Bokproduktion och studiofoto

Just nu är det inte så mycket fotograferande, eller ens skrivande då vi är mitt uppe i den mest intensiva biten av produktionen av vårens första titel.

Härom natten satt jag med inlagan till ganska sent och idag ska jag göra färdigt det sista där. Men jag hinner fundera på mitt eget manus och skriva några stycken här och där. Och det verkar på ett sätt vara bra, för igår kom jag på en intressant utveckling av en scen jag ärligt talat kom på av ett ögonblicks infall.

Jag planerar förvisso handlingen i stort rättså ingående, men visst finns det gott om plats för scener och detaljer jag inte planerat med, och ibland letar de sig in i texten när jag är avslappnad och bara skriver. Sedan inser jag att de faktiskt gillar dem, men måste förstås veta hur de ska passa in i handlingen. Gör de inte det ryker de, men oftast märker jag att de faktiskt har ett syfte.

Och igår kom jag på det.

Härom dagen gjorde jag något läskigt. Jag kontaktade en person som jag tror skulle kunna hjälpa mig att utvecklas (inom foto). Jag har inte fått svar än, men oavsett hur det går med det, så är jag rätt nöjd över att jag vågade höra av mig. Jag kommer nog försöka igen på annat håll med, så detta var bara ett första steg på vägen. 🙂

Just nu är det väldigt ont om fototillfällen, vilket gör att kameran blivit liggande i stort sett oanvänd lite för länge. Men härom veckan var jag på kurs en kväll på Scandinavian Photo, och det var kanonroligt. Plus att jag lärde känna lite andra fotografer. Det hade blivit en miss i planeringen från butikens sida så kursen skulle egentligen börja en timme senare än annonserat. Efter lite missnöje (en del hade rest rätt långt) så satte vi oss i cafedelen och började prata med varann, och en timme försvann iväg jättefort. Och det var ju jätteroligt att få höra vilken erfarenhet de hade, vad de hade för mål med kursen och fotandet osv.

Därför blev stämningen lite mindre spänd när vi senare fick börja fota med modellen för kvällen, som hette Elin och var kanonduktig. Här är några av bilderna jag tog.

Den kursen gav absolut mersmak. 🙂 och studiofoto var ju riktigt roligt, inte alls så läskigt som jag trodde. Självklart spelar det även in att vi hade tillgång till riktigt bra utrustning. 🙂

Nu ska jag fortsätta manuspysslet.

Ha det bra så länge. 🙂

Annonser

Ny författare!

I dagarna har vi antagit en ny författare på förlaget. Så nu råder bråda tider då vi har en supertajt deadline som måste hållas. Men det ska nog gå bra. Är det något jag är hyfsat bra på är det planering, och framför allt att planera min tid. Jag är tidspessimist och det har visat sig vara en ganska bra grej att vara. Man kanske är tidig ibland och får vänta in sin tid, men man missar i alla fall  inte viktiga saker. Återstår att se om det räcker den här gången. Det är ju flera personer att ta hänsyn till som alla har sina liv, sina familjer, sina övriga saker som behöver fixas och prioriteras.

Jag kommer likt Eva-Lisa få sätta mitt egna skrivande på paus litegrann till i april åtminstone. Och jag som just fått ett oväntat anfall av inspiration! 🙂 Men förhoppningsvis håller den i sig, för detta kommer kräva merparten av min fritid under hela mars. Det ska bli riktigt roligt, spännande och utmanande!

För övrigt har jag inte ens fotat speciellt mycket, bara några små fotopromenader med omväxlande 135mm och 24-70mm.

Back to manusgenomgång! Sa jag att jag komma arbeta med det här manuset varje vaken stund den närmaste tiden? 🙂

långholmen2hornstull_MG_2260_MG_2256_MG_2263vår

Våga mera

Så här ett knappt år efter att jag började kan jag konstatera att fotografi är rättså annorlunda från skrivandet.

No kidding, tänker ni säkert, skriva och fota är ju inte alls samma sak. Och det stämmer. Men det är båda kreativa yrken och i de flesta sådana idag måste man vara lite driftig för att synas och för att folk ska hitta en. Däri ligger likheterna. Skillnaden är — bland annat — att man som författare är van att arbeta lite i skymundan, nästan i smyg, utan att helst behöva blanda in andra än möjligen en testläsare, NÄR MAN ÄR KLAR. Definitivt inte under skapandeprocessen, om man inte stöter på problem av något slag.

Men för att komma någonstans med fotandet har jag insett att jag måste bli lite mer driftig redan i skapandefasen, för att alls ha någon att fotografera. Och att hitta de personerna, det är inte helt enkelt. Inte ens när man fotar gratis.

Men härom dagen var jag ute och fotade en kille jag fick kontakt med i en annan fbgrupp, nu för fotointresserade, när jag frågade om det fanns någon som var villig att förbarma sig över mig för att jag skulle få testa mitt nya objektiv 🙂 Och en anmälde sig frivillig.

I en annan grupp pratade vi om hur man hittar frivilliga som nybörjare, det blev en väldigt lång och intresset tråd med många bra tips. De flesta var överens om att det var svårt, men några var väldigt kreativa och driftiga och peppade mig att inse att jag nog faktiskt måste börja hitta sätt att få kontakt med folk att fota.

Och däri ligga skillnaden, man måste interagera och söka kontakt och vara social så mycket mer för att alls kunna skapa något. Och det var jag inte riktigt beredd på. Om sanningen ska fram hade jag nog inte ens hunnit så långt i tankearbetet. Men det var en nyttig lärdom. Och väldigt trevligt med. Man lär känna flera nya personer. Och ibland hittar man till och med nya vänner. Men det är verkligen en utmaning för en som jag som är van vid och rentav trivs bäst med att skapa i enskildhet.

På jobbet är jag social, men det är en helt annan sak. Det är inte konstgjort eller så, jag tycker verkligen om att träffa kunderna, men det faktum att jag pratar med folk hela dagarna gör det verkligen skönt att vara för sig själv på fritiden. Jag behöver det också.

Förra veckan träffade jag som jag tror jag tidigare skrev Irene från en tidigare fotografering och vi planerar redan en ny fotosession till våren/sommaren när det är lite grönt och fint ute. Det ska bli roligt. Överlag tror jag det kommer bli lättare att få ut folk för att fotas när vädret är lite härligare och man kanske inte känner sig lika vinterglåmig. 🙂  Och dessutom blir det ju roligare bilder med.

Jag drömmer redan om en bild i Kungsan med körsbärsträden i full blom, någon tidig (vi snackar svinottan) morgon innan den fylls av folk med samma tanke. Och så vill jag fota på ett cafe igen, eller i alla fall  nästan. Har en intressant idé till den fotograferingen. 🙂

Överlag känner jag mig redo för vår nu. Och fr.o.m helgen ska tydligen våren börja. Våren i den definitionen ”medeltemperatur över noll i en vecka”. Ser verkligen fram emot det 🙂

190220-03
Taget på Skeppsbro Bageri med Kungen av Bokeh där vi stannade för en fika under fotograferingen då det var smällkallt den dagen. Blev rätt läcker bild tycker jag 🙂 

 

Fulltecknad

Idag efter jobbet träffade jag Irene Jansson, som jag tidigare fotograferat, över en lunch på stan 🙂 Det var supertrevligt och vi satt länge och pratade om skrivandet, lektörer, skrivhandböcker och till o med fotandet. Jag berättade dessutom om mina tankar kring skrivandet just nu. Den där känslan av kluvenhet jag haft en tid.

Jag slits mellan två olika önskemål och vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Vad jag dock vet är att jag gärna vill lägga mer tid på fotograferandet, för det är något som känns väldigt roligt och utvecklande just nu. Skrivandet är också utvecklande, man slutar väl aldrig att utvecklas där, men känslan jag hade när jag började har väl mattats av lite, kan man säga.

Och beroende på om svaret blir bu eller bä så finns det nya saker att ta ställning till där med.

Men jag ger det den tid det behöver.

Idag köpte jag i alla fall  ett nytt objektiv. Kunde inte låta bli när jag hittade en begagnad Lord of the Red Rings. Det krävdes bara några timmars överläggande innan jag godkände det inköpet 😉  Så nu ska jag pröva den så fort tillfälle ges. Har redan provat den lite i fotobutiken, men vill gärna komma ut och testa den mer på riktigt. 🙂 Om ingen annan anmäler sig frivillig blir det nog min mamma som får vara frivillig, haha. Hon som inte direkt älskar att bli fotad. Stackaren. Men man får väl ställa upp för konsten, eller hur? 😉

Nu ska jag sova. Arbetsdag imorgon med 🙂 Någon måste se till att hungriga helgfirare får sin frukost! 😀

Dagens snapshot:

IMG_0941

Jag försöker fortfarande hitta något vackert med den där fula byggnaden. Det skulle väl vara reflektioner i glasfasaderna framför då. 🙂

Fotografering med Cecilia Fredriksson

Förra veckan hade jag nöjet att få fotografera Författaren, Lektören och Manusutvecklaren Cecilia. Vi hade hittat ett perfekt ställe på Djurgården där vi skulle fota i en underbar miljö. Tyvärr fick vi veta i typ sista minuten (mitt på dagen, dagen innan och mindre än 24 h innan vi skulle vara där) att det inte gick ändå, trots att jag frågat och fått ok i god tid innan. Så det blev att hastigt och lustigt försöka hitta något annat ställe. Jag tillbringade hela den eftermiddagen med att åka runt i stan i snöslask och elände och försöka spåna fram lite bra platser. Det slutade med att vi fotade i en bokhandel, på ett cafe samt några bilder utomhus. Just den dagen hade temperaturen sjunkit drastiskt från slasket dagen innan och det var typ -11 ute och inte alls något mysväder. Men trots det lyckades vi få helt ok bilder tycker jag. 🙂

Här är några:

190206-22L190206-03L190206-36L190206-12N190206-32N

Det var en väldigt lärorik och rolig fotografering. Det är så kul att man lär sig nya saker vid varje tillfälle. 🙂 Och eftersom det var isande kallt blev det en härligt ”krispig” känsla i utomhusbilderna. 😀

Att vara författare

…är något jag inte ägnat jättemycket tid åt den senaste månaden.

Har mest fotograferat eller redigerat foton. Samtidigt har jag dragit ner på fototiden, eller snarare effektiviserat den. Förut kunde jag vara ute och fota flera dagar i veckan, men nu fotar jag inte så mycket stadsmotiv längre, så det blir oftast bara när jag har bestämt tid för att fota någon. Vilket känns bra. Det är som att fotandet fått ett syfte nu.

Men i veckan har jag tagit upp manuset igen. Och jag minns hur mycket jag faktiskt gillar den här berättelsen. Och mina huvudpersoner. Det känns fint att få tillbringa lite tid med dem igen.

Och ikväll ska jag förstöra en av karaktärernas lediga dag. För det är ju sådant vi författare sysslar med, elaka som vi är. Vi gör livet surt för våra karaktärer. Ibland blir det bra igen mot slutet, ibland inte. Precis som med livet.

Den här berättelsen grundar sig på en idé jag fick när jag läste en annan bok för flera herrans år sedan. Jag får ofta bra idéer när jag läser, faktiskt. Jag hittar något jag gillar, ett koncept eller något annat som talar till mig, och så föds en egen idé. Den har legat i bakhuvudet och mognat sedan dess.

Så förhoppningsvis blir det min nästa bok. Känns fint att kunna säga det. 🙂

Nu ska jag gå och sätta karaktär M på prov.

Mobilbilder från dagens promenad. ☺️

Att hitta locations

…är något jag har ägnat en hel massa tid åt den senaste tiden. För, har jag fått lära mig, det faller på fotografens lott vid en fotografering. Vilket kanske iofs inte är så konstigt, då man har en annan insikt i hur tex ljusförhållandena på platsen påverkar bilden.

Och när man börjar komma in i det är det faktiskt både roligt och utmanande. Speciellt så här års, när vädret ofta är tråkigt, rent av dåligt, det är inte speciellt ljust ens på dagen de allra mulnaste dagarna och ibland måste man ha eventuell nederbörd i åtanke med.

Sedan är det såklart oftast ett samarbete med den som ska fotas, för att hitta en plats eller miljö denne känner passar dem och som även passar bra med tanke på vem de är och vad de gör. I det här fallet vad de skriver för slags böcker.

En deckarförfattare och en romanceförfattare kanske inte kan porträtteras i samma miljöer, eller, kan kan de såklart, men oftast vill de kanske inte det. Sedan kan det såklart bli en spännande kontrast om man ändå använder en miljö som starkt kontrasterar med ämnet. Så det är också en kul tanke att ta med i beräkningen. Om personen är inne på samma linje.

Och eftersom de senaste veckorna inte har inneburit några fotograferingar av olika anledningar, har jag ägnat lite av min fritid åt att åka runt och rekognoscera lite efter lämpliga platser, och det är faktiskt roligt. Plötsligt börjar man se stan på ett annat sätt. Vilket jag först fick göra när jag började fota cityscape. Nu fåt jag ytterligare en ny syn på stan, så på ett sätt kan man säga att fotograferandet har gett mig en mer flerdimensionell syn på det som är min hemstad.

Just nu tänker jag mycket på att hitta en plats till nästa vecka som är

1. Ljus och inomhus, med tanke på gråvädret ute.

2. Där man kan fota i lugn och ro utan en massa folk

3. Där man vid behov kan ställa upp ett litet ljusstativ utan att vara i vägen

4. En miljö som jag tror passar personen jag ska fota och dennes yrke.

5. Gärna där det finns möjligheter till fina utomhusbilder med i samma veva om vädret skulle tillåta.

Och jag tror jag har hittat en faktiskt, men inget är spikat än, så jag väntar lite med att visa var (vidskeplig som jag är, hehe).

Bilden är ett villospår, hehe

Och dessutom har jag redan frågat om tillstånd att fota där, ytterligare en sak jag fått lära mig, att kliva ur mitt tillbakadragna författarskal och börja be om tillstånd för att utöva mitt ”arbete” på vissa platser. Hittills har det gått bra varje gång. ☺️

En annan sak jag tänkt på är att det kanske faktiskt är en fördel att jag fotat lite gatufoto innan, för det lärde mig att se miljöerna, ljusförhållanden som i ljus och skuggor, mönster osv, i den blivande bilden. Det var en bra erfarenhet som jag tror jag kan ta med mig nu.

Vad är saker ni har fått ägna er åt i yrket/skrivandet som ni inte trodde ni skulle göra innan?