Flera fotograferingar, yay!

Efter att jag kom hem från min minisemester har jag haft inte mindre än tre fotograferingar, varav två var igår, samt en workshop slash föreläsning. Det är alltså lite oregelbundet avstånd mellan dem än så länge. Först händer ingenting, och ingenting och ingenting, och sedan, BAM, dimper fler möjligheter över en samtidigt. Jag är ganska flexibelt och spontant lagd, och det kan jag vara för till skillnad från många andra tycker jag inte om att boka upp mig på en massa grejer varje dag utan ta varje dag som den kommer. Då kan man dessutom hoppa på chanser när de dyker upp, och anmäla sig till kurser när de erbjuds. Mer om det i nästa inlägg.

Först ut var fina Hiba igen, samma som från växthusfotograferingen tidigare. Detta var egentligen den huvudsakliga fotograferingen, det första var bara uppvärmning för att lära känna varandra. ;D Och vi upptäckte att vi jobbar bra ihop och hon är så otroligt proffsig och extremt fotogenisk, så det är en fröjd att jobba med henne varje gång.

006R009R013R030R031R035R048R058R

082R093R

097R
Grämer mig lite över den där prillan(?) eller vad det är som jag glömde ta bort, haha. Var så fokuserad på modellen i redigeringen att jag förbisåg den. 🙂 Men det är ju inte försent än! 

Sedan så blev jag plötsligt dubbelbokad igår (igen!) Jag hade visat en bild för min kollega jag verkligen gillade, en jag sett på instagram av en annan fotograf (en väldigt känd sådan) och som jag blev så himla inspirerad av. Och hon tyckte också den var jättefin så vi kom överens om att ha en snabbfotografering på stan. Vi bor båda i samma område med och fotade i närheten så det var snabbt organiserat! 😀

Och så här blev resultatet:

Frida-072

Hatten hade jag köpt samma vecka efter att ha googlat runt lite. Och den var perfekt. Jag tog fler med men denna blev min favorit! 🙂

Efter det var det dags att möta upp Moa som jag också ”träffat” via instagram, och bege oss ut till Hagaparken! (Himla bra när man både bor nära varann och kan fota i närheten av där man bor). Där körde vi lite slottstema, vilket var riktigt roligt, för det finns många fina miljöer där.

190505-32RN2
Denna och den sista i serien är mina favoriter.

190505-09R190505-11R190505-19R190505-16-2R190505-23R

Blev lite impad över hur fin skärpan blev på det senaste fotot med bländare 2,2. Detta var med the King of Bokeh, som jag tror jag skrivit om tidigare. Jag försöker smyga in det i några fotograferingar då och då, men det passar inte alltid utan funkar bäst när man vill ha headshots/halvfigur och har gott om plats att backa undan då den kräver lite utrymme.  Men då är det ett helt fantastiskt objektiv. Det är egentligen mycket bättre än vad jag är, hehe, så jag försöker växa ikapp det så gott jag kan. 🙂

Det var den senaste tidens fotograferingar. Ser fram emot syrenblomningen nu, hehe, men tills dess hoppas jag få göra fler ”skuggfoton” som det med Frida ovan. Jag har så många idéer jag vill prova så det hade varit skitkul!

Hoppas ni har haft en bra vecka!

Annonser

”Oj!”

Oj, som i Oj vad länge sedan det var jag bloggade senast! 😮

Men kanske allra mest en reflektion från veckan som gick. En förundran över att ”Oj” verkar ha blivit svenskens standardreaktion över egna klumpigheter, till och med när andra drabbas. Som mannen i kön på ett cafe som efter att ha betalt vänder sig om och med armbågen knockar ett litet barn som stod i lagom höjd rakt bakom honom. Hans reaktion? Inte ”Åh, ursäkta, jag hoppas jag inte gjorde dig illa?” utan rätt och slätt ”Oj!” Sedan gick han vidare som om inget hänt. Och det hade det tydligen inte, för honom. Och det var ju allt som betydde något.

Eller som damen som stod vid sidan av vägen imorse och tittade åt olika håll när jag närmade mig. Och som precis när jag ska gå förbi vänder sig om och knallar ut rakt framför mig så vi nätt och jämnt krockade, varpå jag inte kunde låta bli att muttra lite. Hennes reaktion? Inte ”Åh förlåt, så klumpigt av mig.”

Utan bara ”Oj!”

Det är som om de tror att det är likvärdig med en ursäkt, eller på något sätt svär dem fria från all inblandning.

Nämnas bör även mannen som när jag skulle passera honom efter att ha klivit av tunnelbanan slungar en relativt stor och hård packad ryggsäck över axeln som träffar mig i bröstkorgen. Inte speciellt skönt, kan jag säga. Men han sa inte ens oj, han bara tittade på mig som om jag fick skylla mig själv för att jag kom i vägen.

En annan reflektion på samma tema. När man närmar sig en grupp japanska turister på stan (det händer ganska ofta), och de står i en klunga som täcker hela trottoaren behöver man inte mer än närma sig för att de ordlöst ska skingra sig och släppa förbi en. (har hänt flera ggr och jag blir lika förundrad varje gång) Men när det gäller svenskar behövs det både minst ett ”ursäkta?” (ibland två) och ett ”kan jag få komma förbi?” plus inblandning från någon av deras vänner som påkallar de andras uppmärksamhet, innan de motvilligt stiger åt sidan och låter en passera.

Vi svenskar har en del att lära på den fronten.

Och samtidigt, jag läste någonstans att svenskar som möter någon på en gata bestämmer sig ömsesidigt redan någonstans runt 18 meter från varandra på vilken sida av den andre de ska passera. Har tänkt på det där de senaste gångerna jag varit ute och gått, och det verkar faktiskt stämma. 😀  Så hur kan vi då ha så himla svårt att visa samma hänsyn i andra sammanhang? Eller om vi omformulerar det: När blev vi så självupptagna att vi slutade praktisera vanlig hövlighet?

IMG_1444

 

 

Bokproduktion och studiofoto

Just nu är det inte så mycket fotograferande, eller ens skrivande då vi är mitt uppe i den mest intensiva biten av produktionen av vårens första titel.

Härom natten satt jag med inlagan till ganska sent och idag ska jag göra färdigt det sista där. Men jag hinner fundera på mitt eget manus och skriva några stycken här och där. Och det verkar på ett sätt vara bra, för igår kom jag på en intressant utveckling av en scen jag ärligt talat kom på av ett ögonblicks infall.

Jag planerar förvisso handlingen i stort rättså ingående, men visst finns det gott om plats för scener och detaljer jag inte planerat med, och ibland letar de sig in i texten när jag är avslappnad och bara skriver. Sedan inser jag att de faktiskt gillar dem, men måste förstås veta hur de ska passa in i handlingen. Gör de inte det ryker de, men oftast märker jag att de faktiskt har ett syfte.

Och igår kom jag på det.

Härom dagen gjorde jag något läskigt. Jag kontaktade en person som jag tror skulle kunna hjälpa mig att utvecklas (inom foto). Jag har inte fått svar än, men oavsett hur det går med det, så är jag rätt nöjd över att jag vågade höra av mig. Jag kommer nog försöka igen på annat håll med, så detta var bara ett första steg på vägen. 🙂

Just nu är det väldigt ont om fototillfällen, vilket gör att kameran blivit liggande i stort sett oanvänd lite för länge. Men härom veckan var jag på kurs en kväll på Scandinavian Photo, och det var kanonroligt. Plus att jag lärde känna lite andra fotografer. Det hade blivit en miss i planeringen från butikens sida så kursen skulle egentligen börja en timme senare än annonserat. Efter lite missnöje (en del hade rest rätt långt) så satte vi oss i cafedelen och började prata med varann, och en timme försvann iväg jättefort. Och det var ju jätteroligt att få höra vilken erfarenhet de hade, vad de hade för mål med kursen och fotandet osv.

Därför blev stämningen lite mindre spänd när vi senare fick börja fota med modellen för kvällen, som hette Elin och var kanonduktig. Här är några av bilderna jag tog.

Den kursen gav absolut mersmak. 🙂 och studiofoto var ju riktigt roligt, inte alls så läskigt som jag trodde. Självklart spelar det även in att vi hade tillgång till riktigt bra utrustning. 🙂

Nu ska jag fortsätta manuspysslet.

Ha det bra så länge. 🙂

Ny författare!

I dagarna har vi antagit en ny författare på förlaget. Så nu råder bråda tider då vi har en supertajt deadline som måste hållas. Men det ska nog gå bra. Är det något jag är hyfsat bra på är det planering, och framför allt att planera min tid. Jag är tidspessimist och det har visat sig vara en ganska bra grej att vara. Man kanske är tidig ibland och får vänta in sin tid, men man missar i alla fall  inte viktiga saker. Återstår att se om det räcker den här gången. Det är ju flera personer att ta hänsyn till som alla har sina liv, sina familjer, sina övriga saker som behöver fixas och prioriteras.

Jag kommer likt Eva-Lisa få sätta mitt egna skrivande på paus litegrann till i april åtminstone. Och jag som just fått ett oväntat anfall av inspiration! 🙂 Men förhoppningsvis håller den i sig, för detta kommer kräva merparten av min fritid under hela mars. Det ska bli riktigt roligt, spännande och utmanande!

För övrigt har jag inte ens fotat speciellt mycket, bara några små fotopromenader med omväxlande 135mm och 24-70mm.

Back to manusgenomgång! Sa jag att jag komma arbeta med det här manuset varje vaken stund den närmaste tiden? 🙂

långholmen2hornstull_MG_2260_MG_2256_MG_2263vår

Våga mera

Så här ett knappt år efter att jag började kan jag konstatera att fotografi är rättså annorlunda från skrivandet.

No kidding, tänker ni säkert, skriva och fota är ju inte alls samma sak. Och det stämmer. Men det är båda kreativa yrken och i de flesta sådana idag måste man vara lite driftig för att synas och för att folk ska hitta en. Däri ligger likheterna. Skillnaden är — bland annat — att man som författare är van att arbeta lite i skymundan, nästan i smyg, utan att helst behöva blanda in andra än möjligen en testläsare, NÄR MAN ÄR KLAR. Definitivt inte under skapandeprocessen, om man inte stöter på problem av något slag.

Men för att komma någonstans med fotandet har jag insett att jag måste bli lite mer driftig redan i skapandefasen, för att alls ha någon att fotografera. Och att hitta de personerna, det är inte helt enkelt. Inte ens när man fotar gratis.

Men härom dagen var jag ute och fotade en kille jag fick kontakt med i en annan fbgrupp, nu för fotointresserade, när jag frågade om det fanns någon som var villig att förbarma sig över mig för att jag skulle få testa mitt nya objektiv 🙂 Och en anmälde sig frivillig.

I en annan grupp pratade vi om hur man hittar frivilliga som nybörjare, det blev en väldigt lång och intresset tråd med många bra tips. De flesta var överens om att det var svårt, men några var väldigt kreativa och driftiga och peppade mig att inse att jag nog faktiskt måste börja hitta sätt att få kontakt med folk att fota.

Och däri ligga skillnaden, man måste interagera och söka kontakt och vara social så mycket mer för att alls kunna skapa något. Och det var jag inte riktigt beredd på. Om sanningen ska fram hade jag nog inte ens hunnit så långt i tankearbetet. Men det var en nyttig lärdom. Och väldigt trevligt med. Man lär känna flera nya personer. Och ibland hittar man till och med nya vänner. Men det är verkligen en utmaning för en som jag som är van vid och rentav trivs bäst med att skapa i enskildhet.

På jobbet är jag social, men det är en helt annan sak. Det är inte konstgjort eller så, jag tycker verkligen om att träffa kunderna, men det faktum att jag pratar med folk hela dagarna gör det verkligen skönt att vara för sig själv på fritiden. Jag behöver det också.

Förra veckan träffade jag som jag tror jag tidigare skrev Irene från en tidigare fotografering och vi planerar redan en ny fotosession till våren/sommaren när det är lite grönt och fint ute. Det ska bli roligt. Överlag tror jag det kommer bli lättare att få ut folk för att fotas när vädret är lite härligare och man kanske inte känner sig lika vinterglåmig. 🙂  Och dessutom blir det ju roligare bilder med.

Jag drömmer redan om en bild i Kungsan med körsbärsträden i full blom, någon tidig (vi snackar svinottan) morgon innan den fylls av folk med samma tanke. Och så vill jag fota på ett cafe igen, eller i alla fall  nästan. Har en intressant idé till den fotograferingen. 🙂

Överlag känner jag mig redo för vår nu. Och fr.o.m helgen ska tydligen våren börja. Våren i den definitionen ”medeltemperatur över noll i en vecka”. Ser verkligen fram emot det 🙂

190220-03
Taget på Skeppsbro Bageri med Kungen av Bokeh där vi stannade för en fika under fotograferingen då det var smällkallt den dagen. Blev rätt läcker bild tycker jag 🙂 

 

Fulltecknad

Idag efter jobbet träffade jag Irene Jansson, som jag tidigare fotograferat, över en lunch på stan 🙂 Det var supertrevligt och vi satt länge och pratade om skrivandet, lektörer, skrivhandböcker och till o med fotandet. Jag berättade dessutom om mina tankar kring skrivandet just nu. Den där känslan av kluvenhet jag haft en tid.

Jag slits mellan två olika önskemål och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Vad jag dock vet är att jag gärna vill lägga mer tid på fotograferandet, för det är något som känns väldigt roligt och utvecklande just nu. Skrivandet är också utvecklande, man slutar väl aldrig att utvecklas där, men känslan jag hade när jag började har väl mattats av lite, kan man säga.

Och beroende på om svaret blir bu eller bä så finns det nya saker att ta ställning till där med.

Men jag ger det den tid det behöver.

Idag köpte jag i alla fall  ett nytt objektiv. Kunde inte låta bli när jag hittade en begagnad Lord of the Red Rings. Det krävdes bara några timmars överläggande innan jag godkände det inköpet 😉  Så nu ska jag pröva den så fort tillfälle ges. Har redan provat den lite i fotobutiken, men vill gärna komma ut och testa den mer på riktigt. 🙂 Om ingen annan anmäler sig frivillig blir det nog min mamma som får vara frivillig, haha. Hon som inte direkt älskar att bli fotad. Stackaren. Men man får väl ställa upp för konsten, eller hur? 😉

Nu ska jag sova. Arbetsdag imorgon med 🙂 Någon måste se till att hungriga helgfirare får sin frukost! 😀

Dagens snapshot:

IMG_0941

Jag försöker fortfarande hitta något vackert med den där fula byggnaden. Det skulle väl vara reflektioner i glasfasaderna framför då. 🙂

Fotografering med Cecilia Fredriksson

Förra veckan hade jag nöjet att få fotografera Författaren, Lektören och Manusutvecklaren Cecilia. Vi hade hittat ett perfekt ställe på Djurgården där vi skulle fota i en underbar miljö. Tyvärr fick vi veta i typ sista minuten (mitt på dagen, dagen innan och mindre än 24 h innan vi skulle vara där) att det inte gick ändå, trots att jag frågat och fått ok i god tid innan. Så det blev att hastigt och lustigt försöka hitta något annat ställe. Jag tillbringade hela den eftermiddagen med att åka runt i stan i snöslask och elände och försöka spåna fram lite bra platser. Det slutade med att vi fotade i en bokhandel, på ett cafe samt några bilder utomhus. Just den dagen hade temperaturen sjunkit drastiskt från slasket dagen innan och det var typ -11 ute och inte alls något mysväder. Men trots det lyckades vi få helt ok bilder tycker jag. 🙂

Här är några:

190206-22L190206-03L190206-36L190206-12N190206-32N

Det var en väldigt lärorik och rolig fotografering. Det är så kul att man lär sig nya saker vid varje tillfälle. 🙂 Och eftersom det var isande kallt blev det en härligt ”krispig” känsla i utomhusbilderna. 😀