Fotar mycket men för lite

Nu är arbetssäsongen igång igen och jag har återupptagit ett återkommande kvällsfotojobb jag har. Det är riktigt roligt, och jag får fota det jag tycker är bland det roligaste av allt: kvällsbilder och det underbara ljuset man får på kvällarna.

Porträttfotandet har dock stått lite still, dels för att jag inte haft vare sig idéer eller någon att förverkliga dem, och inte heller så mkt tid. Brödjobbet har tagit upp ganska mycket tid denna månad och det är nog bra, så man får lite pengar i slutet av månaden hehe.

Nyligen fotade jag i alla fall lite svartvitt på ett café, det var jättekul och kreativt. Det började med att jag såg en bild av en annan fotograf där en modell hade en klänning med volanger nedtill och höll upp den mot sig, vilket var en väldigt vacker bild som andades både historiskt och modernt IOM modellens rosaslingade hår. Fick lite vibbar av Marie Antoinette i filmen med Kirsten Dunst som gick för många år sedan.

Jag kom genast att tänka på Katja som jag fotat tidigare, då hon senaste hade lite färgade rosa (eller om det var lila) slingor i sitt blonda hår. Så jag visade henne den bilden och hon blev också eld och lågor över den, varför vi bestämde oss för att fota något på det temat med. Det största problemet var väl klänningen, för var skulle man hitta en som passade? Jag har varit runt i lite vintagebutiker men den sortens klänningar är ju inte precis gångbara nu. Men tillslut hittade jag en som var jättefin, och faktiskt väldigt lik den på bilden med. Med volanger på hela nederdelen, över en stärkt kjol. Ärmarna var av spets. Katja åkte dit och provade den och den passade, fantastiskt nog, då den såg extremt liten ut i storleken.

Efter det frågade jag om lov att fota på caféet i fråga och fick ok. Så tillslut hittade vi en dag som passade oss båda. Vi var dels på caféet och dels på en balkong i mitt kvarter. Själv har jag ingen balkong så det fick bli en lånad. Det var jättekul alltihop och jag är fortfarande lika lycklig över hur lätt min nya blixt är att jobba med. Extremt användarvänlig och ljuset blir perfekt i stort sett hela tiden.

Innan dess hade jag även haft en annan författarfotografering med Susanne Boll, jättespännande. Susanne är alltid så himla trevlig och jag hade jättekul, tiden bara flög iväg. Hon har för övrigt släppt en ny bok, Luftburen, helt nyligen (någon vecka sedan tror jag), så där har ni ett litet boktips. Jag blev nyfiken när hon berättade att hennes huvudperson ofta rör sig i de kvarter jag brukar röra mig i, och på caféer jag känner till, så nu måste jag köpa ett ex av boken jag med. 🙂

Vi tog dels vanliga bilder, dels lite ”längre” (bredare) bilder att använda till marknadsföringsmaterial, något som redan verkar ha kommit till pass. Jättekul att se hennes nya rollup med en av bilderna vi tog. ☺️

Nu ska jag börja fila lite på nästa svartvita fotografering, och under tiden ska jag korrekturläsa färdigt mitt manus, som ska släppas i höst. 🙂

Hoppas ni har det bra nu när skrivhösten börjar närma sig och kan njuta av den här härliga sommarvärmen.

Här kom en bit av stativbenet med som jag senare redigerade bort.

Mitt favorittillbehör just nu.

Annonser

Fotografering med Helena

Härom veckan var Helena från SkrivaLäsaLeva i Stockholm, så vi passade på att ses och ta lite bilder. 🙂 Så sällan man kan träffa bloggkollegor IRL så det var jätteroligt!

Det var jättetrevligt (för mig iaf som kunde gömma mig BAKOM kameran, 😉 ) och vi hann med flera locations, men den bästa tycker jag var Tegnerlunden i centrala Stockholm. Det är – upptäckte jag – faktiskt ett perfekt fotoställe, då man bara behöver vrida sig 45 grader för att få en helt ny bakgrund och därmed bild och känsla, sånt är ju jättekul.

Här är några av bilderna vi tog.

190510-10RNFB
Detta var min favoritbild. Håret som fladdrar lite lagom mycket, färgerna, allt! Här vända mot hörnet av Västmannagatan, har jag för mig.
190510-08RNFB
Snarlik men mindre hårfladder. 🙂 Tycker kombon med bakgrundsfärgerna mot den blå tröjan var supersnygg!
190510-04RN2FB
Voilá, snurrade ett kvarts varv och är nu vända mot Barnhusbron och plötsligt en helt annan känsla i bilden!
190510-11RN
Snurrade tillbaks en bit, mot tvärgatan mellan Västmannagatan och Tegnergatan och ett vackert blommande träd i bakgrunden, och genast blev det en mer drömmig, fridfull känsla.

 

190510-10RNSVFB
Svartvita versionen av den första bilden, den blev så himla fin i svartvitt tycker jag!
190510-15R
Denna bild togs efter att vi egentligen var klara, för bakgrunden var så himla fin med kvällssolen som lyste igenom lövverket så fotografen blev helt 😍! Tycker det blev jättefint. 🙂

Tack till Helena som lät sig fotograferas, det var jätteroligt att träffa dig.

Att hitta locations

…är något jag har ägnat en hel massa tid åt den senaste tiden. För, har jag fått lära mig, det faller på fotografens lott vid en fotografering. Vilket kanske iofs inte är så konstigt, då man har en annan insikt i hur tex ljusförhållandena på platsen påverkar bilden.

Och när man börjar komma in i det är det faktiskt både roligt och utmanande. Speciellt så här års, när vädret ofta är tråkigt, rent av dåligt, det är inte speciellt ljust ens på dagen de allra mulnaste dagarna och ibland måste man ha eventuell nederbörd i åtanke med.

Sedan är det såklart oftast ett samarbete med den som ska fotas, för att hitta en plats eller miljö denne känner passar dem och som även passar bra med tanke på vem de är och vad de gör. I det här fallet vad de skriver för slags böcker.

En deckarförfattare och en romanceförfattare kanske inte kan porträtteras i samma miljöer, eller, kan kan de såklart, men oftast vill de kanske inte det. Sedan kan det såklart bli en spännande kontrast om man ändå använder en miljö som starkt kontrasterar med ämnet. Så det är också en kul tanke att ta med i beräkningen. Om personen är inne på samma linje.

Och eftersom de senaste veckorna inte har inneburit några fotograferingar av olika anledningar, har jag ägnat lite av min fritid åt att åka runt och rekognoscera lite efter lämpliga platser, och det är faktiskt roligt. Plötsligt börjar man se stan på ett annat sätt. Vilket jag först fick göra när jag började fota cityscape. Nu fåt jag ytterligare en ny syn på stan, så på ett sätt kan man säga att fotograferandet har gett mig en mer flerdimensionell syn på det som är min hemstad.

Just nu tänker jag mycket på att hitta en plats till nästa vecka som är

1. Ljus och inomhus, med tanke på gråvädret ute.

2. Där man kan fota i lugn och ro utan en massa folk

3. Där man vid behov kan ställa upp ett litet ljusstativ utan att vara i vägen

4. En miljö som jag tror passar personen jag ska fota och dennes yrke.

5. Gärna där det finns möjligheter till fina utomhusbilder med i samma veva om vädret skulle tillåta.

Och jag tror jag har hittat en faktiskt, men inget är spikat än, så jag väntar lite med att visa var (vidskeplig som jag är, hehe).

Bilden är ett villospår, hehe

Och dessutom har jag redan frågat om tillstånd att fota där, ytterligare en sak jag fått lära mig, att kliva ur mitt tillbakadragna författarskal och börja be om tillstånd för att utöva mitt ”arbete” på vissa platser. Hittills har det gått bra varje gång. ☺️

En annan sak jag tänkt på är att det kanske faktiskt är en fördel att jag fotat lite gatufoto innan, för det lärde mig att se miljöerna, ljusförhållanden som i ljus och skuggor, mönster osv, i den blivande bilden. Det var en bra erfarenhet som jag tror jag kan ta med mig nu.

Vad är saker ni har fått ägna er åt i yrket/skrivandet som ni inte trodde ni skulle göra innan?

Författarfoto: Ylva Wegler

I helgen som gick fotade jag författaren och coachen Ylva. När vi diskuterade miljöer och locations sa hon att hon hade sett mina tidigare bilder och fastnat för några med trappor, och ville gärna ha några bilder i en sådan. Så vi åkte till Hammarby Sjöstad, där det finns en trappa som är ganska uppskattad bland fotografer, och som jag länge haft ögonen på 🙂 Den är helt vit, och ljusinsläppet är jättefint, så vi tog en hel serie bilder där. Sedan förflyttade vi oss ner till kajen för några utomhusbilder med.

007b026035014044b042-2051

Den här gången tänkte jag extra mycket på ljuset och denna gång var det ju heller inga extremförhållanden så det gick bra. 🙂 Jag fick använda ett nytt objektiv jag införskaffat med, vilket var kul! Fick även användning för mitt ”gamla” cityscapeobjektiv (24-70mm) för helfigursbilden.

När vi tog den sista bilden (ovan) hade vi egentligen slutat för dagen och var på väg tillbaks till bilen. men då fick jag syn på det där perfekta spegelglasfönstret! 😮 Sånt kan man ju inte missa! Den bilden blev nog min egen favorit, tror jag, samt den tredje sista. Gillar det varma ljuset.

Lärdomarna:

Detta med att fota porträtt med extremt stor bländare är nog inte riktigt min grej. Det blir alltid bäst när jag lägger mig på f/3,5 och uppåt. De bilderna brukar jag bli mest nöjd med. De andra blir alldeles för mjukt fokus och skärpa för min smak. Men det kanske kommer en dag då det passar 🙂

Sen eftermiddagssol, återigen inte helt idealiskt, men jag tycker vi gjorde det bästa av situationen 🙂  Gillar faktiskt ljuset som blev i dem, även om bakgrunden blev lite överexponerad på ett par.

Det var en riktigt rolig fotografering och Ylva var väldigt proffsig. Och kul att äntligen få fota i den där berömda trappan för första gången! Men inte den sista!  I’ll be back! 🙂

 

Författarfoto: Irene Jansson

I veckan som gått träffade jag författaren Irene Jansson för att ta lite bilder. Det var väldigt förutsättningslöst eftersom jag 1. inte har någon vana av att fota inomhus och 2. dessutom inte har speciellt mycket ljusutrustning. Men vi bestämde att ses i alla fall  och se vad vi kunde få ihop. Vi träffades på ett cafe på Östermalm där vi hann ta några bilder (innan en tjej klagade på att blixten störde henne), sedan begav vi oss vidare till Fältöversten där vi tog några till, men där var det betydligt svårare på grund av inget dagsljus att ta stöd av. Dessutom var cafèet en trevlig miljö där vi lyckades få precis rätt bord för att kunna fota utan att någon kom med i bild.

Här är mina favoriter:

img1002limg1005limg1004l

img1012l

img1020dl

Vi hade riktigt roligt medan vi tog de här bilderna och Irene är både väldigt fotogenisk och väldigt trevlig att jobba med. Samt, inte minst viktigt, tålmodig med en nybörjare. 😀

Så jag är överlag nöjd med dagen och bilderna även om de inte håller professionell kvalitet. (Är ju inget proffs heller)

1. Jag fick prova att fota inomhus och upptäcka på vilka vis det är svårt och vilka krav det ställer

2. träning i att se hur skuggorna faller i ansiktet (och speciellt reflexer i och från glasögon) redan innan bilden tas,

3. jag insåg vad jag behöver införskaffa för att kunna ta bättre inomhusbilder (och det är under planering).

4. fick träning i att försöka hitta olika sätt att studsa blixten mot något istället för att rikta den direkt mot modellen.

5. fick träna en hel del på efterbearbetning av bilder, något jag förvisso gjort redan innan med mina tidigare bilder men där handlade det om helt andra saker än skuggor, hudtoner osv.

Bara att hoppas att även Irene hittar några bilder hon gillar bland de hon fick. 🙂

 

Författarfoto: Sven Rollenhagen

Förra veckan hade jag min andra fotografering efter svaren på mitt inlägg. (Den första kommer ett separat inlägg om längre fram.) Och lustigt nog har jag vid båda tillfällena haft lite extrema väderförhållanden. Vid det första tillfället var det stekande sol, vilket (upptäckte jag) inte var lika idealiskt för fotografering som jag skulle ha trott.

Denna dag hände något annat istället. När jag var på väg till det avtalade mötet såg jag ett mörkt moln i horisonten, vilket som tur var iofs inte var någon form av nederbörd. Istället var det en helt brutal dimma som snart drog in över Södermalm där vi skulle hålla till. Den plats som vi hade sett ut som skulle ha gett en trevlig utsikt i bakgrunden av bilden förvandlades till en mjölkvit filt som fick hela stan bakom att försvinna. Från den plats där vis god på Mariaberget såg man snart inte ens Riddarholmen längre.

Och detta skapade även andra problem, med både fokus och ljus. Solen låg bakom mig där jag stod men himlen blev ändå en aning utfrätt, vilket jag inte direkt var beredd på. Efter att ha tagit några bilder där förflyttade vi oss en bit längre österut och då började dimman lätta en aning, så på de sista bilderna anar man i alla fall konturerna av en stad där i bakgrunden. ☺️

dimma-2
En stund innan dimman tog över Stockholm helt…

Med tanke på väderförhållandena var jag glad att ändå få ihop några bilder som funkade. Men eftersom min kamera hade uppenbara problem med dimman trodde jag när jag såg bilderna att det hänt något med själva kameran, varpå det blev ett besök hos kameradoktorn för lite konsultation och undersökning. Så nu har jag lärt mig inte bara en utan flera lärdomar.

1. Dimma är knepigt. Det blir lätt lite obalans i ljuset. När motivet är rätt exponerat blir himlen överexponerad. Plus att själva dimman verkade skapa vissa problem med skärpan i bilderna. Vi var ju bokstavligt talat mitt i den trögflytande luften, även om man inte tänkte på det.

2. Mitt objektiv har specifika behov beroende på avståndet till motivet. Ju närmare jag är desto skarpare på den bländaren jag hade. Ska jag fota längre ifrån måste jag minska bländaren.

Författaren jag fotade heter Sven Rollenhagen och är specialist på datorspelsberoende. Han har skrivit böckerna Mobikett och Datorspelsberoende och utkommer i år med en ny bok.

Här är ett par av bilderna vi tog:

img_06bimg_07b

Som sagt, det första fototillfället kommer att få ett eget inlägg i februari. 🙂

Imorgon har jag en fotografering till, denna gång inomhus, är lite nervös för det. Och nästa vecka ytterligare en, också den inomhus + utomhus med troligtvis. Hurra! Ser fram emot dem bägge.