner och bekanta på Facebook som kan tänkas ställa upp och låta sig fotas.

Nu resulterade det inte i något för min del, då jag inte har så jättestor bekantskapskrets just där, och de flesta heller inte bor i stan utan lite varstans i övriga världen. Men den idén ledde till en annan idé, så jag lade upp en förfrågan i en författargrupp på FB. Det var jätteläskigt! Men där borde det ju finnas lite personer som behöver nya, gratis författarfoton, tänkte jag 🙂 Och jag får förhoppningsvis lite träning.

Resultatet var över förväntan! I skrivande stund har flera redan hört av sig och nya tillkommer allt eftersom. Och jag försöker hitta en dag, tid och plats som funkar för var och en. Så roligt! Det ska bli riktigt spännande att se hur det går! Det hela kompliceras lite av att jag samtidigt är mitt i en rekryteringsprocess så vet inte riktigt hur mitt schema kommer se ut de närmaste veckorna, OM jag får jobbet. Men det är ju ett kärt besvär 🙂

Så detta kan komma att bli en intressant och lärorik vår. 🙂

På manussidan ska jag snart sätta igång och redigera kortromanen, och samtidigt har jag plockat upp det manus jag skrev direkt efter Nästan som du, det som fick hård men konstruktiv kritik från en testläsare och som jag för tillfället lade i träda medan jag funderade. Det som i ursprungsversionen hette Den som tiger, men som kanske kommer att få ett nytt namn, jag funderar nämligen på att byta genre på den och fokusera på lite andra delar av berättelsen än vad jag hade gjort i det första utkastet. Det var en del av kritiken, att genren inte var konsekvent och att det inte verkade tillhöra varken det ena eller det andra. Detta var ett utkast som tog rekordlång tid att få på pränt, drygt ett år, det är absolut det längsta någonsin för mig att jobba på ett råmanus. Så det känns ju lite surt att överge hela idén, speciellt som jag verkligen gillar min HP. 🙂  Så det ska få en chans till men först ska det upp till Manusmöte på förlaget 🙂  Jag kommer säkert återkomma till det framöver.

Vad har ni för planer såhär i början på ett sprillans nytt år?

Utsikt på dagens promenad:

årstaviken1årstaviken2

Samma utsikt som på bild 2 fotade jag även några dagar tidigare fast en annan tid på dagen:

marieberghamn3

Den gör sig bra både i solnedgång och i mörker tycker jag 🙂  De flesta bilderna är tagna vid Hornstulls Strand, med utsikt över Marievik.

 

 

Annonser

Uppdaterade skrivplaner

Efter att ha skrivit en början på den nya kortromanen kändes det som en ganska deprimerande inledning. Det är nog en ganska deprimerande historia med, och jag drabbades av insikten att folk kanske kommer lägga den ifrån sig om den börjar så.

Egentligen har jag fortfarande huvudet kvar hos det förra manuset (kortromanen, som vi kan kalla V), och vad jag helst skulle vilja göra är att fortsätta jobba med den. Men nu har jag ju bestämt mig för att den ska vila tills efter nyår, så det får jag låta bli.

Men jag ser verkligen fram emot att få fortsätta jobba med den om en knapp månad. 🙂 Det är en rolig berättelse. Fick en annan idé igår med, men det är inte så mycket en idé till en berättelse, mer idéer till en Värld, kan man säga. En som skulle vara intressant att utforska.

Men jag fortsätter nog att vila lite till. Och planerar in fler tillfällen att sälja mina två senaste böcker. Idag kom det hem en ny låda med Samhällets fiende, sånt är alltid roligt. 🙂

Skrivplaner

Just nu sitter jag och väntar på en avtalad tid för en jobbintervju på Skype och laddar inför skrivandet på mitt nästa projekt.

Efter den avslutade kortromanen var jag fortfarande sugen på att skriva mer (hallå, liksom? Hur ovanligt?) och tänkte att en novell kanske jag i alla fall  kan knåpa ihop. Sedan dök en idé upp lite sådär som de brukar, mer eller mindre oanmäld när jag pysslade med annat (=försökte sova). Och efter att ha tänkt på den någon dag insåg jag att den nog är värd lite mer utrymme än en novell. I alla fall  om jag ska kunna göra ämnet rättvisa. Och dessutom är de ju inte uppbyggda på samma sätt, och med tanke på det är detta nog snarare en kortroman till strukturen.

Jag gillar egentligen kortromaner riktigt bra som format. (Har ju skrivit en innan, Tills Himlen Faller Ner, som inte längre finns till försäljning.) Det är en tillräckligt välutvecklad berättelse för att tillfredsställa min berättarlust, och samtidigt tar det inte alltför lång tid att skriva färdigt. Perfekt. Enda nackdelen är ju att det kan bli väl kort för en fysisk bok, men det fina med att ha ett förlag är ju att även det går att lösa. 🙂

Så lite senare ikväll, efter att intervju och annat är slut, ska jag börja skriva. Så får vi se vad det blir av detta. Och om jag orkar ro iland ett helt skrivprojekt till. Jag är faktiskt inte helt säker på det, men skrivlusten finns där i alla fall. 🙂

 

Det bidde en kortroman

Igår gick jag i mål med kortromansmanuset, tjoho! Det kändes skönt att iaf lyckas avsluta ett skrivprojekt under november trots att jag inte kom upp i de där 50K’na. En kortroman så här tätt inpå en redan avslutad roman var fullt tillräckligt och det känns också som en hanterbar massa att redigera efter att redan ha redigerat hela hösten 🙂

Men nu ska den först få vila under december och i januari eller så tar jag fram det igen, läser igenom, gör en första redigering innan min kollega får sätta tänderna i det och komma med feedback 🙂

Tills dess tar jag skrivledigt lite (som det känns nu, men vem vet? Det kliar redan i fingrarna efter att skriva något mer, haha) och njuter (förhoppningsvis) av julen och jag ska även försöka komma ikapp lite med läsningen som det detta år varit ganska dåligt med. Både för att jag skrivit en del och även för att jag inte hittat något som tilltalade mig. Men Storytel har faktiskt fått mig att läsa lite mer i alla fall , så det var nog en bra grej trots allt. Hittills har jag avslutat tre romaner sedan mitten av oktober, att jämföra med typ 4-5 böcker under hela året fram till dess. Så mitt nyårslöfte i år får nog bli att försöka läsa mer.

Planen med kortromanen är att den eventuellt (om jag känner att jag vill gå vidare med den) ska kunna ges ut under våren. 🙂 Så där har ni mina planer för den närmaste skrivtiden. Vilka är era?

fireworks-879461_1920

NaNo-Who? …och meningen med livet

Det där med NaNoWriMo gick inte så bra. I år heller. Tror detta får bli mitt sista försök. Det är helt enkelt inte min grej, även om jag ÄLSKAR idén att tillsammans med tusentals människor över världen skriva en roman i november. Jag hamnade i en liten svacka med kortromanen där jag behövde ta en paus och tänka (och vila) några dagar som visade sig bli över en vecka och där var nano över för min del.

Men kortromanen är inte över för det. Har återupptagit skrivandet idag och är en bra bit på väg. I nuläget är den på 17 800 ord så nu kvalar den i alla fall  officiellt för att kallas just för en sådan. 🙂 (17 500 ord är den magiska gränsen 😉 ) Tror det blir åtminstone i alla fall  5000 ord till om jag ska gissa, innan den är i mål.

Jag fick så mycket fina reaktioner på mitt boksläpp igår, allt från gratulationer till förfrågningar om att köpa en bok till folk som uttryckte sin beundran för hur jag liksom bara… skriver. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det, men en del verkar beundra en för det faktum att man faktiskt får till det där med tiden att skriva en bok.

Kanske stämmer det som det sägs, att en tredjedel av svenskarna innerst inne drömmer om att skriva en bok? Men jag har aldrig förstått riktigt vad problemet skulle vara. Det är inte jag som försöker låta dryg eller så, men jag gör ju liksom bara det jag tycker är roligt, och när man har ett intresse, en passion, och vill ägna sig åt det, är det (som jag ser det i alla fall ) inte så hemskt svårt att hitta tiden att faktiskt göra det. Det är samma sak med fotograferandet. Jag bara… gör det.

Nu har jag ju valt en livsstil där jag mer eller mindre bara har mig själv att ta ansvar för, och det är ingen slump utan även det är ett medvetet val. Jag har aldrig kunnat se mig själv i rollen som någons mamma. Det har aldrig varit ett av mina livsmål, eller ens en punkt att beta av. Men det och en massa andra små och stora val har gjort det möjligt för mig att ägna min tid åt det jag tycker ger mitt liv guldkant.

Och jag tror det är något man måste göra. Om man vill bli lycklig. Jag tycker fler människor borde avsätta en del av sitt liv till att göra sig själva lyckliga istället för att lägga över det ansvaret på andra. JAG skulle inte vilja ha uppgiften att göra någon annan människa lycklig, vilken börda det skulle vara. Och alltså kommer jag aldrig förvänta mig av någon annan.

Det blev ett lite djupare inlägg än vad som var tänkt, men dessa funderingar dök liksom upp när det var flera som kommenterade den saken, och jag har funderat på det efteråt.

Hur ser ni på detta? Och ägnar ni så mycket tid för era egna intressen och passioner som ni skulle vilja?

woman-2827304_1920

Release!

Idag släpps äntligen min bok Samhällets fiende! Det känns jättekul, speciellt som processen från idé till bok denna gång varit ovanligt kort och okomplicerad. Detta är verkligen fördelen med eget förlag, att man kan få en idé i Februari, börja skriva och släppa boken i november. Det skulle aldrig ha gått med ett utomstående förlag. Där skulle jag förmodligen inte ens ha fått besked om utgivning än… 😉

Så här är den nu! Min tredje fysiska bok 🙂 (andra på eget förlag) Känns kanonfint.

SFBILD1

Jag har bytt

Det är så lustigt det där med tajming och hur man helt kan tappa inspirationen till ett visst projekt om det går för lång tid mellan tanke/planering, och handling/skrivande.

Det hände iaf med mitt nanomanus. Efter cirka 10k drabbades jag av den där akuta formen av självinsikt som ofta drabbar mig under råmanusfasen, och tänkte ”det här blir så jävla tråkigt att inte ens jag tycker det är intressant.”

Och då är det illa.

Jag vet inte om det handlade om missat momentum, dålig planering eller helt enkelt bara att storyn lät bättre i mitt huvud än på papper.

Jag gjorde ett lite halvhjärtat försök att byta perspektiv, och ton, men det hjälpte inte stort. Den var och förblev död.

Däremot var det något som slog an en sträng i tonen i det sista försöket. Det var verkligen inte min huvudkaraktär röst, det insåg jag snart. Det var någon annan. Och efter en liten skrivövning (fick tipset från den här artikeln http://www.writersdigest.com/editor-blogs/guide-to-literary-agents/exclusives/whats-the-big-idea-20-out-of-the-box-writing-exercises-story-starters) så hade jag ett foster till en annan idé. En helt ny och fräsch story.

Jag har bara skrivit drygt 3000 ord än, men det känns som om jag är något på spåret. Tror det kan bli en kortroman iaf, och det känns ganska lagom efter att precis ha avslutat ett fullängds romanprojekt. Det är roligt och kravlöst och passar mig perfekt. Plus att jag är väldigt nyfiken på att utforska idén.

När jag skriver noveller brukar jag sällan planera alls. Jag har bara konceptet och sedan skriver jag på ren inspiration. Kortromaner kan nog fungera lite på samma sätt, även fast de inte är uppbyggda som en novell. Det är tillräckligt kort för att man ska kunna överblicka hela och har inte lika många sidointriger mm som komplicerar.

Så nu kör jag på, mest på skoj och ser vad det blir av det. Jag ligger ganska långt bakom nanomålet, men det gör inget. Så länge det blir något skrivet i november är jag glad 🙂