Planerna för 2020

Häromdagen såg jag ett inlägg i en fotogrupp jag är med i på fb där någon frågade vad vi hade för planer för nästa år.

Detta fick igång min hjärna som genast började lista några punkter, som bara blev fler och fler… ska jag uppfylla dem lär jag få ligga i, hehe. Men jag kom på så mkt saker jag vill åstadkomma nästa år och det var riktigt roligt. Saker som känns görbara, om jag bara satsar. Vilket jag är redo att göra.

Jag kan inte fatta att jag bara drivit mitt företag som fotograf i ett halvår. Det känns som mycket längre och jag har fått göra så många roliga jobb, fått förtroenden, beröm och mer avancerade uppdrag. Det är jättekul.

Nästa år vill jag framför allt brancha ut mig lite mer mot två nya förgreningar av det jag redan fotar, detta för att bli lite bredare och få fler jobb. Det kommer krävas lite studier från min sida (självstudier), och sedan att jag faktiskt får chansen. För detta kan jag behöva vidga mitt nätverk lite och söka nya samarbetspartners. Så det är arbetet med att nå dit jag kommer fokusera på nästa år. Någonstans i framtiden hägrar en dröm om att kunna leva åtminstone delvis på fotandet, gärna helt och hållet, men för att det ens ska bli en praktisk möjlighet behöver jag som sagt bredda mig.

Sedan jag började fota professionellt i maj har jag fått ett slags driv jag inte haft innan, och som förvånat även mig, och som inte fanns där när jag var författare och var beroende av att andra ville satsa på mig. Nu satsar jag på mig själv och det jag vill göra, vilket känns bra. Jag tror de flesta människor inspireras av känslan att själva kunna påverka sin situation och sin framgång. Av att kunna skapa sina egna chanser och tillfällen.

Innan jag startade eget brukade jag tänka att, nej, det var nog inget för mig, det verkade så svårt alltihop. Men med hjälp av kurser på Skatteverket, tips och råd från en mer van kollega och lite träning så går det riktigt bra. 🙂 jga är som sagt långt ifrån att kunna leva på detta än, men på bara 6 månader har jag kommit längre än jag trodde var möjligt.

Jag tror aldrig jag hade några sådana här tankar kring författandet. Där var det mer som att ens framgång alltid låg i händerna på andra, som skulle godkänna, och det var mest frustrerande. För sitt hantverk kan man ju slipa, men vad gör man om de berättelser man vill berätta och ens sätt att se världen inte känns intressant för förläggarna som får ens alster i sin hand?

Jag ska fortsätta slipa på min plan fram till nyår 🙂 lite som ett synopsis. Men jag ser faktiskt fram emot ett nytt år. För första gången på länge. 🙂

Vad har ni för planer för 2020? Och hur detaljerade är de? Är de som en handlingsplan med steg för steg eller mer önskemål och drömmar?

No nano

Det blir inget nano för mig i år. Heller. Tror inte jag gjorde det senast heller, men blev plötsligt lite osäker. Hur som tror jag att mina nanodagar är över. 🙂

Har för närvarande inget manus varken på gång eller i planeringsstadiet. Även läsningen har avstannat lite. Och jag inser att det känns ganska skönt. Som författare förväntas man ju läsa all vaken tid, typ. Och min verkliga läslust försvann för flera år sedan. Jag kan fortfarande sluka en bok på några dagar när jag hittar ”den rätta”. Men det händer tyvärr allt mer sällan. Och det var en ständig källa till dåligt samvete. Vad var jag för författare som tappat lusten att läsa, liksom. Så det känns ganska skönt att inte vara tvungen längre. Utan läsa när man verkligen vill.

Istället glädjer jag mig åt att Anstiftarens Löfte går så bra, trots att det gått ungefär ett halvår sedan releasen. Det där med att en bok bara ”lever” några få månader stämmer nog kanske mest för de fysiska bokhandlarna. Om författaren jobbar aktivt med sin bok, pratar om den, skriver om den, nämner den i olika sammanhang och är ute och säljer så kan den nog leva precis så länge man vill och orkar marknadsföra den. Har man sedan ett stort nätverk av folk som är intresserade av en och ens böcker är det förstås till stor hjälp. Så jag förstår allt mer varför en del större förlag förhör sig om debutanters nätverk när de är intresserade av ett manus. De försöker göra något slags kalkyl på hur många böcker de kan förväntas sälja, och det ligger ju till grund för om de ska kunna tjäna något på den. Ju större förlag, desto större volymer vill de sälja för att vara nöjda. Lägg till det att några större markandsföringsinsatser sällan läggs på debutanter. Där är man i mångt och mycket lämnad åt sitt egna arbete.

Kanske är även det något man kan fundera över som debutant. Hur många kommer vilja köpa min bok? Har jag ett stort nätverk eller är det mest de närmast sörjande som garanterat kommer köpa? Är boken smal eller bred? Hur stor är målgruppen? Och utifrån det kanske man kan fundera över vilken slags förlag som skulle passa en bäst.

Det var lite tankar jag hade.

När det gäller foto börjar jag bli väldigt sugen på att fota mer företagarfoton, lite ”personal branding” foton. Hittills har jag älskat färgstarka mustiga miljöer och bakgrunder, men nu börjar jag snegla åt ljusa luftiga miljöer, som tex den där jag fotade Elin nyligen, på musikhögskolan. Jag var där innan och kollade hur den skulle te sig på bild, lite utsuddad. Såhär såg den ut:

Urfint ju. Jag har sparat lite inspirationsbilder jag hittat på instagram, så här skulle de kunna se ut:

Någon mer än jag som tycker detta är jättefint? Lite on location, ljusa företagsmiljöer, mycket rymd, vitt och fräscht.

Det känns mer och mer som min grej. 🙂

(Fotona är från instagram och tillhör ursprungsfotograferna.)

Så medan andra sitter och skriver nano sitter jag och samlar inspo på bilder som dessa 🙂 mycket trevligt det med.

Vad gör ni för kul den här veckan?

Fullt upp

Idag hade jag en fulltecknad men samtidigt rolig dag. Först brödjobbet till kl 11, (skulle egentligen ha varit ledig men pga lite personalbrist hoppade jag in på morgonen i alla fall ) sedan kurs på Scandinavian photo på em med Daniel Roos som skulle prata om företagsporträtt med blixt och befintligt ljus, men i ärlighetens namn tycker jag lite väl mycket av kursen gick åt till att göra reklam för profotos produkter. De sponsrade förmodligen det hela, men jag hade hoppats på lite mer matnyttig information än ett blixtsystem jag inte är intresserad av. För att förklara varför kan jag berätta att speedlighten de gjorde reklam för här, (den ”enklaste” sortens kamerablixt, som kan användas antingen på kameran eller bredvid) går lös på 11 000. Det känns helt enkelt inte försvarbart tycker jag. Mina blixtar kostade cirka en tredjedel respektive en femtedel, men det tycker jag de var värda. Så vida man inte är väldigt etablerad tror jag få känner att kostnaderna för Profotos grejer är en utgift de är beredda att ta. Ofta behöver man kanske dessutom fler blixtar än en, ljusformare mm. Det kan lätt dra iväg plus att alla deras saker så klart har deras egen fattning, så går inte att kombinera med billigare lösningar.

Nåja, efter det var det inte slut heller, utan då skulle jag iväg på en kvällsfotografering. Det var riktigt roligt, för som på ett slag strax innan solen gick ner skingrade sig de grå molnen från eftermiddagen och bjöd på en jättefin kvällshimmel.

Nu är jag i alla fall hemma och har redigerat lite bilder från kvällen. Imorgon ska jag iväg igen. 🙂 det här kommer att bli den mest uppbokade månaden hittills, vilket är jätteroligt.

Här är några bilder från helgen.

Sista raden

Nu är eboken ute och har redan hittats av en del läsare, (att döma av nedladdningsstatstiken) vilket är riktigt roligt.

Här är en liten presentation:

”När hans flickvän gör slut samma dag som han förlorar jobbet inser Joakim att han misslyckats på varenda punkt i livet. Med fyrtioårsstrecket som närmar sig och en hel hög förlorade drömmar i bagaget känner han inget större hopp om att kunna vända den nedåtgående spiral som hans liv förvandlats till. Speciellt inte när han jämför sig med sina mer lyckade systrar och deras respektive. Den enda trösten är ett gäng gamla kompisar från gymnasiet som är i samma sits som han själv.

Så när han morgonen efter en blöt utekväll får ett telefonsamtal som förändrar allt tror han först det är en skruvad dröm. Sedan inser han att det liv han brukade fantisera om kanske trots allt är inom räckhåll. Men allt kommer med ett pris.

Sista raden är en humoristisk berättelse om att aldrig ge upp sina drömmar, men också om hur inte bara nöden utan även lyckan prövar de mest grundläggande relationerna, både till oss själva och till dem som står oss närmast.”

Detta är alltså en kortroman, och finns bara som ebok. Ska gå att låna på bibblan, och har de den inte brukar de inte vara svåra med att ta hem titlar man efterfrågar. Annars finns den även att köpa och ladda ner från nätbokhandlarna.

Nu tar jag en paus med skrivandet för att ägna mig åt mitt företagande som fotograf, vilket vid sidan av mitt vanliga jobb och inte minst förlagsarbetet redan det tar upp en del tid. 🙂

Fotograferandet går framåt och i nuläget har jag oftast ett par-tre jobb i veckan, vilket är ungefär vad jag hinner med, pga att mitt schema på dagjobbet ibland inte rymmer plats för fotande (när jag arbetar eftermdidagsskiftet).

Om en dryg vecka ska jag även på en liten kurs på Scandinavian photo igen, ser fram emot det.

Jag har också börjar planera en lite mer avancerad fotografering med en modell i en provisorisk studio som kommer att ligga i föreningslokalen i mitt hus. 🙂 men innan dess måste jag dels måla en skärmvägg svart (hello sprayfärg), hitta en lämplig plats att göra det på samt att ställa den på medan den torkar, samt införskaffa det som behövs i form av rekvisita. Först hade jag frågat Nada som jag jobbat med tidigare, då jag kände att hon skulle passa för detta, men hon har inte möjlighet just nu, så det blir en annan modell som också är väldigt trevlig, duktig och framför allt har ett ansikte med karaktär och utstrålning, vilket jag behöver för detta. Någon som är lite fierce, som Tyra Banks skulle ha sagt. 🙂 det ska bli jättespännande, både att använda min skärmvägg (funkar den kan jag ha den att fota mot i vinter när det är för kallt ute, och i så fall har jag hittat en billig studio väldigt nära), samt att använda min gigantiska softbox (men jag har paraplyer med i fall den inte skulle ge rätt resultat) som jag inte använt mycket än pga storleken. Den tar nämligen upp halva mitt vardagsrum… 😂😂

Så det är lite av vad jag har pysslat och ska pyssla med just nu.

Ha en härlig vecka!

Höstiga porträttbilder

I söndags och måndags hade jag två fotograferingar med Anna respektive Johan. Båda utomhus. På söndagen var det grådaskigt väder och småregnade då och då, på måndagen var det istället brölande solsken och ganska kallt. Jag hade ingen blixt på någon av dessa. Lite back to basics, liksom 🙂 Mest för att söndagens grå ljus ändå var rätt bra för porträttfoto (inga hårda skuggor) och för att vi på måndagen skulle fota i och runt gamla stan = hög fallrisk för blixtstativet på knaggliga kullerstensgator. Efter det gick jag förresten ut och köpte ett stadigare blixtstativ. Tänkte att det nog kommer behövas framöver 🙂

Det var kul även om min egen dagsform inte var den bästa på någon av dessa tillfällen.

Den här helgen har jag följt diverse statusuppdateringar från bokmässan i sociala medier, och vet ni vad? Jag längtar inte dit ett dugg. Seminarierna var jag aldrig intresserad av, jag stannade aldrig hela helgen så minglet tog jag inte heller del av. Jag har ingen bok att sälja eller någon som helst lust att fynda till mässpriser. Någonstans när allt började handla om politik tror jag de tappade mig som besökare. Speciellt när det började pratas om att bojkotta vissa utställare pga politiska åsikter, medan andra fick  vara med utan några protester från något håll. Det kändes inte längre som om det var ett ställe för mig att besöka, och jag hörde till och med en göteborgare på jobbet igår, som var i Stockholm för Lidingöloppet, säga att bokmässan besökte hon inte längre pga att den blivit för kommersiell och politisk. Jag får intrycket i sociala medier att det är en hel del som tycker det så letade upp lite besöksstatistik för de senaste åren. Det visar sig att det minskat stadigt sedan 2003 som ser ut att ha varit något slags all time high med 110 000 besökare, med ett jättetapp mellan 2016 och 2017 (96000 till 77000) och ett undantag med 2018 som gick upp något. Blir spännande att se vilken trend årets mässa följer.

Själv har jag inget emot politik men det finns ju tillfällen där jag kanske inte tycker det känns så viktigt, och detta är nog ett sådant. Dessutom har ämnena inte känts speciellt intressanta för mig heller.

Så nej, några fler bokmässor i Gbg blir det nog inte för mig iaf, som det ser ut nu. 🙂

Här är några bilder från veckan som gick 🙂

Sååå segt

Just nu sitter det så himla långt inne att göra klart det sista med kortromanen. Vet inte varför, för när jag väl sitter där är det ju riktigt roligt.

Jaja. Prokrastination. We’ve all been there.

Just nu lyssnar jag på regnet medan jag redigerar bilder från gårdagen och längtar efter att gå ut och fota igen! Som tur är har jag jobb nästan varje dag nästa vecka! 🙂 Yay!

Här är en bild från det senaste.

Bilarna från igår kan jag inte dela riktigt än. Men de kommer. Nu ska jag försöka ta tag i e-boksskapandet så det blir någon bok 🙂  Any day now.

HB002R

 

Fotoväskan utrustad för porträtt. Autograferad av en fantastisk fotograf.

Vintage

Nu i veckan fattade jag ett beslut om att dra ner på de personliga projekten inom porträtt till förmån för kvällsbilderna. Det kändes logiskt , inte minst för att jag upplevde en slags svacka på idefronten, samt svårigheter att rodda allt för att hitta en tid och plats med de inblandade. Det tog liksom för mycket tid, det är ju aldrig helt enkelt när alla parter har heltidsjobb vid sidan av som ska skötas i första hand.

Resten av dagen kände jag mig låg, vilket jag tänkte berodde på min allmänna kreativitetsdipp. Men dagen efter kändes det ännu värre, som ett slags depression i antågande, (iaf tror jag det är så jag skulle känna mig i så fall), inget kändes kul, jag ville inte vara på jobbet, kunde inte förmå mig att le mot folk eller se något positivt i tillvaron. Allt kändes mest skit och nattsvart.

Fattade absolut inget, för jag har aldrig haft anlag för depressioner tidigare, men tillslut kopplade jag samman det hela med mitt beslut att dra ner på de kreativa uttrycken. Och drog tillbaks mitt beslut. Och efter det började jag lustigt nog genast känna mig bättre.

Jag vet ju sedan länge att jag behöver kreativa utlopp i mitt liv, det har jag alltid behövt, ända sedan jag var liten, men aldrig har det väl blivit så tydligt som här. Och detta lärde mig en läxa. Någon dag efter stämde jag träff med Nada för en liten vintage photoshoot som vi redan haft på lut tidigare, åkte ut på stan, hittade en lämplig plats och fotade samma kväll.

Det var fantastiskt.

Jag hade hittat en liten klänning med vintagekänsla, ett ställe som såg ut som ett franskt café och med hjälp av en kopp kaffe, en gammal väska jag hittat hos min mamma och ett ex av NY Times blev känslan precis rätt. Vi tog även lite fler bilder bla utanför Nalen, samt lite vanliga porträttbilder. Det hela var så sjukt välgörande efter att inte ha fotat något kreativt alls på säkert en månad.

Här är ett par av mina favoritbilder i svartvitt samt två i färg.

025r
”I wonder if I can skip work today…”
006r
”They did NOT???”

032r040R2