Fota med blixt utomhus

De senaste veckorna har det blivit en del fotograferande med blixt. Något tidigare relativt outforskat för mig. Men jag älskar kvällsfoto så varför inte kombinera lite kvällsbilder med porträtt, tänkte jag 🙂

Så stämde träff med Moa och tog lite bilder på St Eriksbron (och väckte en del nyfikenhet från förbipasserande, haha. En bönade och bad tom om att få vara med i bild ”för han var ju nästan en influencer”, lol.) samt nedanför vid staketet mot spårområdet för fjärrtågen. De senare var tagna utan blixt för den nedgående solen ställde upp som ljuskälla, vilket blev rätt läckert.

Igår hade jag en annan fotografering, i 31 grader och stekande eftermiddagssol. En utmaning för det mesta, man vill ju sällan fota porträtt i direkt sol för det skapar väldigt skarpa och fula skuggor i ansiktet, så antingen får man fota i motljus eller som vi, söka sig till skuggan och använda blixt. Och nu var det blixtfotande jag var ute efter då jag införskaffat en sprillans ny blixt som jag ville testa 🙂

Så vi fotade en serie bilder på Skeppsholmen, hittade en rolig tegellabyrint som fick funka som bakgrund för de första, sedan lite foton i grönska och slutligen några vid vattnet i motljus. Blixten skötte alla situationer imponerande väl! Och stativet, som jag varit orolig skulle välta vid minsta vindpust eftersom blixtparaplyer har en tendens att fungera som segel, höll sig på benen. 🙂

Här är några av bilderna.

 

 

Annonser

Oplaneringens lov

Jag hänger en hel del på Instagram när jag har tid över och ibland kan man råka komma över chansen att boka in en extremt spontan fotosession med en dryg timmes varsel.

Det hela berodde på att jag hade ett för mig nytt objektiv i min vård och ville prova det, och det hela råkade sammanfalla med en väns instagramstory, så vi bestämde oss att ses vid slussen och se vad vi kunde åstadkomma på en timme.

Det var superroligt och (tror jag) första gången jag gått in i något liknande utan ens en idé om vad som ska fotas, var osv.

Men Södermalm är fint på så sätt att det erbjuder många intressanta bakgrunder. Så med lite påhittighet behöver man inte stå rådvill länge. 🙂

Här är ett urval av bilderna vi tog.

Objektivet visade sig vara riktigt trevligt, och jag som aldrig fotat på f/1,2 innan var lite nervös över hur det skulle gå. Speciellt efter att ha provat ett liknande fast 1,4 i vintras och förfasats över mängden obrukbara bilder. Men det gick bra. Det var ett kul objektiv och färgerna blev superhäftiga liksom bakgrundsoskärpan.

Vad som även var spännande var att fota uppe på Gondolen mitt i stekande kvällssol. Men det gick fint, så länge modellen höll ansiktet vänt från solen. Och håret skymde lägligt nog lite av den med. Däremot är hårljus himla fint tycker jag.

Om någon tycker modellen ser bekant ut har jag postat bilder med henne tidigare, från växthusfotograferingen i våras. 🙂

Framför allt den sista bilden tycker jag andas svensk sommarkväll i all sin prakt. 🙂

La Ballerina

Ni vet när man ser fram emot något, och liksom går och planerar i evigheter för att allt ska bli perfekt, försöker förbereda sig  mentalt. Och sedan blir det trots det inte alls som man tänkte sig, och besvikelsen blir så stor.

Det var något jag insåg igår, och efter att ha hattat fram och tillbaka med en tilltänkt modell för en fotografering, bokat, ställt in pga olika orsaker etc, så bestämde vi oss helt spontant och slutgiltigt för att fota samma kväll, typ igår em. Som tur var hade jag redan på morgonen varit ute och rekat lite, så hade ett par, tre olika locations som passade.

Så när det inte blev riktigt som jag tänkte mig var det inte hela världen, ibland kan även det bli ganska intressant. Lite som när man bygger upp en berättelse i sitt huvud, man ser den för sig hur tydligt som helst, men när man väl skriver den kommer det inte alls ut som man såg det för sig. Samma sak hände igår med den här fotosessionen. Det blev inte riktigt som jag hade föreställt mig, men efter att ha redigerat de första bilderna, så tycker jag det blev ganska intressant i alla fall  🙂

Här är ett smakprov.

0612-01R20612-10R20612-020612-04

Flera fotograferingar, yay!

Efter att jag kom hem från min minisemester har jag haft inte mindre än tre fotograferingar, varav två var igår, samt en workshop slash föreläsning. Det är alltså lite oregelbundet avstånd mellan dem än så länge. Först händer ingenting, och ingenting och ingenting, och sedan, BAM, dimper fler möjligheter över en samtidigt. Jag är ganska flexibelt och spontant lagd, och det kan jag vara för till skillnad från många andra tycker jag inte om att boka upp mig på en massa grejer varje dag utan ta varje dag som den kommer. Då kan man dessutom hoppa på chanser när de dyker upp, och anmäla sig till kurser när de erbjuds. Mer om det i nästa inlägg.

Först ut var fina Hiba igen, samma som från växthusfotograferingen tidigare. Detta var egentligen den huvudsakliga fotograferingen, det första var bara uppvärmning för att lära känna varandra. ;D Och vi upptäckte att vi jobbar bra ihop och hon är så otroligt proffsig och extremt fotogenisk, så det är en fröjd att jobba med henne varje gång.

006R009R013R030R031R035R048R058R

082R093R

097R
Grämer mig lite över den där prillan(?) eller vad det är som jag glömde ta bort, haha. Var så fokuserad på modellen i redigeringen att jag förbisåg den. 🙂 Men det är ju inte försent än! 

Sedan så blev jag plötsligt dubbelbokad igår (igen!) Jag hade visat en bild för min kollega jag verkligen gillade, en jag sett på instagram av en annan fotograf (en väldigt känd sådan) och som jag blev så himla inspirerad av. Och hon tyckte också den var jättefin så vi kom överens om att ha en snabbfotografering på stan. Vi bor båda i samma område med och fotade i närheten så det var snabbt organiserat! 😀

Och så här blev resultatet:

Frida-072

Hatten hade jag köpt samma vecka efter att ha googlat runt lite. Och den var perfekt. Jag tog fler med men denna blev min favorit! 🙂

Efter det var det dags att möta upp Moa som jag också ”träffat” via instagram, och bege oss ut till Hagaparken! (Himla bra när man både bor nära varann och kan fota i närheten av där man bor). Där körde vi lite slottstema, vilket var riktigt roligt, för det finns många fina miljöer där.

190505-32RN2
Denna och den sista i serien är mina favoriter.

190505-09R190505-11R190505-19R190505-16-2R190505-23R

Blev lite impad över hur fin skärpan blev på det senaste fotot med bländare 2,2. Detta var med the King of Bokeh, som jag tror jag skrivit om tidigare. Jag försöker smyga in det i några fotograferingar då och då, men det passar inte alltid utan funkar bäst när man vill ha headshots/halvfigur och har gott om plats att backa undan då den kräver lite utrymme.  Men då är det ett helt fantastiskt objektiv. Det är egentligen mycket bättre än vad jag är, hehe, så jag försöker växa ikapp det så gott jag kan. 🙂

Det var den senaste tidens fotograferingar. Ser fram emot syrenblomningen nu, hehe, men tills dess hoppas jag få göra fler ”skuggfoton” som det med Frida ovan. Jag har så många idéer jag vill prova så det hade varit skitkul!

Hoppas ni har haft en bra vecka!

”Oj!”

Oj, som i Oj vad länge sedan det var jag bloggade senast! 😮

Men kanske allra mest en reflektion från veckan som gick. En förundran över att ”Oj” verkar ha blivit svenskens standardreaktion över egna klumpigheter, till och med när andra drabbas. Som mannen i kön på ett cafe som efter att ha betalt vänder sig om och med armbågen knockar ett litet barn som stod i lagom höjd rakt bakom honom. Hans reaktion? Inte ”Åh, ursäkta, jag hoppas jag inte gjorde dig illa?” utan rätt och slätt ”Oj!” Sedan gick han vidare som om inget hänt. Och det hade det tydligen inte, för honom. Och det var ju allt som betydde något.

Eller som damen som stod vid sidan av vägen imorse och tittade åt olika håll när jag närmade mig. Och som precis när jag ska gå förbi vänder sig om och knallar ut rakt framför mig så vi nätt och jämnt krockade, varpå jag inte kunde låta bli att muttra lite. Hennes reaktion? Inte ”Åh förlåt, så klumpigt av mig.”

Utan bara ”Oj!”

Det är som om de tror att det är likvärdig med en ursäkt, eller på något sätt svär dem fria från all inblandning.

Nämnas bör även mannen som när jag skulle passera honom efter att ha klivit av tunnelbanan slungar en relativt stor och hård packad ryggsäck över axeln som träffar mig i bröstkorgen. Inte speciellt skönt, kan jag säga. Men han sa inte ens oj, han bara tittade på mig som om jag fick skylla mig själv för att jag kom i vägen.

En annan reflektion på samma tema. När man närmar sig en grupp japanska turister på stan (det händer ganska ofta), och de står i en klunga som täcker hela trottoaren behöver man inte mer än närma sig för att de ordlöst ska skingra sig och släppa förbi en. (har hänt flera ggr och jag blir lika förundrad varje gång) Men när det gäller svenskar behövs det både minst ett ”ursäkta?” (ibland två) och ett ”kan jag få komma förbi?” plus inblandning från någon av deras vänner som påkallar de andras uppmärksamhet, innan de motvilligt stiger åt sidan och låter en passera.

Vi svenskar har en del att lära på den fronten.

Och samtidigt, jag läste någonstans att svenskar som möter någon på en gata bestämmer sig ömsesidigt redan någonstans runt 18 meter från varandra på vilken sida av den andre de ska passera. Har tänkt på det där de senaste gångerna jag varit ute och gått, och det verkar faktiskt stämma. 😀  Så hur kan vi då ha så himla svårt att visa samma hänsyn i andra sammanhang? Eller om vi omformulerar det: När blev vi så självupptagna att vi slutade praktisera vanlig hövlighet?

IMG_1444

 

 

Bokproduktion och studiofoto

Just nu är det inte så mycket fotograferande, eller ens skrivande då vi är mitt uppe i den mest intensiva biten av produktionen av vårens första titel.

Härom natten satt jag med inlagan till ganska sent och idag ska jag göra färdigt det sista där. Men jag hinner fundera på mitt eget manus och skriva några stycken här och där. Och det verkar på ett sätt vara bra, för igår kom jag på en intressant utveckling av en scen jag ärligt talat kom på av ett ögonblicks infall.

Jag planerar förvisso handlingen i stort rättså ingående, men visst finns det gott om plats för scener och detaljer jag inte planerat med, och ibland letar de sig in i texten när jag är avslappnad och bara skriver. Sedan inser jag att de faktiskt gillar dem, men måste förstås veta hur de ska passa in i handlingen. Gör de inte det ryker de, men oftast märker jag att de faktiskt har ett syfte.

Och igår kom jag på det.

Härom dagen gjorde jag något läskigt. Jag kontaktade en person som jag tror skulle kunna hjälpa mig att utvecklas (inom foto). Jag har inte fått svar än, men oavsett hur det går med det, så är jag rätt nöjd över att jag vågade höra av mig. Jag kommer nog försöka igen på annat håll med, så detta var bara ett första steg på vägen. 🙂

Just nu är det väldigt ont om fototillfällen, vilket gör att kameran blivit liggande i stort sett oanvänd lite för länge. Men härom veckan var jag på kurs en kväll på Scandinavian Photo, och det var kanonroligt. Plus att jag lärde känna lite andra fotografer. Det hade blivit en miss i planeringen från butikens sida så kursen skulle egentligen börja en timme senare än annonserat. Efter lite missnöje (en del hade rest rätt långt) så satte vi oss i cafedelen och började prata med varann, och en timme försvann iväg jättefort. Och det var ju jätteroligt att få höra vilken erfarenhet de hade, vad de hade för mål med kursen och fotandet osv.

Därför blev stämningen lite mindre spänd när vi senare fick börja fota med modellen för kvällen, som hette Elin och var kanonduktig. Här är några av bilderna jag tog.

Den kursen gav absolut mersmak. 🙂 och studiofoto var ju riktigt roligt, inte alls så läskigt som jag trodde. Självklart spelar det även in att vi hade tillgång till riktigt bra utrustning. 🙂

Nu ska jag fortsätta manuspysslet.

Ha det bra så länge. 🙂

Ny författare!

I dagarna har vi antagit en ny författare på förlaget. Så nu råder bråda tider då vi har en supertajt deadline som måste hållas. Men det ska nog gå bra. Är det något jag är hyfsat bra på är det planering, och framför allt att planera min tid. Jag är tidspessimist och det har visat sig vara en ganska bra grej att vara. Man kanske är tidig ibland och får vänta in sin tid, men man missar i alla fall  inte viktiga saker. Återstår att se om det räcker den här gången. Det är ju flera personer att ta hänsyn till som alla har sina liv, sina familjer, sina övriga saker som behöver fixas och prioriteras.

Jag kommer likt Eva-Lisa få sätta mitt egna skrivande på paus litegrann till i april åtminstone. Och jag som just fått ett oväntat anfall av inspiration! 🙂 Men förhoppningsvis håller den i sig, för detta kommer kräva merparten av min fritid under hela mars. Det ska bli riktigt roligt, spännande och utmanande!

För övrigt har jag inte ens fotat speciellt mycket, bara några små fotopromenader med omväxlande 135mm och 24-70mm.

Back to manusgenomgång! Sa jag att jag komma arbeta med det här manuset varje vaken stund den närmaste tiden? 🙂

långholmen2hornstull_MG_2260_MG_2256_MG_2263vår