Två tankar


Det har inte varit mycket från mig denna månad, vilket har sina rutiga skäl och randiga orsaker (eller är det tvärtom?).

Månaden började med att jag slutligen besegrades av viruset. Tror det måste ha varit Omikron-varianten för den var mildare än jag hade vågat hoppas på. Fattade inte ens först att det var det (men höll mig ändå hemma och avbokade alla jobb pga misstanken) förrän smak och luktsinnet försvann i slutskedet. Jag skulle ha fått tredje dosen samma dag som jag insjuknade så det var ju lite taskig tajming.

Det hela höll i sig i knappt en vecka, sedan ansåg jag mig återställd och var symptom- och feberfri. Smaken och lukt kom lyckligtvis tillbaks efter ytterligare cirka en vecka. Så nu har jag haft den tillslut. Hoppas man är immun ett tag nu. 😜 Resten av månaden har gått åt till att jobba lite extra för att få en hyfsad lön.

Under konvalescensen hängde jag en hel del på sociala medier och där hamnade jag i en diskussion angående modernisering av språket. Vederbörande berättade att hans kids inte förstått vad han menade när han använde ordet ”skivomslag”, för de hade aldrig sett en skiva och hade således inget att relatera till när han sa det. Därför undrade han om det kanske var dags för en uppdatering av vissa ord. 

Jag slog såklart bakut. Har man inte i sådana här lägen ett ansvar som förälder att ge sina barn en historielektion och förklara att världen inte alltid varit digital och så teknologisk som den är idag? Berätta hur saker funkade förr? Att internet inte alltid funnits? Kanske förklara hur man konsumerade musik? Jag kan nog tycka att det tillhör allmänbildning att veta det för dagens kids. De verkade inte vara jättesmå barn för de använde själva ett annat ord för skivomslag som var mer avancerat språkmässigt än det ursprungliga. Och just med tanke på det verkar det lite märkligt att de aldrig sett vare sig en cd-skiva eller en LP-dito. 

Jag undrade i mitt stilla sinne om han verkligen menade att man skulle skriva om språket för varje ny generation eller hur han tänkte sig det. För visst finns det ord idag som man har lärt sig trots att ursprunget inte är jättemodernt. Som pakethållare.  Nattygsbord/nattduksbord. Örngott. Griffeltavla. Stövelknekt. Listan kan göras lång. Men vi har lyckats lära oss dem i alla fall, trots att vi inte fattade kopplingen mellan örnar och kuddfodral. 😉 Kanske är det dags att sluta curla ungarna istället?

Dessutom uppstår ju frågan om vem det egentligen är som ska anpassa sig efter vem… Är det de nya som föds som ska slussas in i den befintliga världen? Eller ska vi ömsa skinn för varje ny generation och sudda ut det gamla tills vi inte har någon historia kvar längre? Är det den sortens samhälle vi vill ha? Det är ju samma sak egentligen som med immigration. Det är de som kommer till ett land som ska anpassa sig till de regler och förhållanden som råder där, inte landet självt. Helt enkelt för att ska man böja sig för varje enskild individs särkrav kommer det sluta i total förvirring. Bättre och mer logiskt då att ha en gemensam standard, oavsett om det gäller kultur, språk eller sociala umgängesregler. Som folk helt enkelt får lära sig.

Den andra tanken som uppstod rör något jag gått och tänkt på länge, men även det tog sin kulmen i en konversation på Twitter. Någon uttryckte en frustration över att livet med sina futtiga antal timmar på dygnet och dagar i veckan inte räckte till för allt han ville göra. Och det slog mig som ett så extremt uttalande. Jag är nog lite av ett särfall åt andra hållet. För mig har livet aldrig handlat om att allt ska vara ett enda stort äventyr, att jag vill leva livet till max, känna att jag lever med olika typer av stimulans och att allt ska ske i 190 km/h. Faktiskt blir jag matt bara jag tänker på det. 😅 

Jag har nog aldrig varit speciellt äventyrslysten, jag försöker snarare undvika det mesta av den där sortens spontana äventyr som bristande planering ofta kan resultera i. Visst, det kan säkert leda till kul och oväntade möten och situationer men jag blir stressad av den tanken med. Kontrollfreak kan man nog kalla mig. Jag försöker hellre se det stora i det lilla, för livet är faktiskt fullt av roligheter om man zoomar ut lite och ser på sin situation på lite avstånd. Inte behöver jag ett adrenalinpåslag stup i kvarten för att känna att jag lever. 

Det räcker gott med att känna vårsolen mot ansiktet efter ett par mörka och grå månader, att gå till jobbet klockan halv sex en morgon och se fram emot det, eller att tänka på hur långt man faktiskt kommit under en valfri tidsperiod. Mitt liv har förändrats ganska mycket bara de senaste två åren. Det mesta var dock små ändringar som fick stora effekter på min situation och livskvalitet. Som att slippa bitchiga kollegor och bli sin egen chef.

Så jag har lite svårt att sätta mig in i den känslan men tänker att det är faktiskt inte konstigt att så många upplever stress-syndrom, om de hela tiden går omkring med en känsla av att livet inte räcker till för att leva.

Hur tänker ni kring dessa saker?

Annons

9 reaktioner till “Två tankar

  1. Håller med dig i båda sakerna.
    Självklart har föräldrar ett ansvar att lära barnen hur saker fungerade förr, hur ska de annars veta och förstå utvecklingen? Att skriva om språket är inget alternativ och lika dumt som att kasta barnböcker (eller skriva om dem) för att de innehåller ord som vi inte använder idag. Förr uttryckte man sig på ett annat sätt, det är också en del av historien.
    När det gäller sådana som tycker att dygnen är för korta för att hinna med allt, är det ju faktiskt ett val som de gjort själva. Så de kan inte klaga direkt. Ingen tvingar någon att jobba dygnets alla timmar, det är ett val man gör själv och blir det för jobbigt så byter man jobb 🙂

    Gillad av 1 person

    1. Jamen eller hur? Det är ju viktigt att de förstår hur samhället och världen utvecklats, både på kort och lång sikt. Ja det där med barnböcker är också förbluffande, jag menar de flesta av oss som läste den växte upp och blev fungerande, medkännande människor även fast de innehöll ord som idag är totalförbjudna. Så exakt.
      Ja exakt, även där har man ju gjort ett val, vare sig det handlar om karriär eller familjebildning. Är man tex en som vill leva på resande fot och se världen och ständigt vara ute på äventyr osv så är det kanske mindre genomtänkt att skaffa en stor familj som kräver ens närvaro och engagemang i en väldigt massa andra saker samt ett jobb som binder en på en viss tid och plats varje dag i veckan. Så absolut, även där han man ju ett val och ansvar för hur man lägger upp sitt liv. Trots det verkar många tycka att vissa delar av livet liksom är obligatoriska. Visst, nånstans måste man tjäna pengar för sitt uppehälle, men det kan man ju göra på många sätt.
      Skönt att få skriva av sig lite funderingar här kände jag. 🙂

      Gillad av 1 person

  2. Usch för att du åkte på corona! Skönt att du inte blev sämre än så i alla fall. 🙂
    Svårt det där med ord och ordförståelse. Jag håller med om att det väl hör till allmänbildningen att ha koll på tex ordet skivomslag. Däremot hör jag nog tyvärr till dem som känner att tiden mest springer ifrån mig. Kan väl kanske hänga ihop med att jag varit sjukskriven och ganska risig i fyra år. Svårt att inte bli stressad över tiden då, även om jag väl hade de tendenserna redan innan också. 🙈

    Gillad av 1 person

    1. Tack, vad snällt av dig! ☺️ Ja det var verkligen en lättnad. Hade varit så orolig för det där, speciellt för det där med andningssvårigheter och extrem hosta då jag har en pryl inopererad i hjärtat som jag undrade hur den skulle påverkas av det senare. Kanske lossna? 😱
      Ja jag tror inte man hjälper någon genom att skriva om ord som folk inte genast förstår betydelsen av. Då får de väl lära sig det, tänker jag. Hur många av oss förstod vad piedestal, sekretär och chiffonje betydde när vi var små tex? Men vi lärde oss att det var så det hette. 🤓
      Låter inget vidare. Förstår att det måste vara jobbigt om man är sjuk så länge. Då missar man ju verkligen tid, till skillnad från de där som mest vill se hela världen, bestiga en handfull med berg, springa x antal maraton, skriva en bestseller, läsa 50 böcker x år, lära sig sju språk osv, bara för att kunna bocka av det. Folk vars bucketlist tycks i det närmaste oändlig och orealistisk. 😆
      Hoppas du mår bättre nu, eller snart i alla fall.

      Gilla

  3. Dröjer kvar i detta med att inte hinna. Själv lunkar jag liksom på och tycker att det mesta nog allt hinns med. Har inte bråttom och har aldrig varit sådan att jag fyllt dagar eller veckor med en massa aktiviteter. Vet de som levt så ungefär hela sina liv som nu får hjärtproblem, magkatarr och mår rätt dåligt både fysiskt och psykiskt. Inte för att jag är på topp men jag har iaf inte stressat runt och jäktat fram i livet.☺️

    Gillad av 1 person

    1. Ja samma här! Jag har alltid försökt att inte boka in varenda timme varje dag med åtaganden utan värdesätter obokad tid. Ja samma här och många skyller på att barnen har så mkt aktiviteter etc men glömmer att även det är ju ett fritt val liksom hur man väljer att tillbringa den tid man inte är på jobbet. Jag hade också fritidsintressen som barn men mina föräldrar var inte involverade i dem, så det krävde noll tid från dem. Idag verkar det som att barnen inte bara ska köras hit och dit, man måste dessutom sitta och titta på medan de roar sig, uppträder, tränar eller vad de nu gör. 😆
      Jag är också motståndare mot att stressa fram i livet! Verkar inte speciellt njutningsfyllt. Och som du säger får ju många problem med hälsan, troligtvis mkt pga det.

      Gillad av 1 person

      1. Haha! Känner mig gammal helt plötsligt för precis som du hade jag aktiviteter och då cyklade jag till och från dem – allt annat var otänkbart. Men vänner, vars barn har aktiviteter rätt nära hem och skola, ska liksom skjutsa och sitta med. Drabbas man av skambeläggelse som förälder, av andra föräldrar, om man låter bli?🤔

        Gillad av 1 person

  4. Skönt att du är frisk igen! Visst ska ”gamla” ord vara kvar, det finns ju mängder av dem. Barn tycker dessutom att det är spännande med ord de inte förstår, och att lyssna på förklaringen. De är ju nyfikna av naturen! Vad det gäller att inte hinna med allt jag vill kan jag relatera till känslan i perioder när jag är väldigt optimistisk och vill mycket. Men så känner jag inte jämt. Håller med dig om att se det stora i det lilla. Kram!

    Gillad av 1 person

    1. Tack, det är skönt 🙂
      Ja eller hur? Det är ju en del av charmen med språk tycker jag i alla fall.
      Jo så kan nog många känna tillfälligtvis, men när ett helt liv inte räcker till blir det Värre. 😁😬 då kanske man får börja omprioritera lite tänker jag iaf. Annars lär man få det jobbigt under många år.
      Kram!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s