Fotografering med Helena

Härom veckan var Helena från SkrivaLäsaLeva i Stockholm, så vi passade på att ses och ta lite bilder. 🙂 Så sällan man kan träffa bloggkollegor IRL så det var jätteroligt!

Det var jättetrevligt (för mig iaf som kunde gömma mig BAKOM kameran, 😉 ) och vi hann med flera locations, men den bästa tycker jag var Tegnerlunden i centrala Stockholm. Det är – upptäckte jag – faktiskt ett perfekt fotoställe, då man bara behöver vrida sig 45 grader för att få en helt ny bakgrund och därmed bild och känsla, sånt är ju jättekul.

Här är några av bilderna vi tog.

190510-10RNFB
Detta var min favoritbild. Håret som fladdrar lite lagom mycket, färgerna, allt! Här vända mot hörnet av Västmannagatan, har jag för mig.
190510-08RNFB
Snarlik men mindre hårfladder. 🙂 Tycker kombon med bakgrundsfärgerna mot den blå tröjan var supersnygg!
190510-04RN2FB
Voilá, snurrade ett kvarts varv och är nu vända mot Barnhusbron och plötsligt en helt annan känsla i bilden!
190510-11RN
Snurrade tillbaks en bit, mot tvärgatan mellan Västmannagatan och Tegnergatan och ett vackert blommande träd i bakgrunden, och genast blev det en mer drömmig, fridfull känsla.

 

190510-10RNSVFB
Svartvita versionen av den första bilden, den blev så himla fin i svartvitt tycker jag!
190510-15R
Denna bild togs efter att vi egentligen var klara, för bakgrunden var så himla fin med kvällssolen som lyste igenom lövverket så fotografen blev helt 😍! Tycker det blev jättefint. 🙂

Tack till Helena som lät sig fotograferas, det var jätteroligt att träffa dig.

Annonser

Att hitta locations

…är något jag har ägnat en hel massa tid åt den senaste tiden. För, har jag fått lära mig, det faller på fotografens lott vid en fotografering. Vilket kanske iofs inte är så konstigt, då man har en annan insikt i hur tex ljusförhållandena på platsen påverkar bilden.

Och när man börjar komma in i det är det faktiskt både roligt och utmanande. Speciellt så här års, när vädret ofta är tråkigt, rent av dåligt, det är inte speciellt ljust ens på dagen de allra mulnaste dagarna och ibland måste man ha eventuell nederbörd i åtanke med.

Sedan är det såklart oftast ett samarbete med den som ska fotas, för att hitta en plats eller miljö denne känner passar dem och som även passar bra med tanke på vem de är och vad de gör. I det här fallet vad de skriver för slags böcker.

En deckarförfattare och en romanceförfattare kanske inte kan porträtteras i samma miljöer, eller, kan kan de såklart, men oftast vill de kanske inte det. Sedan kan det såklart bli en spännande kontrast om man ändå använder en miljö som starkt kontrasterar med ämnet. Så det är också en kul tanke att ta med i beräkningen. Om personen är inne på samma linje.

Och eftersom de senaste veckorna inte har inneburit några fotograferingar av olika anledningar, har jag ägnat lite av min fritid åt att åka runt och rekognoscera lite efter lämpliga platser, och det är faktiskt roligt. Plötsligt börjar man se stan på ett annat sätt. Vilket jag först fick göra när jag började fota cityscape. Nu fåt jag ytterligare en ny syn på stan, så på ett sätt kan man säga att fotograferandet har gett mig en mer flerdimensionell syn på det som är min hemstad.

Just nu tänker jag mycket på att hitta en plats till nästa vecka som är

1. Ljus och inomhus, med tanke på gråvädret ute.

2. Där man kan fota i lugn och ro utan en massa folk

3. Där man vid behov kan ställa upp ett litet ljusstativ utan att vara i vägen

4. En miljö som jag tror passar personen jag ska fota och dennes yrke.

5. Gärna där det finns möjligheter till fina utomhusbilder med i samma veva om vädret skulle tillåta.

Och jag tror jag har hittat en faktiskt, men inget är spikat än, så jag väntar lite med att visa var (vidskeplig som jag är, hehe).

Bilden är ett villospår, hehe

Och dessutom har jag redan frågat om tillstånd att fota där, ytterligare en sak jag fått lära mig, att kliva ur mitt tillbakadragna författarskal och börja be om tillstånd för att utöva mitt ”arbete” på vissa platser. Hittills har det gått bra varje gång. ☺️

En annan sak jag tänkt på är att det kanske faktiskt är en fördel att jag fotat lite gatufoto innan, för det lärde mig att se miljöerna, ljusförhållanden som i ljus och skuggor, mönster osv, i den blivande bilden. Det var en bra erfarenhet som jag tror jag kan ta med mig nu.

Vad är saker ni har fått ägna er åt i yrket/skrivandet som ni inte trodde ni skulle göra innan?

Uppdaterade skrivplaner

Efter att ha skrivit en början på den nya kortromanen kändes det som en ganska deprimerande inledning. Det är nog en ganska deprimerande historia med, och jag drabbades av insikten att folk kanske kommer lägga den ifrån sig om den börjar så.

Egentligen har jag fortfarande huvudet kvar hos det förra manuset (kortromanen, som vi kan kalla V), och vad jag helst skulle vilja göra är att fortsätta jobba med den. Men nu har jag ju bestämt mig för att den ska vila tills efter nyår, så det får jag låta bli.

Men jag ser verkligen fram emot att få fortsätta jobba med den om en knapp månad. 🙂 Det är en rolig berättelse. Fick en annan idé igår med, men det är inte så mycket en idé till en berättelse, mer idéer till en Värld, kan man säga. En som skulle vara intressant att utforska.

Men jag fortsätter nog att vila lite till. Och planerar in fler tillfällen att sälja mina två senaste böcker. Idag kom det hem en ny låda med Samhällets fiende, sånt är alltid roligt. 🙂

Idag kom provtrycket!!

Och det såg jättefint ut, var bara några små detaljer som behövdes justeras, vilket nu är gjort. 🙂 så nu är den snart redo för La Grand Premiere! 😄

Denna gång blir det en storpocket. Den är inte jättelång, 250 sidor ganska precis. Men jag hoppas läsarna ska tycka att den är helt lagom lång. 🙂

Releasen är satt till den 26/11. Om någon skulle vilja beställa en signerad bok går det jättebra. ☺️

Jag har bytt

Det är så lustigt det där med tajming och hur man helt kan tappa inspirationen till ett visst projekt om det går för lång tid mellan tanke/planering, och handling/skrivande.

Det hände iaf med mitt nanomanus. Efter cirka 10k drabbades jag av den där akuta formen av självinsikt som ofta drabbar mig under råmanusfasen, och tänkte ”det här blir så jävla tråkigt att inte ens jag tycker det är intressant.”

Och då är det illa.

Jag vet inte om det handlade om missat momentum, dålig planering eller helt enkelt bara att storyn lät bättre i mitt huvud än på papper.

Jag gjorde ett lite halvhjärtat försök att byta perspektiv, och ton, men det hjälpte inte stort. Den var och förblev död.

Däremot var det något som slog an en sträng i tonen i det sista försöket. Det var verkligen inte min huvudkaraktär röst, det insåg jag snart. Det var någon annan. Och efter en liten skrivövning (fick tipset från den här artikeln http://www.writersdigest.com/editor-blogs/guide-to-literary-agents/exclusives/whats-the-big-idea-20-out-of-the-box-writing-exercises-story-starters) så hade jag ett foster till en annan idé. En helt ny och fräsch story.

Jag har bara skrivit drygt 3000 ord än, men det känns som om jag är något på spåret. Tror det kan bli en kortroman iaf, och det känns ganska lagom efter att precis ha avslutat ett fullängds romanprojekt. Det är roligt och kravlöst och passar mig perfekt. Plus att jag är väldigt nyfiken på att utforska idén.

När jag skriver noveller brukar jag sällan planera alls. Jag har bara konceptet och sedan skriver jag på ren inspiration. Kortromaner kan nog fungera lite på samma sätt, även fast de inte är uppbyggda som en novell. Det är tillräckligt kort för att man ska kunna överblicka hela och har inte lika många sidointriger mm som komplicerar.

Så nu kör jag på, mest på skoj och ser vad det blir av det. Jag ligger ganska långt bakom nanomålet, men det gör inget. Så länge det blir något skrivet i november är jag glad 🙂

NaNoWriMo del 2

Jag bara kände att jag måste vidareutveckla mitt förra inlägg om NaNo lite till, efter att ha funderat lite på vad det egentligen ger.

Förutom det jag redan varit inne på,

  • Känslan och gemenskapen
  • Nyttan i att få ett råmanus färdigt på en månad, så har vi även:
  • Den där fina grafen som nästan är min favorit med hela grejen, (larvigt jag vet, men det är något tillfredsställande med att se sitt skrivande på en stigande kurva)
  • Peppmailen från författare som Dean Koonts, Maggie Stiefvater och Jenny Han.
  • Att bara få skriva helt kravlöst utan självcensur eller korrigering.

Och känner man att 1667 ord per dag är i överkant, kan man ju alltid sätta sitt eget dagsmål, säg kanske 500 ord eller 1000. Hur som är man en vinnare i slutet av november när man har fått skrivet varje dag i en hel månad. Sånt syns. Själv har jag de senaste åren haft problem(?) med att bara flödesskriva som jag gjorde förr i tiden, helt utan krav på att det måste bli bra och utan att gå tillbaka och ändra. Med mitt förra manus (det som jag nu ska skriva om under NaNo) så skrev jag smärtsamt långsamt, för orden ville liksom bara inte fram, jag var alldeles för självmedveten.

Jag ser fram emot ett försök att släppa alla de kraven och bara skriva på. Det skulle kännas som att vara i tonåren igen och bara skriva för nöjes skull. Vilket är något jag saknat i flera år.

41416205_10156036134990000_338254079291555840_n